Idag var jag med om en glad och högtidlig händelse: vid en ceremoni ratificerade Sverige, genom arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, ILOs konvention nummer 189 om hushållsanställdas rättigheter. Ceremonin ägde rum i Reykjavik, i samband med en konferens som Nordiska ministerrådet anordnade i samarbete med ILO på temat ”Future of Work”.
ILOs konvention om hushållsanställdas rättigheter förhandlades fram av företrädare för arbetsgivare, fackliga organisationer och regeringar från ILOs medlemsländer och antogs vid ILOs arbetskonferens 2011. LO har aktivt verkat för att Sverige, och andra länder, ska ratificera konventionen. Att Sverige nu har gjort det är ett framsteg för bättre villkor för en stor grupp av arbetare, som hör till de mest utsatta. Många hushållsanställda arbetar under dåliga arbetsvillkor. Många blir ovärdigt behandlade av sina arbetsgivare, och det ligger i sakens natur att det är svårt att kräva sina rättigheter i en anställning som innebär att man också bor och lever hemma hos sin arbetsgivare. Att Sverige nu har ratificerat konventionen kan förstås ha betydelse för anställda i hushåll här, men även som signal till andra länder att vi menar att rättigheter för hushållsanställda måste respekteras. Genom ratifikationen kan Sverige med ökad legitimitet driva på att andra länder också gör det.
Som jag skrev i mitt senaste blogginlägg, var jag nyligen med ILO i Jordanien och Libanon och följde dess arbete för anständiga arbetsvillkor där. Förutom att ILOs verksamhet i den regionen riktar sig till flyktingar från Syrien, finns där också många tusentals hushållsanställda som kommer från andra länder för att försörja sig genom arbete. I både Jordanien och Libanon (liksom i flera andra länder i regionen) tillämpas det så kallade Kafala-systemet, som innebär att arbetsgivaren har juridiskt ansvar över den anställde, och också långtgående bestämmanderätt som inskränker arbetarens frihet. Många arbetsgivare beslagtar arbetarnas pass, och när det gäller de hushållsanställda så är det mycket vanligt att arbetaren bor i eller i anslutning till arbetsgivarens bostad. I Libanon var jag inne i ett sådant rum, utan fönster, och med mycket begränsad yta. Regelverket där ger den hushållsanställda rätt till 24 timmars veckovila, men inte nödvändigtvis rätt att lämna bostaden. Här ser jag ett exempel på att konvention 189 kan stärka rättigheterna för många hushållsanställda, eftersom artikel 9 stadgar att den hushållsanställde ska ha rätt att själv ha sina rese- och identitetshandlingar, och att man ska ha rätt att lämna arbetsgivarens bostad under sin ledighet.
Konventionens artikel 12 stadgar att den hushållsanställde ska ha rätt till betalning åtminstone en gång i månaden. Det kan verka som en teknikalitet, men tyvärr är verkligheten för många hushållsanställda att deras löneutbetalningar släpar efter i många månader. De har inte mycket att sätta emot för att få ut sin lön, när de har lämnat sitt hemland och bor inhysta i arbetsgivarens hem, utan sina pass. Så texten i konventionen är inte bara formalia, utan konkreta riktlinjer för hur länder bör utforma sin lagstiftning för att ge hushållsanställda ett rimligt grundskydd, och ett ställningstagande för allas rätt till anständiga arbetsvillkor.
Ni har rätt men hur er med utveckling lo arbetsuppgifter.
Hur ska lös den problem och sluta disktion mellan arbetsgivare och fack och
demstration för att få rättighet mot arbetsgivare, har ni något forslag för det.
För mig som drabbat JA.
Det bli bort arbetsgivare från alla företag och ersätter med ekonomi företag
anställning fack ska anställa arbetskraft för fack lo tillverka avtalanställning
Blanket och villkor. Lön ska företag ekonomi betala lön.
Så menar jag att fack och ekonomi företag ska finns på företag ,
Ekonomi handläggar har lön och ska räkna företag ekonomi och fack anställer
För den passar mer vad företag utvecklas och behöv.
Jag hoppas har kommit till bra lösning.