Säg ”offentlighetsprincipen” och det blir genast diskussion om små skolor. Trots att det är de stora koncernerna som vill stoppa offentlighetsprincipen och de idéburna, oftast små, skolornas organisation som säger ja. Den som lyssnade på liberalernas Fredrik Malm, ordförande i utbildningsutskottet, i radion för några veckor sedan fick nästan intryck av att det är av omsorg om landsbygdens skolor vi inte kan införa offentlighetsprincipen.
– De mindre skolorna, byskolor till exempel, de kan få svårt, sade Malm.
Det är inget nytt argument. Redan förra mandatperioden motiverade centern sitt motstånd mot offentlighetsprincipen med de små skolorna. Att införa ”ett komplicerat juridiskt system som offentlighetsprincipen, hade gett de små skolorna, många av dem på landsbygden, en administrativ börda svår att bära”, skrev Annie Lööf och utbildningspolitiske talespersonen Fredrik Christensson på DN Debatt i januari 2021.
Bilden av den lilla friskolan på landet sitter ända sedan striden om skolan i Drevdagen hårt i svensk borgerlighet. Men hur vanlig är den? Hur ser den lilla skolan på landet ut?
Jag letade fram alla skolor i de 56 kommuner som klassas som landsbygdskommuner* av SKR. 56 kommuner med totalt 63 429 elever i årskurs 1-9. Det är kommuner som Eda, Malå, Norsjö, Ovanåker, Pajala och Överkalix. Tillsammans har dessa 56 kommuner alltså bara drygt dubbelt så många elever som Internationella Engelska Skolan (IES) som idag driver grundskola för nära 30 000 elever. IES finns förresten inte i någon av dessa kommuner. Inte Kunskapsskolan heller.
Men visst finns det trots allt friskolor? Absolut, men det är en mycket mer marginell företeelse än i andra kommuner. Bara 5,7 procent av eleverna går i fristående skolor i landsbygdskommunerna. I riket är det 16,5 procent. I storstäder 25,3 procent. I Stockholm 30 procent.
Landsbygden är helt enkelt inte det friskoleland som det ibland låter som.
Men de där små skolorna då? Här blir det svårare. Vad som är en liten skola eller till och med en byskola är ännu svårare att definiera. Jag får helt enkelt gå på elevantal. De flesta tycker nog att en skola med 50 elever är liten. Då kan man ha till exempel två åldersblandade klasser, en för åk 1-3 och en för åk 4-6. Ännu mindre vore en skola med bara max 25 elever. Kanske är det den storleken som passar in i bilden av byskolan? Låt oss se hur det ser ut!
I de 56 landsbygdskommunerna finns totalt 440 grundskolor. Av dessa har totalt 92 skolor max 50 elever. Det är ganska många. Mer än var femte skola är så liten. Dock är endast 13 av dessa 92 små skolor fristående.
Ser vi på ännu mindre skolor är mönstret likartat. 38 skolor når upp till endast 25 elever. Bara 6 är fristående. De allra minsta skolorna då? Sorterar vi ut skolor med max 10 elever hittar vi 13 stycken. En av dessa är fristående. Fördelningen i de olika storleksklasserna syns i diagrammet nedan.
Det är alltså helt sant att det finns små skolor i landsbygdskommunerna, men det är de kommunala skolorna som dominerar. Stort. Den som tror att det är friskolor som håller uppe skolväsendet på landsbygden tror fel. Och det är svårt att hitta något stort och omfattande problem med införande av offentlighetsprincipen att lösa här.
I Sverige finns för övrigt totalt 4743 grundskolor. Endast 149 av dessa är friskolor med 50 elever eller färre. Det är såklart möjligt att hitta en lösning som hjälper dessa att hantera offentlighetsprincipen. Det vore antagligen också mycket enklare än att skapa en helt ny insynslagstiftning. De stora koncernerna kommer ju, med skolministerns egna ord klara att hantera offentlighetsprincipen.
* Som landsbygdskommuner har jag räknat kommuner som enligt SKR:s kommunguppsindelning klassas som Landsbygdskommuner eller Landsbygdskommuner med besöksnäring. Som storstäder har jag räknat kommuner som är Storstäder i samma indelning.
