En förvirrad resa som måste styras mot jämlik välfärd

Min mamma var mycket positivt överraskad efter sitt första möte med en biståndshandläggare. En kunnig person gick igenom med henne vilken sorts hjälp och vilka hjälpmedel hon behövde och kunde få. Mamma fick handtag monterat så hon kunde gå ut på balkongen, duschstol i badrummet och hög toalett, larm och hemtjänst flera gånger om dagen. Hon hade väntat in i det sista med biståndsbedömning och var i stort behov av hjälp. Att hon inte sökt hjälp tidigare berodde bland annat på att hon trodde att det skulle vara förfärligt att träffa en biståndshandläggare – en skräckbild av att överlämna sig, bli bedömd, ifrågasatt och kanske nekad hjälp.

Mamma erbjöds inte biståndsbedömning efter att hon hade trillat allvarligt första gången och blev hemskickad med uppmaningen att inte lyfta något tungt. Och hon bad inte heller om det utan kontaktade ett rut-företag och började köpa städtjänster. Mamma hade inte någon extremt hög pension, men ändå betydligt högre än en genomsnittlig kvinnlig pensionär (genomsnittlig total pension före skatt för kvinnor är 14 500 kronor i månaden). Hon hade råd och kunde utnyttja rutavdrag. Så länge hon bara behövde lite hjälp var rut-tjänsterna med avdrag dessutom billigare för henne än hemtjänsten eftersom kommunen bestämt en hög hemtjänsttaxa per timme (upp till det tak på drygt 2 000 kronor i månaden som maxtaxan i äldreomsorg sätter). Köp av ruttjänst verkade enklare och billigare och hon slapp den där biståndsbedömningen som hon bävade för.

För mig som dotter var det en lättnad när mamma till sist fick larm, hjälpmedel och hemtjänstpersonal som kom till henne med ett bredare ansvar för hennes hälsa och omsorg än rutstädaren, vars uppdrag bara är att städa. Hon hade trillat flera gånger och definitivt behövt hjälpen tidigare. Det var också betryggande att se hur mycket kunskap och kompetens som finns i äldreomsorgen, trots år av åtstramningar och marknadsstyrning. Det ger hopp om att äldreomsorgen kommer kunna bli den professionella och uppskattade verksamhet den ska vara, när den får de resurser som behövs.   

Det är ironiskt att just min mamma agerade precis så som systemet har riggats till att hon skulle agera. En riggning jag som utredare har kritiserat många gånger eftersom den undergräver generell välfärd. Hög hemtjänsttaxa kombinerat med möjlighet till rutavdrag styr äldre med högre pension till att köpa ruttjänster istället för att ansöka om hemtjänst. Effekten blir att det vi har beslutat ska vara ett gemensamt välfärdsansvar, att ge hjälp till äldre som har behov av det, flyttas till individen och en skattesubventionerad marknad.

När mer resursstarka äldre köper ruttjänster bryr de sig mindre om att den offentligt finansierade äldreomsorgen möter deras behov. Det kan i sin tur minska viljan att bidra till välfärden via skatten. Dessutom drar skatteavdragen undan offentliga resurser. Det leder till en tudelning med generös hjälp till de som har råd att betala extra, och få skattesubvention, och otillräcklig hjälp till alla andra.

I Jämlikhetskommissionens slutrapport SOU 2020:46 En gemensam angelägenhet diskuteras hur stor den offentligt finansierade sektorn är i olika länder och vad som händer när även skattesubventioner räknas in i kostnaden, det som forskare kallar ”den dolda välfärden” (s. 239-245). Något överraskande visar det sig att USA, som knappast har rykte om sig att ha en stor offentligt finansierad sektor och som ligger på tjugoandra plats bland OECD-länder när det gäller sociala utgifter brutto, hamnar på andra plats efter Frankrike när skattesubventioner räknas med. Sverige kommer först på åttonde plats. Av allt att döma är den dolda välfärden både dyr och ojämlikhetsskapande.

Ytterligare ett problem med att ruttjänster läggs till som en komponent i en redan söndermarknadiserad vård och omsorg om äldre, är att stödet till äldre delas upp på ännu fler aktörer med olika syfte. Den här fragmentiseringen förstärks från flera håll. I helgen varnade ordförandena för fackförbunden Kommunal, Vision, Akademikerförbundet SSR och Vårdförbundet, för att förslagen till förändrad socialtjänstlag kan leda till att vård, omsorg och service till äldre splittras upp mer än i dag. De skriver i en gemensam debattartikel att förslaget om att en större del av socialtjänstens insatser ska kunna ges utan behovsprövning gör det svårare att skapa en samordnad äldreomsorg som fördelas efter behov.

En biståndsbedömning är till för att de äldre ska få rätt insatser och att insatserna samordnas, långt ifrån den skräckbild min mamma bävade för och som fler verkar dela. Fackförbundsordförandena betonar att äldre sällan överkonsumerar vård och omsorg. Tvärtom handlar en biståndsprövning ofta om att övertyga äldre om att ta emot vård och omsorg som de behöver. Samtidigt finns det privata hemtjänst- och rutföretag som har ett intresse av att övertyga äldre om att köpa mer tjänster, med skattemedel, privata pengar, eller en kombination av offentliga och privata resurser. Gränserna för det offentliga åtagandet blir allt suddigare och de olika insatserna ännu svårare att samordna. Debattörerna skriver:

”Det nya förslaget riskerar att leda till en ökad differentiering mellan vård, omsorg och service, eftersom det öppnar för att äldre ska vända sig direkt till privata hemtjänst- och rutföretag. I praktiken innebär det en uppluckring av likvärdigheten och principen om insats efter behov inom äldreomsorgen.”

Den socialdemokratiska talskrivaren och ideologen Anne-Marie Lindgren har, i boken Från konkurrens till kvalitet, beskrivit välfärdspolitikens förändring de senaste trettio åren som en förvirrad resa där vi hamnade någon annanstans än vad vi tänkte. Arbetarrörelsen verkar fortfarande vara ute på den där förvirrade resan med svajig kurs.

I lagrådsremissen om utvidgat rutavdrag skriver regeringen att det inte är avsikten med förslaget att undergräva äldreomsorg efter behov. Även utredningen Framtidens socialtjänst verkar ha svårt att se vilka konsekvenser deras förslag får i en marknadiserad välfärd med ständig prispress. Ett exempel är att utredningen anser att socialtjänstens regelverk bör bli mer flexibelt och ”lämna utrymme för socialnämnden att i större utsträckning än i dag anpassa verksamheten efter lokala förutsättningar och behov.” Det låter fint, men jag tänker direkt på Lilla Edet där omsorgsnämnden ville att personer som har råd att betala ett företag för städning och inköp inte längre ska kunna få de insatserna från kommunen. Omsorgsnämnden fick bakläxa med hänvisning till dagens socialtjänstlag. Skulle de fått det med en mer flexibel lag? Risken är stor att ökad flexibilitet öppnar dörren för en tudelad välfärd.

I dag lämnade Rututredningen över sitt slutbetänkande till finansminister Magdalena Andersson, med ett förslag om äldre-rut. Utredningen föreslår att äldre ska kunna göra rutavdrag för fler tjänster. De tjänster utredningen vill lägga till är sällskap, matlagning, bakning, rastning och passning av sällskapsdjur samt tillsyn av bostad och trädgårdsskötsel. Några av tjänsterna överlappar det uppdrag som hemtjänsten respektive fixartjänster i kommunerna har. Andra tjänster, som till exempel bakning, har tidigare ingått i hemtjänsten men tagits bort. Jag har fått berättat om att det på 1980-talet fanns en livlig diskussion inom hemtjänsten om det var hemtjänstens uppgift att baka hos de äldre.

Rututredningens förslag låter kanske inte så farligt, men det är ytterligare steg på vägen mot en tudelad välfärd. Min mamma fick hjälp med matlagning av hemtjänsten. Kommer den insatsen försvinna från hemtjänsten när de äldre kan hänvisas till rut-matlagning? Och om det inte är rimligt att hemtjänsten ska hjälpa äldre att baka hemma, varför är det rimligt att den tjänsten subventioneras till hälften med rut-avdrag för de äldre som har råd?

Det finns inget krav i Januariavtalet på att äldre-rut ska införas, bara att det ska utredas. Även Rututredningen gör bedömningen att det saknas ett uttalat behov av ett särskilt äldre-rut och att det vore olämpligt att införa det. Men det finns kapitalstarka krafter som vill att det införs. För att arbetarrörelsen ska kunna hålla emot krävs förmåga att se igenom vackra ord och förstå effekterna av förslaget.

Mamma förstod riskerna med en tudelad välfärd på samhällsnivå och röstade för en annan politik, men för henne som individ i ett riggat system framstod ändå köp av ruttjänster som smidigast. Hennes egenintresse gick emot allmänintresset, på tvärs med hur den generella välfärden byggts upp. Socialdemokratins förmåga att kombinera egenintresse och allmänintresse har varit central för att kunna finansiera en generös generell välfärd. Det ska vara lätt att göra rätt. Det är så samhället måste riggas för att färden ska kunna gå mot en mer jämlik välfärd.

För det är som Kommunals utredare, tillika expert i Rututredningen, Maria Ahlsten skriver:

”att det går att betala för tilläggstjänster och högre bemanning går i konflikt med de politiska målen för äldreomsorgen. Äldreomsorgen är en välfärdstjänst som har jämlikhetsambitioner. Ett utökat äldre-rut skulle innebära att våra gemensamma skattemedel finansierar en satsning som leder till ökad ojämlikhet.”