Det gemensamma samhällsintresset rycker fram

I skuggan av krig, kriser och högerpolitik är det värt att notera en liten revansch för ett gemensamt samhällsintresse. Privatiseringsfolket retirerar. I alla fall lite. Och mest i tysthet. Men ändå. Det senaste året har det kommit flera remisser och förslag som i praktiken innebär att den privata äganderätten får stryka på foten.

Ett sådant exempel var utredningen Skärpt kontroll av utländska fastighetsförvärv (SOU 2024:84) som gick ut på remiss i våras. För några år sedan föreslog en annan utredning att ett statligt kontrollsystem skulle införas vid överlåtelse av fastigheter som bedömdes vara av väsentligt intresse för totalförsvaret. Det blev aldrig av och förslagen anses nu dessutom otillräckliga. Istället för kontroll vid förvärv av vissa fastigheter är förslaget nu att köpare med säte utanför EU alltid ska behöva söka tillstånd för att få köpa. Det är ett tydligt ingrepp i äganderätten, något som också Fastighetsägarna konstaterar i sitt remissyttrande. Förslagen skulle leda till betydande ingrepp i äganderätten och avtalsfriheten, skriver de. Protester för att rädda rätten att sälja sin fastighet till vilket utländskt intresse som helst lär dock knappast hjälpa. Energiföretagen, Villaägarna, en rad länsstyrelser och många andra remissinstanser är positiva. LO välkomnar att den privata äganderätten tydligt inskränks till förmån för ett gemensamt samhällsintresse. Regeringen lägger en proposition i juli.

Ett annat exempel är ett förslag om att fler verksamheter ska omfattas av skydd mot utländska direktinvesteringar som kan inverka skadligt på Sveriges säkerhet eller på allmän ordning eller
allmän säkerhet i Sverige. Myndigheten för civilt försvar (tidigare MSB) vill ha in synpunkter senast i nästa vecka. Och här händer det grejer. En rad verksamheter där vi vant oss vid utländska ägare kommer nu att omfattas av ett skydd som gör det väsentligt svårare för utländska intressen att ta över. Det gäller enligt förslaget bland annat:

• utförande av person- och godstransporter på järnväg,
• förvaltning och drift av huvud- och sidospår,
• tillverkning av cement och betong,
• produktion och import av utrustning för den gröna omställningen, samt
• stora delar av metallindustrin.

Ni läste rätt. Järnvägen! Att vi har spår som fungerar och tåg som kan frakta gods och passagerare ska nu räknas som ett intresse som är så samhällsviktigt att det måste skyddas mot utländska direktinvesteringar. Det är ett stort steg. Ett nytt Arlanda Express skulle svårligen kunna hamna i händerna på kinesiska intressen. Järnvägsunderhållet kommer inte kunna läggas ut på vilket utländskt företag som helst. Och om någon stål- eller betongkoncern vill avyttra en verksamhet i Sverige så kommer vi gemensamt att kunna påverka vem som tillåts ta över. Äganderätten får backa lite. Ett gemensamt samhällsintresse rycker fram. Det är en välkommen tillnyktring.