Statlig utredning visar integrationsvägen!

Det var en glad arbetsmarknadsminister som tog emot delbetänkandet Etablering för fler – jämställda möjligheter till integration (SOU 2023:24) en solig sommardag under Järvaveckan (pressträffen med Johan Pehrsson och utredaren Elin Landell går att se här). Kort därefter skickade Arbetsmarknadsdepartementet betänkandet ut på remiss till 87 remissinstanser. Remisstiden gick ut häromdagen. I den här bloggartikeln går jag kortfattat igenom några av utredningens förslag och de inspel som LO har lämnat till regeringen i sitt remissvar (hela remissvaret finns att läsa här).

Överlag är LO positivt inställd till utredningens förslag. Även om sysselsättningsgraden bland utrikes födda har ökat på ett imponerade sätt de senaste åren kvarstår stora utmaningar med arbetslöshet, segregation och socialt utanförskap. Utomeuropeiskt födda kvinnor är särskilt utsatta, vilket diagrammet nedan med arbetslöshetsutvecklingen över tid illustrerar. Det är uppenbart att stödet i etableringen behöver förbättrats. Alternativet – att låta stora grupper stå utanför arbetslivet och samhällsgemenskapen – borde inte vara ett alternativ.

Arbetslöshet i procent efter födelseregion och kön i procent, 20–64 år, 2007–2020

Utredningen föreslår att Arbetsförmedlingens etableringsprogram ska bli mer ambitiöst, innehållsrikt och individanpassat, bland annat genom en tidig och fördjupad kartläggning, individuella slutmål samt genom tidigare och mer parallella aktiviteter. Det tvååriga programmet ska också kunna förlängas för vissa grupper. Det är oerhört välkommet. LOs uppfattning är att investeringar i tidiga, kompetenshöjande etableringsinsatser och kvalificerat stöd i jobbsökandet, påskyndar etableringen, och att sådana investeringar på kort tid kan generera samhälleliga vinster. Därför bör synsättet inte begränsas till etableringsprogrammet utan prägla den aktiva arbetsmarknadspolitiken i stort.

Utredningen föreslår därtill att målgruppen för etableringsprogrammet ska utvidgas så att även personer som invandrar till Sverige av familjeskäl från länder utanför EU/EES – ofta kvinnor – ska få ta del av etableringsinsatserna. Det är bra. Den föreslagna utvidgningen förväntas leda till ett ökat arbetskraftsdeltagande och i förlängningen ökad sysselsättning men också minskat socialt utanförskap och ekonomiskt beroende till sin partner samt förbättrad kompetensförsörjning. Detta är konsekvenser som är mycket angelägna att åstadkomma såväl för enskilda individer som för samhället i stort.

Utredningen föreslår att deltagarna i den utvidgade målgruppen ska bli berättigade en ersättning i nivå med aktivitetsstödet eller utvecklingsersättningen (cirka 3 700 kronor per månad, netto), vilket är lägre än dagens etableringsersättning. Det råder ingen tvekan om att denna nivå är lågt satt. Men eftersom försörjningen av anhöriginvandrare inte är ett statligt ansvar (utan anknytningspersonens) är den väl avvägd. Den individuella ersättningen ska ses som ett sätt att ge individerna incitament att delta i och fullgöra sina skyldigheter inom etableringsprogrammet. Därigenom kan deras väg till arbete och egenförsörjning förkortas.

I sammanhanget är det viktigt att understryka att etableringsersättningens värde har urholkats kraftigt över tid (ersättningen har inte höjts sedan etableringsprogrammet inföddes år 2010). LO anser att det är olyckligt att kostnaderna för flyktingmottagandet i allt högre grad vältras över på kommunerna, inte minst genom att nyanlända oftare tvingas ansöka om kompletterande ekonomiskt bistånd från kommunen.

Utredningen presenterar fler genomtänkta förslag. Bland annat föreslås bättre möjligheter att kunna bortse från tid som den nyanlände varit förhindrad att delta i etableringsprogrammet på grund av föräldraledighet (så kallad överhoppningsbar tid). Det är ett förslag som LO tillstyrker eftersom det bedöms kunna ge positiva effekter på jämställdheten. Nyanlända kvinnor tar oftare ut längre föräldraledighet än män och missgynnas om det saknas en överhoppningsbar tid i programmet.

Dessutom tillstyrker LO utredningens förslag om att ge Skolverket i uppdrag att fördela ett nytt statsbidrag till kommuner för att de ska bedriva verksamhet i öppen förskola. På så sätt kan nyanlända föräldrar ges bättre möjligheter till språkträning och studie- och yrkesvägledning.

LO hade givetvis sett fler åtgärdsförslag för att stärka nyanländas etablering. Fler timmar i svenska för invandrare (sfi) än dagens minst 15 undervisningstimmar per vecka skulle ge nyanlända bättre möjligheter att lära sig svenska, vilket i många fall är helt avgörande för att kunna klara sig i det svenska arbets- och samhällslivet. LO hade också sett att skollagens minsta garanterade vistelsetid i förskola för barn vars föräldrar är arbetslösa (15 timmar per vecka) utökas. Att barn deltar i förskola har positiva effekter på deras framtida studieprestationer, arbetsmarknadsutfall och livsinkomster, men det medför också mer tid för de arbetslösa föräldrarna att aktivt kunna söka jobb. Därigenom stärks deras möjligheter till en snabbare etablering på arbetsmarknaden. Men utredningens förslag är trots allt en bra början på ett större integrationsarbete.

Sammanfattningsvis finns en lång rad väl avvägda och färdigutredda förslag på regeringens bord. Regeringens utredning visar vägen för en bättre integration. LO vill se en snabb hantering av förslagen, och faktum är att vi inte är ensamma. Många remissinstanser välkomnar utredningens föreslagna ambitionshöjning. TCO, SACO, Svenskt Näringsliv, Jämställdhetsmyndigheten, IFAU, Arbetsförmedlingen, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Statskontoret och Delegationen för migrationsstudier är exempel på organisationer och myndigheter som ställer sig positiva till den huvudsakliga inriktningen. Samsynen borde glädja arbetsmarknadsministern en mörk höstdag som denna.