Kan Tillväxtanalys inte läsa sina egna rapporter?

Som facklig utredare i en värld med många välfinansierade högerlobbyister brukar det vara en lisa att läsa myndighetsrapporter. Jag har särskilt uppskattat ett antal utvärderingar av rot- och rutavdrag de senaste åren som har smulat sönder rut- och rotförespråkarnas argument. Myndigheterna Tillväxtanalys och Riksrevisionen har bland annat visat att avdragen är dyra sysselsättningsåtgärder med dålig träffsäkerhet, att rutavdraget inte är självfinansierat och att det vore kostnadseffektivt att sänka det maximala rotavdraget per person och år.

De här utvärderingarna har jag använt i rapporter, artiklar och remissyttranden, senast i LOs yttrande angående promemorian Förslag om fortsatt separata tak för rot- och rutavdragen. Förslaget i promemorian är att rot- och rutavdragen även efter 2024 (då taken tillfälligt har separerats) ska ha separata tak. Det innebär ett utrymme om 75 000 kronor per person och år för att använda för köp av rutarbete samtidigt som det finns ett utrymme om 50 000 kronor per person och år för att använda för köp av rotarbete. Det totala utrymmet för skatteavdragen höjs med 50 000 kronor. LO avstyrker förslaget av flera skäl. Det är en omotiverad permanent höjning av utrymmet för skatteavdrag som inte kommer ha någon effekt på sysselsättningen och dessutom är extremt ojämlikt fördelad.

Konsekvensanalysen i promemorian visar att förslaget med separata och höjda tak berör väldigt få personer och fördelas extremt ojämlikt. Den utökade möjligheten till skatteavdrag bedöms endast kunna utnyttjas av uppskattningsvis 4 000 höginkomsttagare i storstad, varav 80 procent män. Det är en helt orimlig satsning i en kostnadskris när många hushåll har svårt att få ekonomin att gå ihop.

Döm om min förvåning när jag läser Tillväxtanalys remissyttrande. Så här skriver de:

”Tillväxtanalys bedömer att förslaget, trots minskade skatteintäkter med 150 miljoner kronor, är fördelaktigt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Separata tak för ROT- och RUT-avdrag gör det enklare för hushållen att förstå och beräkna sina avdragsmöjligheter. Den ökade tydligheten kan leda till att fler hushåll investerar i både ROT- och RUT-tjänster, vilket gynnar både konsumenter och företag. Genom att möjliggöra högre totala avdrag (125 000 kronor istället för 75 000 kronor) främjas konsumtionen av dessa tjänster. Fler hushåll förväntas köpa företagstjänster för renovering, underhåll och hushållsarbete istället för att utföra arbetet själva.”

Tillväxtanalys hänvisar till några av sina rapporter men inte den rapport som handlar om sysselsättningseffekter och rimligen är central för att bedöma samhällsekonomiska effekter, Rapport 2020:1 Skattesubventioner riktade till branscher – vad ger de för sysselsättningseffekter? (2020). Slutsatser i rapporten är att rot- och rutavdrag är dyra jobbåtgärder som missar sin tilltänkta målgrupp. Utifrån den har jag svårt att förstå hur Tillväxtanalys kan hävda att separata och höjda tak är fördelaktig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Tack och lov finns det andra myndigheter. Riksrevisionen avstår från att yttra sig om remissen men Ekonomistyrningsverket hänvisar till Riksrevisionens granskning som visar att rotavdraget är ineffektivt:

”Ekonomistyrningsverket (ESV) har tidigare avstyrkt förslag om höjt tak för rotavdraget samt separata tak för rot- och rutavdraget, och gör det även vid detta tillfälle.

ESV delar bedömningen i promemorian att eftersom det är relativt få som använder rot- och rutarbete i sådan omfattning att de berörs av det gemensamma takbeloppet, kommer förslaget att ha en försumbar effekt på sysselsättningen. Dessutom har Riksrevisionen i sin granskning av rotarbetet kommit fram till att det är ineffektivt och rekommenderar en sänkning av taket.”

Och den ojämlika fördelningen av skatteavdraget tas till exempel upp i IFAUs remissyttrande:

”Regeringens förslag innebär att den sammantagna generositeten ökar, eftersom det sammanlagda taket lyfts från 75 000 kronor till 125 000 kronor per skattebetalare. Den maximala skattereduktionen kommer inte kunna utnyttjas av alla, till det krävs en månadsinkomst på cirka 54 500 kronor (eller en partner att dela rot-arbetskostnaden med). Fenomenet uppstår eftersom skatten på förvärvsinkomster inte kan understiga noll. Det finns anledning att noggrant följa upp de fördelningspolitiska konsekvenserna av dessa regler.”

Dessa invändningar nämns inte i Tillväxtanalys remissyttrande. Dags att börja läsa sina egna rapporter?