Stuva om i de arbetsmarknadspolitiska anslagen!

Det är ett stort problem att resurser avsatta till arbetsmarknadspolitiska insatser inte utnyttjas utan lämnas tillbaka till regeringen år efter år, särskilt när behoven på arbetsmarknaden är så stora. Tusentals arbetslösa är registrerade hos Arbetsförmedlingen och tvingas vänta i månader – ja, till och med år – för att få det stöd och insatser som de behöver för att komma i arbete. Många arbetsgivare, å sin sida, rapporterar att de har svårt att hitta personal med rätt kompetens. Rätt utformade och klokt använda kan Arbetsförmedlingens program och insatser förkorta arbetslöshetstider och vakanstider och bidra till förbättrad matchning och kompetensförsörjning, likväl som ökad sysselsättning och tillväxt.

Fenomenet med oförbrukade och återlämnade programmedel har pågått under många år, och skälen är många. För det första är det mycket svårt att uppskatta hur arbetslösheten kommer att utvecklas, och därmed hur mycket resurser som kommer att användas för program och insatser. Svårigheterna ökar när läget i samhället och konjunkturen är svårbedömt, som exempelvis i samband med covid-19 pandemin åren 2020–21 eller i rådande tider när konjunkturen försämras och alla bedömare spår en ökande arbetslöshet (men i stället har den minskat de senaste månaderna till allas förvåning).

För det andra kräver beslut om program och insatser olika mycket förberedelsearbete från Arbetsförmedlingens personal. Vissa av insatserna, och särskilt dem som riktas till personer med svag anknytning till arbetsmarknaden, kräver mycket individuell handläggning, motivering och anpassningar, inte sällan av specialistfunktioner, såsom lönebidrag för personer med funktionsnedsättning.

När det är stökigt inom myndigheten, såsom efter 2019 års budgetnedskärningar, personalneddragningar och kontorsnedläggningar, försvagas Arbetsförmedlingens kapacitet att anvisa deltagare till program och insatser. Sambandet mellan resurserna för myndighetens organisation (anslag 1:1 Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader) och utfallet för program och insatser (främst anslag 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser och 1:4 Lönebidrag och Samhall) är således stort. Enkelt uttryckt: om Arbetsförmedlingen förutsättningar att leverera är svaga blir leveransen i arbetsmarknadspolitiken svag.

Dessutom bygger en del av insatserna, såsom nystartsjobben, på en rättighetslagstiftning. Det är en rättighet för alla arbetsgivare som uppfyller vissa grundläggande krav att anställa med subventionen, vilket innebär att Arbetsförmedlingen i princip endast har en administrerande och utbetalande roll och små möjligheter att kontrollera omfattningen och resursanvändningen. I sammanhanget kan tilläggas att myndigheten har mycket begränsade möjligheter att flytta resurser mellan olika arbetsmarknadspolitiska anslag. Med en ökad flexibilitet att omfördela medel under året och därmed bättre förutsättningar att förfoga över de olika programmen och insatserna i praktiken skulle sannolikt leveransen i arbetsmarknadspolitiken vara större och mindre resurser lämnas tillbaka i slutet av året.

Men till syvende och sist handlar resursanvändningen om hur regeringen väljer att agera och vilka beslut som fattas i budgetar. I budgetpropositionen för 2023 beslutade regeringen att budgetanslaget för nystartsjobben ska uppgå till 8,1 miljarder för 2023, vilket kan jämföras med beräknade 4,6 miljarder för 2022. Ökningen hänger ihop med tillfälliga förstärkningar av subventionen och med det faktum att de högerkonservativa partierna ser nystartsjobb som en insats med goda resultat.

Budgetsatsningen var, enligt min mening, omotiverad och pengarna kunde ha lagts på mer ändamålsenliga och effektiva insatser, såsom arbetsmarknadsutbildning och intensivt matchningsstöd från Arbetsförmedlingens personal (t.ex. enligt arbetsmetoden Jämställd etablering som visat på goda effekter). Eftersom nystartsjobben inte är behovsprövade utan bygger på en rättighetslagstiftning träffar de generellt sett grupper med starkare anknytning till arbetsmarknaden än andra subventionerade anställningar – personer som i många fall hade fått arbete även utan lönesubventionen.

I en debattartikel i Dagens Arena varnade jag, tillsammans med LOs Therese Guovelin och de socialdemokratiska politikerna Teresa Carvalho och Serkan Köse redan i vintras för risken för oförbrukade medel. Vi skrev att ”omfördelningar mellan budgetposter kommer vara nödvändiga” med följande motivering:

”Just eftersom de bygger på en rättighetslag är det troligt att medel för nystartsjobb inte kommer att nyttjas fullt ut när aktiviteten i ekonomin minskar. Med andra ord riskerar de högerkonservativas beslut leda till en situation där medel för arbetsmarknadspolitiska insatser och Arbetsförmedlingens organisation inte räcker medan medel för nystartsjobb lämnas tillbaka. Det vore förödande, inte bara för arbetslöshetsbekämpningen utan också för legitimiteten för arbetsmarknadspolitiken.”

En ansvarsfull och proaktiv regering kan alltså underlätta för Arbetsförmedlingen att bedriva arbetsmarknadspolitik och uppnå bättre resultat genom att fatta väl avvägda budgetbeslut, men också genom att fördela om resurser i ändringsbudgetar när utvecklingen inte går som planerat.

Jag har just gått igenom Arbetsförmedlingens månadsredovisningar över det ekonomiska utfallet, som myndigheten har i uppdrag att lämna till regeringen varje månad (redovisningarna nås via denna länk). Tabellen nedan sammanfattar situationen för de fyra viktigaste anslagen som rör arbetsmarknadspolitiken fram till och med maj månad.

Som tabellen illustrerar hade Arbetsförmedlingen till den 31 maj i år använt närmare hälften av sitt förvaltningsanslag (46,1 procent), men bara en fjärdedel av anslaget för nystartsjobb (24,7 procent). Det är oroväckande att resurserna för Arbetsförmedlingens organisation inte ser ut att räcka och att myndigheten redan börjat vidta åtgärder för att skära ner på personalkostnader (läs mer här och här), samtidigt som pengarna för nystartsjobb riskerar att brinna inne.

Med nuvarande beslutstakt för nystartsjobben kommer cirka 3,3 miljarder kronor från anslaget att lämnas tillbaka i slutet av året (det beror även delvis på att 551 miljoner som avsatts för etableringsjobb inte använts eftersom regeringen ännu inte har infört insatsen). Mycket talar för att vår varning till regeringen från i vintras kommer att bli verklighet. Lika bekymmersamt är att medelsförbrukningen för anslag 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser och 1:4 Lönebidrag och Samhall går långsamt. Även för dessa anslag – som hänger nära samman med Arbetsförmedlingens anvisningskapacitet – är sannolikheten stor för betydande outnyttjade medel i slutet av året.

Regeringen kan minska risken för outnyttjade medel genom fem konkreta åtgärder som kan vidtas omgående:

• Flytta medel från nystartsjobb till Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag. Stoppa nedskärningarna som pågår på myndigheten och möjliggör för en ökad leverans i arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Öronmärk medel för intensiva förmedlingsinsatser i Arbetsförmedlingens regi (enligt metoden Jämställd etablering).
• Höj ambitionerna för arbetsmarknadsutbildning. Med en stärkt organisation kan Arbetsförmedlingen upphandla fler platser och öka anvisningarna till utbildningsinsatser. LO har argumenterat för att arbetsmarknadsutbildningen behöver skalas upp till 30 000 deltagare i genomsnitt.
• Inför etableringsjobben. Genom att fatta de nödvändiga besluten om förordningsändringar kan branschvisa avtal om etableringsjobb förhandlas och den efterlängtade partslösningen komma på plats.
• Höj lönetaken för de subventionerade anställningarna. De lågt satta taken på 20 000 kr/månad bidrar till en koncentration av subventionerade anställningar inom lågavlönade och lågkvalificerade branscher och yrken, och med en takhöjning skulle en bättre spridning kunna uppnås.
• Ge statliga myndigheter i uppdrag att bereda plats för funktionsnedsatta. Personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga är underrepresenterande i staten, trots att myndigheter har goda förutsättningar att erbjuda arbetstillfällen för gruppen. Ett uttalat mål i myndigheters regleringsbrev hade ökat intresset för lönebidrag och främjat inkluderingen på arbetsmarknaden.