De rikas lyxkonsumtion gör det svårt att nå klimatmålen

Nyligen publicerades en svensk-tysk forskningsstudie som visar att om antalet dollarmiljonärer i världen fortsätter att öka i samma takt som 1990–2020 kommer det vara i princip omöjligt att nå Parisavtalets mål om högst 1,5 graders global uppvärmning. Eftersom de med allra högst inkomster orsakar mycket höga utsläpp kommer det växande antalet dollarmiljonärer enligt forskarna att använda upp 72 % av världens samlade koldioxidbudget (alltså den mängd vi totalt kan släppa ut om vi ska ha en rimlig chans att klara 1,5-gradersmålet) till år 2050.

Det beror framför allt på att världens rikaste använder sina stora förmögenheter och höga inkomster till att flyga och att åka lyxbåtar. Det är svårt att se hur omställningen till fossilfritt flygbränsle och el-yachter ska ske tillräckligt snabbt och i tillräcklig omfattning för att tillfredsställa miljonärernas lyxkonsumtion. Till exempel står de rikaste 1 % i världen för flygresor som orsakar 50 % av de globala utsläppen från kommersiellt flyg.

I klimatdebatten har det länge framstått som att alla har lika stort ansvar för att minska utsläppen. Och visst är det så att vi sitter i samma båt, alla människor bidrar till utsläppen och vi påverkas alla av klimatförändringarna. Men det är dags att vara tydliga med att vissa tynger båten mycket mer än andra. Eller sitter i en egen lyxyacht.

Detta gäller också inom Sverige. Forskning visar att det finns stora skillnader i konsumtionsutsläpp mellan olika inkomstgrupper i Sverige. År 2015 hade den procent av svenskarna med högst inkomst utsläpp på motsvarande 43 ton per person. Utsläppen per person i den nedre halvan av inkomstfördelningen var cirka 5 ton per person. Under perioden 1990–2015 minskade utsläppen för alla inkomstgrupper utom för den rikaste procenten som i stället ökade sina utsläpp.

Alla svenskar släpper i dagsläget ut mer än vad som är långsiktigt hållbart. För att de med lägre inkomster ska ha möjlighet att minska sina utsläpp behövs offentliga investeringar och fördelningspolitiska åtgärder som säkerställer att alla får möjlighet att ställa om och att ingen drabbas av orimliga kostnader. Men hur hanterar vi de rikas utsläpp? Hittills har inga klimatpolitiska åtgärder fungerat på dem.

Klimatomställningen är ett gemensamt ansvar. Tills nu har vi låtit de med högst inkomster, och därmed också med störst ekonomiska möjligheter att ställa om, komma undan. Så kan det inte fortsätta. Vi behöver ett mycket tydligare fokus på jämlikhet – och ojämlikhet – i klimatpolitiken.

Källor:
Stefan Gössling, Andreas Humpe, 2023. Millionaire spending incompatible with 1.5 °C ambitions, Cleaner Production Letters, Volume 4, 2023, 100027, ISSN 2666-7916.

Oxfam (2020) ”Svensk klimatojämlikhet”.