Till slut kom den i alla fall, utredningen om stärkta incitament för vindkraft. Nästan fyra veckor efter att den skulle ha redovisats till regeringen. Alla vi som vet hur avgörande en snabb utbyggnad av energiproduktion i närtid är för omställningen av svensk industri har väntat otåligt.
Det teknikskifte som svensk industri befinner sig i innebär att fossila energikällor måste ersättas med el. Detta kommer att kräva stora mängder el, och det är sannolikt att Sveriges elförbrukning kommer mer än fördubblas till 2050. Det som blir mer och mer uppenbart är att skiftet går snabbare än vad de flesta kunnat förutse. Vi behöver därför bygga ut elproduktionen mycket och snabbt. I en ny rapport från svensk basindustri pekar man på att industrins elförbrukning redan till 2030 förväntas ha stigit från 45 TWh per år till 117 TWh per år. Ökningen motsvarar mer än fyra luleälvar. Eller tre Forsmarks kärnkraftverk. Men vi har inte fyra luleälvar att bygga vattenkraft i. Och att bygga ut kärnkraft motsvarande tre Forsmark kommer tidigast att ske en bra bit in på 2030-talet.
De flesta är överens om att det är en snabb utbyggnad av land- och havsbaserad vindkraft som behövs för att hålla tempot i energiomställningen och därmed bibehålla Sveriges konkurrenskraft. Det finns helt enkelt inga andra alternativ. Och vindkraftverken blir allt effektivare och billigare, vilket gör att de kan producera el till ett lågt pris. Utredningar visar att en utbyggd vindkraft sänker elpriserna. Ändå går utbyggnaden för långsamt.
Ett led i effektiviseringen har varit att göra vindkraftverken högre, och de vindkraftverk som byggs idag är upp emot 300 m höga. Det gör också att störningar för närboende riskerar att öka. Och därmed motståndet. Idag hindras vindkraften framför allt av att kommuner säger nej till vindkraftsetableringar. Därför tillsatte den förra regeringen utredningen Stärkta incitament för utbyggd vindkraft.
Det är inte så ofta man hör utredaren själv presentera sina utredningsförslag som otillräckliga. Men så var det igår när vindkraftsutredningen presenterades. Tilläggsdirektiv från den nuvarande regeringen har, enligt utredaren Ulrika Liljeberg, gjort det omöjligt för utredningen att ge förslag som ökar incitamenten för kommunerna att säga ja till vindkraft utan att minska investeringsintresset hos vindkraftsbolagen.
Jag ser fram emot att göra en mer djupgående analys av både de förslag som utredningen faktiskt lägger, som till exempel intäktsdelning för närboende, och det förslag som utredningen ville lägga men inte fick. En sak går dock att säga redan nu: den sovande regeringen måste vakna och se till att vi får fart på vindkraftsutbyggnaden. Hittills har regeringen inte visat någon handlingskraft i frågan, utan tvärtom försämrat förutsättningarna.
Om svensk vindkraft inte kan byggas ut i takt med industrins behov så kommer industrins investeringar i den gröna omställningen att hamna någon annanstans. Och det riskerar att kosta oss jobben.
