Regeringen presenterade idag ett förslag om att sänka skatten på så kallade ISK-konton. 7 miljarder mindre till staten, 7 miljarder mer till spararna. Ett annat sätt att uttrycka det finns i LOs remissyttrande. 70 procent av skattesänkningen går till den halva av befolkningen som har högst inkomster. Hela 35 procent går till topp 20 procent. Ett dåligt förslag alltså, men att moderaterna sänker skatten, och sänker mest för de mest välbeställda är knappast nytt. Ny är däremot en del av deras retorik.
I slutet av maj motiverade finansminister Elisabeth Svantesson i ett inlägg på Facebook sänkt skatt på ISK-konton med att fler kvinnor ska ha råd att lämna en destruktiv relation.
På regeringens presskonferens idag var det liberalernas Cecilia Rönn som förde argumentationen vidare och pratade om skattefritt sparande som vägen att ta sig ur oönskade situationer, vare sig det är en dålig arbetsplats, chef, hyresvärd eller partner.
Egna pengar är såklart bra. Frågan är ju om det, som regeringen tror, är skatten på sparandet som hindrar människor att spara? Och om det är rimligt att motivera en sänkning av ISK-skatten med att det ska bli lättare att lämna en destruktiv relation.
Våldsutsatta kvinnor tillhör oftare en socioekonomiskt svag grupp. Utan pengar eller i ekonomisk beroendeställning blir det såklart svårare att ha råd att lämna en destruktiv relation. Men det beror inte på den redan låga ISK-skatten. Det finns helt andra skäl till att kvinnor med låga inkomster inte sparar.
Pengarna räcker inte.
- Kvinnor tjänar mindre pengar. Medellönen för kvinnor var 4 300 kronor lägre än för män 2022. Och löneskillnaderna ökar.
- Kvinnor jobbar oftare deltid, ofta för att de inte får ett heltidsjobb eller för att arbetsvillkoren gör att kroppen inte orkar.
- Var tredje medarbetare i äldreomsorgen har en otrygg anställning. Deltidsanställningar är vanliga.
- Barnskötare kvalar med lätthet in på topp 10 bland Sveriges vanligast yrken. 41 procent har en otrygg anställning. Över hälften arbetar deltid.
- I handeln, där 7 av tio medarbetare är kvinnor, har var fjärde medarbetare en otrygg anställning.
Om finansministern ville göra något på riktigt så att grupper med låga inkomster och otrygga jobb får lättare att lämna en destruktiv relation finns det annat att göra än att sänka skatten för de som har pengar över. Se till att det finns rimligt prissatta hyresrätter att flytta till. Tillför pengar till välfärden för att stoppa uppsägningar, ge fler ett jobb på heltid och minska användandet av otrygga anställningar.
Finansministern oroade sig i sitt inlägg i maj också för att färre sparat under 2023. Ja, vad trodde hon? När praktiskt taget alla har känt av inflationskrisen i plånboken tror finansministern att det är skatten som gör att sparandet minskar. Det är lindrigt sagt provocerande.
Ett vanligt hushåll med två barn som åren 2018 – 2020 hade runt 5000 kronor över när de vanliga utgifterna var betalade varje månad hamnade på minus när vi kom till 2023. Det betyder att en familj som 2018-2020 hade runt 5000 kronor kvar till sparande, nöjen, presenter och semester, nu istället måste dra in på det nödvändigaste för att livet ska går runt. Det är klart att sparandet minskade. 2024 ser förresten ännu sämre ut.
Argumentationen från regeringen oroar. Finansministerns förhoppning att sänkt skatt på ISK-konton ska öka sparandet från grupper som inte sparar idag saknar förankring i verkligheten. Regeringen kan förstås prioritera att sänka skatten ändå, men att motivera det med omsorg om kvinnor som behöver lämna en destruktiv relation ter sig som önsketänkande
Om du vill läsa mer finns mer resonemang, fakta, diagram och andra siffror i LOs rapporter som du hittar här:
