FN-konferens enar fackföreningar, regeringar och arbetsgivare om en Rättvis Omställning

Härom året anordnade jag tillsammans med några av mina kollegor på LO och Världsfackets Just Transition Center en konferens om Rättvis Omställning, eller Just Transition som det ibland benämns också i Sverige. Syftet var att diskutera hur fackföreningar och företag kan samarbeta för att både säkra sysselsättning och minska arbetsplatsernas klimatpåverkan. Från svenskt håll var det god uppslutning. Fackföreningar och arbetsgivare från flera tunga industrier med omfattande utsläpp av växthusgaser berättade om hur de hade tagit sig an problemen. Kontentan var att det hade skett i samförstånd och med hänsyn till varandras olika roller och intressen.

Med på seminariet var också en indisk fackföreningsledare som företrädde arbetare inom cementindustrin. Han berättade att även de indiska fackföreningarna oroade sig för klimatförändringarna och ville delta i processen för att ställa om sina arbetsplatser till att bli klimatneutrala.  Det fanns dock ett stort aber. De indiska företagen hade inget intresse av att diskutera med de indiska facken i någon fråga.  När företag inte ens erkänner fackföreningen som en part med rätt att förhandla är det naturligtvis svårt att driva lokalt fackligt klimatarbete. Grunden för en Rättvis Omställning är social dialog och förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

Detta slås också fast i den resolution om Rättvis Omställning som antogs av FN-organet ILO i mitten av juni i år.

”Members should give special attention to respecting, promoting and realizing freedom of association and collective bargaining as enabling rights, which are vital for social dialogue. Consultations, exchange of information and other forms of dialogue between social partners and with governments are also important for a just transition”.    

Jag var själv med på ILOs konferens för att diskutera och besluta om denna resolution. Jag hade dessutom äran och förtroendet att företräda arbetstagarna i Norden och Europa i den arbetsgrupp på ett 30-tal personer från världens fackföreningar, regeringar och arbetsgivare som skulle förbereda resolutionstexten. Det fanns naturligtvis skilda önskemål om hur resolutionen skulle formuleras men det är ändå tillfredsställande att se att vi lyckades ena alla tre parter om vikten av en Rättvis Omställning samt hur denna bör gå till.

Att hejda klimatförändringarna är en av vår tids största existentiella utmaningar. Den är samtidigt så komplex att åtgärda att lösningarna förutsätter ett brett engagemang och olika åtgärder.

FNs klimatpanel (IPCC) konstaterar att den globala temperaturstegringen kan förklaras med mänsklig aktivitet. Ett annat sätt att uttrycka det vore att säga orsaken står att finna i vad vi producerar och hur vi producerar varor och tjänster. Dvs. producerar vi el och värme med fossil energi eller genom förnybar? Tillverkar vi bilar med förbränningsmotorer eller elmotorer? Transporterar vi oss och våra varor med bensin och dieselbilar eller med tåg, bussar och bilar som drivs av förnybar energi? Tillverkar vi stål med kol eller vätgas. Använder vi fossil olja i kemiindustrin eller biomassa? Ja listan kan göras långt längre. Poängen är att det finns lösningar på dagens klimatproblem men de ser olika ut för olika arbetsplatser.

Ska vi lösa klimatfrågan så måste varje arbetsplats ta tag i sina utsläpp och använda de lösningar som passar bäst där. Då måste också den lokala fackföreningen vara en del i att förhandla fram dessa lösningar för arbetstagarna kommer också att beröras. Kanske kommer det att krävas kompetensutveckling eller vidareutbildning, i några fall också omskolning. Då måste det finnas en trygghet i omställningen. Detta och mycket annat slås fast i den resolution som nu har antagits av fackföreningar, regeringar och arbetsgivare världen över inom ILO. Detta kan också de indiska arbetarna hänvisa till för att få delta i förhandlingar om en Rättvis Omställning i syfte att hejda klimatförändringarna och säkra arbetarnas rätt till jobb.