Jag undrar hur de tänkte. Ledningen för Stora Enso. ”På den snabbt sjunkande pappersmarknaden måste vi tyvärr justera vår produktionskapacitet för att förbättra konkurrenskraften för vår totala pappersverksamhet”. Det är förklaringen som Stora Ensos VD och koncernchef Annica Bresky ger till att de beslutat att lägga ner Pappersbruket i Kvarnsveden.
Hon nämner själv att efterfrågan på papper har minskat i över ett decennium och att det leder till minskad lönsamhet. Men varför låta det gå så långt som till nedläggning, varför har de inte tidigare påbörjat ett arbete för att utveckla framtidens produkter? Det är inte heller så att Kvarnsveden först nu tvingats till nedskärningar. Enligt Pappers avdelningsordförande Anders Pettersson har företaget redan lagt ner två maskiner, en 2013 och den andra 2017.
Det ser med andra ord ut att ha funnits gott om tid för att ställa om till att producera varor med framtiden för sig. För företag som jobbar med skogsråvara finns det dessutom betydande möjligheter för framtiden. Allt som kan produceras med fossil olja kan också produceras med skogsråvara. Där elektrifieringen inte kan ersätta den fossila oljan – som exempelvis många kemiska produkter – skulle man alltså kunna använda skogsråvara istället. Smarta förpackningar är bara ett område där Stora Enso skulle kunna bidra och vara en viktig del i lösningen mot en hållbar och klimatsmart värld. Men vill de det?
Redan 2014 skriver tidningen Branschaktuellt om ett seminarium där frågan i fokus var: Hur ska papper- och massaindustrin klara att ta nästa steg utan att slås ut av global konkurrens och vikande efterfrågan? Ett av svaren kom från Jan Lagerström som forskade för Skogsindustrierna:
– Redan idag kan vi skapa nya material ur skogen. Vi kan ta fram textilier, kemikalier, möbler och väskor. Allt finns och går att göra. Nu handlar det om att industrin utvecklar och tar forskningen till verkligheten så att produkterna kommer ut på marknaden.
Detta sades alltså för 7 år sedan och därefter har det hänt än mer på forskningsfronten.
Även om Sverige på många sätt är bra på att strukturomvandla så är det inte alltid en framgång för alla. Allra sämst är när strukturomvandlingen inte sker succesivt så att nya jobb hinner tillkomma i den takt som gamla jobb slås ut. Det brukar därför sägas att det inte är ny teknik vi ska frukta utan gammal. Men frågan jag ställer mig inför Stora Ensos beslut är: Vilken ny teknik eller ny produktion erbjuder ni? Handlar detta enbart om nedläggning och inte om omställning?
Nödvändigheten av att minska våra växthusgasutsläpp gör att Sverige måste ställa om och strukturomvandla. För vissa företag och branscher råder osäkerhet om huruvida det leder till uppsägningar. Men, ett av de områden som borde ha framtiden för sig – och skulle kunna utnyttja bioekonomins klimatfördelar och expandera och utveckla jobb och sysselsättning – är företag med anknytning till skogssektorn. Dessa möjligheter gör att de borde uppleva sig ha ett särskilt ansvar för att garantera ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Stora Enso verkar i denna sektor men det de hittills har kommunicerat om beslutet att lägga ner pappersbruken i Kvarnsveden och Veitsiluoto tyder inte på att de tar sitt ansvar. Eller har jag missat något budskap från Stora Enso?
Mycket bra synpunkter! Var nedläggningen planerad sedan länge eftersom man inte utvecklat nya produkter, nedfasning av plast borde kunna ge nya produkter
Bra!!
Pappers- och massa industrin befinner sig inte i någon kris. Det är bara vissa produktsegment som har en vikande marknad. Med vilja och kapital att ställa om produktionen finns otroliga möjligheter och ända begränsningen är tillgången på skogsråvara.