För snart femton år sedan var alla partier och friskolebranschen överens om att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor. Nu finns snart ett förslag på riksdagens bord. Hur kunde det ta så lång tid?
I juli 2011 tillsatte regeringen Reinfeldt utredningen som kom att kallas Friskolekommittén. Det har gått femton år. Utredare blev den tidigare folkpartiledaren Lars Leijonborg, men det här var ingen sån där snabb enmansutredning som vi blivit vana vid nu. Nej, det här var en parlamentarisk kommitté där alla partier var representerade. I augusti 2013 var utredningen klar. En enig friskolekommitté skrev i slutbetänkandet att offentlighetsprincipen ska gälla också fristående skolor. Vänsterpartiet lämnade en reservation, men inte mot just detta. Så här står det i kommitténs betänkande från augusti 2013:
Raka besked. Regeringen Reinfeldt med M, C, L och KD fortsatte processen och tillsatte i juli 2014 utredningen Offentlighetsprincipen i fristående skolor, Dir. 2014:91, för att reda ut hur det skulle gå till. Det låg inget kontroversiellt i detta. Till och med Friskolornas riksförbund var för. Dåvarande VD Claes Nyberg (för övrigt också politiker för Centerpartiet) skickade ett pressmeddelande med rubriken Transparensen ska öka i skolan:
”Därför vill vi öka transparensen och insynen i alla förskolor och skolor, både fristående och kommunala. Missförhållanden ska alltid åtgärdas så snart som möjligt.
Transparensen ska givetvis omfatta meddelarfrihet och möjlighet att få ta del av information i linje med den offentlighetsprincip som gäller i offentlig verksamhet.” (Ur ett pressmeddelande från Friskolornas riksförbund 9 juli 2014.)
I september 2014 var det val. Alliansen förlorade. Men det ändrade inget. Processen för att införa offentlighetsprincipen togs över av den nya S-regeringen under Stefan Löfven. Och allianspartierna var med. Den minnesgode kommer ihåg att allianspartierna direkt efter valet lade en gemensam budgetmotion inför 2015. (Ja, och att den budgeten vann i riksdagen, men det är inte det viktiga här.) I budgetmotionen var allianspartierna fortfarande överens om offentlighetsprincipen i friskolor:
Offentlighetsprincipen var okontroversiell. Alla var överens och frågan var av närmast praktisk karaktär.
Utredningsmaskineriet malde på och tog fram lagförslag. Men under tiden hade några koncerner hunnit bli börsnoterade, och börsens regelverk hade inte ingått i direktiven. Regeringen bad lagrådet att titta på saken. I februari 2019 gav de grönt ljus och regeringen skickade ut en promemoria på remiss.
Remisstiden gick ut i maj 2019. Och nu hade det börjat röra på sig i friskolebranschen. Det märktes den 12 juni när det var partiledardebatt i riksdagen. Centerpartiets partiledare Annie Lööf gjorde ett plötsligt utfall mot socialdemokraterna som hon ganska nyligen slutit januariavtalet med. Offentlighetsprincipen var nu plötsligt ”ett angrepp på den fria företagsamheten och på ett sätt en smygväg att undergräva det privata näringslivet”. Lööf undrade retoriskt om offentlighetsprincipen skulle införas för byggföretag också?
Centerpartiets partisekreterare Michael Artursson satt beredd vid tangentbordet och twittrade nöjt att Socialdemokraternas Stefan Löfven blev ”helt ställd” och att offentlighetsprincipen hotade valfriheten. Och lite överraskad får man nog säga att Löfven verkade av detta plötsliga angrepp.
På centerpartiets hemsida stod det dock fortfarande att centern ville ”Att samma villkor ska gälla för fristående och kommunala skolor”.
Läser man remissyttrandena från Almega och Academedia är det dock lätt att se varifrån detta kom. Så här skrev Almega om hur de ser på offentlighetsprincipen i sitt remissyttrande:
”Det kan få stora, allvarliga och oanade konsekvenser. Inte minst finns det en överhängande risk för att friskolor kommer att begära ut information av varandra i konkurrensstörande syfte, och att organisationer som på ideell grund är mycket kritiska mot friskolor kommer att begära ut stora mängder information i syfte att störa friskolornas verksamhet. Risken finns för en form av ”informationskrig” där företag, myndigheter, media, individer och organisationer lägger stor energi på att begära ut information av varandra.” (Ur Almegas remissyttrande.)
Det där skämtet om Centerpartiet som Almegas politiska gren kändes just den där dagen högaktuellt.
Den 19 juni, fem dagar efter partiledardebatten, markerade Annie Lööf på twitter med en bild där hon poserade med Academedias VD och huvudägare.
Och nu gick det fort. Plötsligt var alla alliansare som tidigare drivit frågan om offentlighetsprincipen med på Annie Lööfs nya linje. Det höll knappt ett år. Sen blev det pinsamt. Riktigt pinsamt.
I maj 2020 slog bomben ner. Kammarrätten i Göteborg gav SCB rätt när de plötsligt kommit på att skolstatistik skulle vara hemlig. Skolverket tvingades stänga sina databaser. Betyg hade länge varit konkurrensmedel, men nu blev de också affärshemligheter. Och vi tappade alla möjligheten att ta del av grundläggande statistik om den skattefinansierade skolan. Genant var bara förnamnet. SCB konstaterade själva att om offentlighetsprincipen gällt så hade problemet inte uppstått.
Skolstatistiken var borta tills regeringen hunnit stifta en tillfällig lag. För de borgerliga och SD blev det allt svårare att vinna sympati för de stora koncernerna. Sommaren 2020 gjorde kom därför nya argument mot offentlighetsprincipen. Centerpartisterna i utbildningsutskottet, Fredrik Christensson och Niels Paarup-Petersen, lanserade nu linjen att deras plötsliga motstånd mot att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor handlade om att rädda små huvudmän:
”Det är inte de stora aktiebolagen som skulle få problem vid införande av offentlighetsprincipen, det är främst de små föräldrakooperativ och ideellt drivna skolorna.” (Ur Centerpartiets debattinlägg i Skolvärlden 2020-08-28.)
Plötsligt dök de upp små kooperativ på landsbygden i debatten, men de ideellt drivna skolorna i Ideburna skolors riksförbund tröttnade snabbt på att vara alibi för centerns insynsmotstånd. Ordförande Håkan Wiclander satte ned foten, kärnfullt och minnesvärt i Skolvärden:
– Skolan ägs av svenska folket. Dessutom utövas det myndighetsutövning inom den. Det gör att uppgifterna självklart ska vara offentliga. Att så inte längre är fallet, för att vi har släppt in privat kapital och affärstänkande i skolväsendet, är vansinnigt.
Ordförande för Ideburna skolors riksförbund, Håkan Wiclander, uttalar sig i Skolvärlden 2020-09-04.
”Skolan ägs av svenska folket.” Det funkar som korsstygnsbroderi.
Så här fortsatte det. Internationella Engelska skolans Hans Bergström gav sig in i leken. I Dagens Industri i varnade han det privata näringslivet för stora konsekvenser:
”Just nu gäller diskussionen friskolor. Men den stannar inte där. Om fristående skolorganisationer skulle fullt ut omfattas av samma offentlighetsregler som offentliga myndigheter, innebär det ett principiellt genombrott. Ingen skillnad görs då längre mellan staten och det civila samhället, mellan den offentliga sfären och fristående verksamheter.” (Hans Bergström, Internationella Engelska Skolan i Dagens Industri 2020-07-15.)
Även Friskolornas riksförbund hade nu svängt, men fokuserade på de små skolorna. Att de stora koncernerna redan då hade skolverksamheter i samma storleksklass som Uppsala kommun förbigicks med tystnad.
”Att tvinga små friskolor att leva upp till samma administrativa krav som stora kommuner och myndigheter är orimligt.” (Ur pressmeddelande från Friskolornas riksförbund 2018-02-16.)
Minns ni Friskolekommittén förresten? Utredningen som alliansen tillsatte 2011 och där alla partier var överens. Kommitténs gamle ordförande Lars Leijonborg hade nu bytt uppfattning. I Dagens Industri 2020-09-04 sade han:
– Vi är skeptiska på grund av smittoeffekterna. Om alla företag som på något sätt får statliga bidrag ska omfattas av offentligheten får det enorma konsekvenser för hela näringsfriheten.
Samma linje som Hans Bergström alltså. Det ska väl sägas att Leijonborg nu också hunnit bli ordförande för Friskolornas riksförbund.
För att komma bort från den pinsamma frågan om den hemliga skolstatistiken lanserade Engelska skolans Hans Bergström idén att alla seriösa huvudmän skulle publicera egen statistik. Riktigt så blev det inte. På sidan där Internationella Engelska Skolan stolt visade upp sina betygsresultat saknades uppgifter om socioekonomi och föräldrars utbildning.
Positionerna var låsta. I riksdagen fanns genom de fyra allianspartierna och SD en stabil majoritet mot att införa offentlighetsprincipen. Frågan var därmed i praktiken död, men regeringen tillsatte i alla fall i oktober 2021 Skolinformationsutredningen med uppdrag att ”identifiera och analysera för- och nackdelar med att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor för att lösa tillgången till skolinformation”.
Till liberalernas landsmöte i november 2021 lade partistyrelsen fram den skolpolitiska rapporten Kunskapslinjen, med en rad förslag. Dock inget om offentlighetsprincipen. En motion om att införa offentlighetsprincipen avslogs.
2022 blev det regeringsskifte. Tidö-avtal. Där stod det att ”offentlighetsprincipen lämpar sig dåligt för mindre friskolor”. Istället skulle en ny sorts insynsprincip införas. Våren 2023 förlängdes utredningen om offentlighetsprincipen och fick samtidigt nya direktiv om insynsprincip. Det såg ut som att det skulle bli en annan sorts insyn i friskolor, men våren 2024 ändrade sig Liberalerna. Offentlighetsprincipen var tillbaka i matchen.
Och igår kom det alltså en lagrådsremiss. Äntligen, får man nog säga. Men att döma av turerna under de senaste femton åren är det ännu för tidigt att ropa hej, även om det ljusnar lite vid horisonten. I alla fall vad gäller frågan om insyn. Av de andra punkterna om begräsningar av vinstintressets frihetsgrader som fanns i Tidö-avtalet återstår det ännu att se vad det blir.
Att motståndet mot insyn till slut har nötts ned såpass att det kommer en lagrådsremiss om offentlighetsprincipen från en högerregering visar att träget arbete lönar sig. Och träget arbete kommer att löna sig också när det gäller att ta tillbaka kontrollen över skolan, med stopp för orättvisa urvalsregler, stopp för etableringsfrihet, stopp för vinster, och stopp för möjligheterna att använda skolpeng till annat än skola.
