I onsdags hade regeringen presskonferens. Socialminister Jakob Forssmed (KD) presenterade det han kallade den största tandvårdsreformen på över 20 år. Det handlar om ett förstärkt högkostnadsskydd för äldre över 67 år och regeringen säger att avsikten är att mer efterlikna det högkostnadsskydd som finns i övrig vård.
LO anser att hela befolkningen ska omfattas av ett förstärkt högkostnadsskydd samt att tandvården på sikt inordnas i samma högkostnadsskydd som hälso- och sjukvården. Därmed är regeringens uttalade ambition här positiv.
Tyvärr finns det flera problem med regeringens förslag, och sättet reformen presenterades på väckte dessutom flera frågetecken.
Ett stort problem med tandvården är att den är långt mer privatiserad än vad vi ofta tänker på. Det här gör att det är svårt att öka subventionsgraden, eftersom så mycket pengar i praktiken skulle gå direkt till riskkapitalister och ägarbolag. Det är inte bara LO som tycker så, utan det är väl utrett. Kapitel 6 i utredningen SOU 2024:70 om så kallad Tiotandvård, som regeringens förslag bygger på, är en katalog av de oönskade effekter som kommer av att det är marknaden som styr så mycket av tandvården. På presskonferensen lyfte socialministern själv problem med minskad effektivitet, ökade kostnader, ett utbud av tandvård som är mycket ojämlikt, och att riskkapitalbolag köper upp kliniker eftersom de ser en potential i höga vinstmarginaler.
Utredningen föreslog därför åtgärder som är nödvändiga för att inte marknadiseringen av tandvården ska ge onödiga och alltför stora negativa effekter när subventionsgraden ökar:
- Prisreglering! Utredningen konstaterade att ”den typ av tredjeparts-finansiering som en hög statlig subvention innebär, är svår att kombinera med fri prissättning, utan att det leder till oskäligt höga vårdgivarpriser”. Orsaken till detta är främst att varken patienter eller vårdgivare har några betydande incitament att begränsa kostnaderna. LO anser att prisreglering vore ett viktigt steg bort från marknadsprissättning av tandhälsa, men att fler åtgärder behövs för att begränsa den privata tandvårdsmarknaden i syfte att både undvika för hög prissättning, och att pengar går till fusk och kriminella företag.
- Vård efter behov: En behovsprincip införs i tandvårdslagen och för de som vill dra nytta av subventionerna ska det ställas hårdare krav på att ta emot patienter. Det här är efterlängtat och föreslogs redan i den av socialdemokraterna tillsatta tandvårdsutredningen SOU 2021:8. Nu har borgerligheten svängt och föreslår själva en behovsprincip.
- Brist på tandvård i glesbygd: Utredningen föreslog ett kommuntypstillägg för att öka tillgången till tandvård i glesbygd.
- Patientgrupp: Det nya tandvårdsstödet Tiotandvård skulle lämnas för tandvård för patienter över 67 års ålder och innebära att patienten betalade som mest 10 procent av ett reglerat referenspris.
- Omfattning: Subventionen skulle ges för behandling av tillstånd för sjukdom och smärta, tillstånd för reparativ vård och tillstånd för rehabiliterande och habiliterande vård. Däremot undantogs ny fast tand- och implantatstödd protetik bakom tandposition 5. Protetik betyder att skadade eller förlorade tänder ersätts med implantat.
(Sedan presskonferensen i veckan har det cirkulerat uppgifter om att ingen behandling alls skulle ingå bakom position 5, alltså bakom de fem främsta tänderna. Så stod det inte i utredningen, även om det finns privata tandvårdsföretag som spritt den uppfattningen. Minns då att de privata tandvårdsföretagen inte vill ha någon prisreglering alls och därför har ett intresse av att misskreditera förslaget. De har i olika remissyttranden pekat på risker för ”omfattande permitteringar, uppsägningar och till och med nedläggningar”, eller helt enkelt hotat med att flytta utomlands om möjligheten att göra vinst på skattepengar begränsas.)
- Avgränsning: Subventionen inom Tiotandvård skulle inte ges för undersökning eller för hälsofrämjande åtgärder.
Vad blev det då av detta?
Regeringen föreslår en lagtext om vård efter behov. Det är bra. Förslagen om prisreglering är med. Till Privattandläkarnas förtret. Det är också bra.
Av det extra stödet till glesbygd blev det dock inget alls, utan regeringen avser att behandla detta i ”särskild ordning”. Oklart när.
Så långt är allt tydligt, men sedan blir det oklart. Vilken tandvård ska ingå?
I bilderna som visades på pressträffen fanns ingenting om vilka behandlingar eller åtgärder som skulle subventioneras. Sverigedemokraternas representant på podiet utryckte sig dock som om det var utredningens förslag som gällde, men det står faktiskt inte så i lagrådsremissen. Där redovisar regeringen att flera remissinstanser, bland annat flera företrädare för privata tandläkare, är kritiska och sedan står istället:
”Som nämns ovan har regeringen för avsikt att i förordning översiktligt reglera vilken tandvård som det nya stödet bör omfatta. Regeringen kommer att ta ställning till de inkomna remissynpunkterna i det fortsatta arbetet. Vilken tandvård som det statliga tandvårdsstödet subventionerar och på vilket sätt det sker förändras över tid.” (Ur regeringens lagrådsremiss Ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård, 2025-08-14.)
Det här är en riktig gummiparagraf och det är därför svårt att säga vad det kommer bli av detta. Det kan bli som utredningen föreslog, men det kan också bli något annat. Det står i alla fall klart att de kommersiella krafter som jobbat hårt för att stoppa reformen nu i praktiken har fått en möjlighet till fortsatt lobbying.
Finansieringen då?
Ja, reformen är som sagt begränsad till äldre över 67 år och regeringen har aviserat att de satsar 3,4 miljarder på detta. Regeringen säger själv att den delvis finansierar reformen genom att göra tandvården för unga dyrare.
”För att frigöra och omfördela resurser har regeringen sänkt åldersgränsen för den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården från 23 till 19 år och sänkt åldersgränsen för att kunna få statligt tandvårdsstöd från 24 till 20 år.” (Ur regeringens egen beskrivning av reformen.)
Det är såklart inte acceptabelt. Sanningen är att det kostade regeringen mer pengar att höja ROT-avdraget än vad det skulle kosta att både återinföra avgiftsfri tandvård för unga upp till 23 år, och att genomföra den tandvårdsreform för äldre som utredningen om Tiotandvård föreslog i våras.
Men så kan en budgetprioritering se ut.
Slutligen. En sak som saknas i lagrådsremissen, och som även borde ha belyst närmare i utredningen, är problemen med välfärdskriminalitet i tandvården.
Det kommer med säkerhet finnas anledning att återkomma om detta. För äldre som väntar på billigare tandvård, och hoppas att Tiotandvård ska införas redan till årsskiftet, är det ännu oklart exakt vad reformen kommer att innebära.
—
LOs remissyttrande till utredningen om Tiotandvård, SOU 2024:70 finns här.
