En bra a-kassa gör att arbetslösa söker fler arbeten

När arbetslöshetsförsäkringen började försämras på 90-talet hade det effekten att fattigdomen ökade och den ökade som mest bland singlar och ensamstående föräldrar. Det visar Alm m.fl. i en forskningsartikel från 2019. Diagrammet nedan, från forskningsartikeln, visar hur brant uppgången i fattigdom för ensamstående föräldrar varit (gul linje). (Ser ni den extra branta ökningen av fattigdom hos ensamstående föräldrar i slutet av tidsperioden för diagrammet? Den sammanfaller med att högerpartierna fick regeringsmakten och försämrade både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen.)

Samtidigt vet vi att en generös arbetslöshetsförsäkring är oerhört viktig även i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den bidrar till höjda löner och ökad produktivitet, mildrar ekonomiska nedgångar och kan höja arbetskraftsdeltagandet. Dessutom leder en bättre arbetslöshetsförsäkring till ökad jämlikhet.

Varför har då arbetslöshetsförsäkringen tillåtits urholkas sedan 90-talet? En anledning har varit att den offentliga debatten inte fokuserat på arbetslöshetsförsäkringens många fördelar, utan i stället fokuserat på risken att högre arbetslöshetsersättning leder till att arbetslösa söker färre jobb. Det här är olyckligt, eftersom det finns en mängd sätt att minska arbetslösheten på, utan att försämra arbetslöshetsersättningen. Samtidigt finns det få sätt som är lika effektiva för att öka tryggheten och höja lönerna som en hög arbetslöshetsersättning. Med tanke på de många fördelar en generös arbetslöshetsförsäkring för med sig borde fokus ligga på hur vi kan förbättra arbetslöshetsförsäkringen och samtidigt minska arbetslösheten.

En hög arbetslöshetsersättning innebär trots allt att det blir än mer lönsamt att börja arbeta eftersom den inkomsttrygghet arbetslöshetsförsäkringen innebär endast gäller den som har arbetat. Dessutom innebär en hög arbetslöshetsersättning att det blir än mer lönsamt för den som blir arbetslös att stanna kvar som arbetssökande i stället för att lämna arbetskraften, vilket kan öka sysselsättningsgraden. Den som slutar söka jobb och lämnar arbetskraften förlorar nämligen arbetslöshetsersättningen. För att nå målet om minskad arbetslöshet kan krav på aktivt arbetssökande och förbättrade kontroll- och sanktionssystem förstärka effekten att fler söker arbete mer aktivt vilket ökar sannolikheten att arbetslösa får ett jobb. Arbetsmarknadspolitiska program kan också öka sannolikheten att arbetslösa får ett arbete.

Allt handlar givetvis inte om krav på att den arbetslöse söker jobb, utan även vilket stöd arbetslösa får (samt, vilket är viktigare, den ekonomiska politiken i stort). Fler möten med arbetsförmedlare leder till minskad arbetslöshet. I ett experiment, utvärderat av IFAU, kunde man se att ökade resurser som tillät arbetsförmedlare att ha extra många möten med arbetslösa betalade sig själv i form av minskade kostnader när arbetslösheten sjönk. Arbetsmarknadsutbildningar har i en stor forskningsgenomgång visat sig minska arbetslösheten och ha långsiktigt positiva effekter på sysselsättningen.

Kontroller och sanktioner är mer pricksäkra än generella sänkningar av ersättningen för alla arbetslösa. Bättre kontroller leder till att sökaktiviteten ökar hos de arbetslösa. Samtidigt leder sanktionerna till att rätt personer, de som inte aktivt söker jobb, är de som får minskad ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. För att ytterligare minska arbetslösheten skulle Arbetsförmedlingen behöva mer resurser för möten med och stöd till arbetslösa, samt kunna erbjuda fler utbildningar – både arbetsmarknadsutbildningar och reguljära utbildningar. En sådan ordning är givetvis bättre än den där lägre ersättning, som trappas ned över tid, drabbar alla arbetslösa, oavsett om de gör sitt yttersta för att få ett arbete eller inte. En låg ersättning som trappas ned över tid leder i stället till ökad fattigdom och ojämlikhet, sämre löner och produktivitetsutveckling och riskerar i förlängningen att minska arbetskraftsdeltagandet, och därmed även sysselsättningen. Valet är enkelt, förbättra arbetslöshetsförsäkringen och förbättra samtidigt kontrollen av och stödet till de arbetslösa.