Finansministern vill sänka din lön och utarma ditt sociala stöd

”Vi är glada”, sa finansminister Elisabeth Svantesson på pressträff i går när hon presenterade regeringens proposition 2025/26:136 Kvalificering till socialförsäkringen. Propositionens huvudförslag är att den som flyttar till Sverige från ett land utanför EU kommer behöva bo här i fem år lagligt för att kvalificera sig till bosättningsbaserade förmåner som barnbidrag, föräldrapenning på grundnivå, bostadsbidrag, äldreförsörjningsstöd, omvårdnadsbidrag, aktivitetsersättning och sjukersättning. Detta kommer gälla alla som flyttar till Sverige – asylinvandrare, arbetskraftsinvandrare. Även svenskar som har bott långt tid utomlands (regeringen föreslår dock en ventil för just den gruppen).  

I förslaget ingår ett ”snabbspår” för personer som arbetar. Det ska gå att kvalificera sig till bosättningsbaserade förmåner genom att arbeta med en lön på 40 032 kr per månad under minst sex månader i följd, eller en lön på 20 850 kr per månad under 12 av de senaste 24 månaderna. Ju högre lön desto fortare tillgång till stöd.

Elisabeth Svantesson sa att hon kämpat länge för detta. Och precis som tidöpartikollegor vid tidigare pressträffar argumenterade hon för bidragsreformen i socialdemokratiska ordalag: ”Det här går tillbaka till det som byggde Sverige starkt – att den som gör sin plikt, kan kräva sin rätt.”

Låter det bra? Borde vi alla vara glada för att regeringen och Sverigedemokraterna avskaffar en ”slapp bidragspolitik där det inte lönar sig att arbeta”? Nej, effekterna av deras reformer kommer slå brett mot både arbetsmarknaden och allas trygghet. Som Daniel Swedin skriver i Arbetet i dag i artikel ”Villkorad välfärd för invandrare sänker hela arbetsmarknaden”:

”Men den verkliga signalen går till arbetsgivare i låglönesektorer: håll i hatten, nu får ni fler oorganiserade arbetstagare med svagt skydd och högre tolerans för usla villkor.

Så kan förslumningen på svensk arbetsmarknad fortsätta.”

Dessutom är den bild som regeringen målar upp av slapp politik där alla som kommer till Sverige får del av ett generöst välfärdssystem falsk. En stor del av socialförsäkringarna kvalificerar man sig till. Våra socialförsäkringar kombinerar en försäkring av inkomst för när en person av olika skäl inte kan jobba, inkomstbortfallsprincipen, med bosättningsbaserade förmåner som alla får del av oberoende av inkomst. De inkomstbaserade förmånerna kvalificerar man sig till genom arbete. De som arbetar har sin inkomst försäkrad vid till exempel sjukdom eller föräldraledighet (upp till ett tak)*. Inkomstbortfallsprincipen styr mot full sysselsättning och egen försörjning. Den bidrar till att det lönar sig att arbeta för i princip alla i vårt land.

De bosättningsbaserade förmånerna har ett annat syfte än de inkomstbaserade försäkringarna. Det skyddar enskilda, familjer och samhället från de negativa konsekvenser som utbredd fattigdom leder till, som barnfattigdom, arbetslivskriminalitet och exploatering. Försörjningsstödet och de bosättningsbaserade förmånerna är ett grundskydd. Förslaget att personer som bor lagligt i landet behöver ”tjäna in” till bosättningsbaserade förmåner går emot syftet med grundskyddet. Flera remissinstanser, bland annat Inspektionen för socialförsäkringen, varnar för allvarliga negativa konsekvenser, ”framför allt för grupper som redan är utsatta och i förlängningen för samhället i stort”.

Det finns inte belägg för att minskade bidrag kommer leda till att nyanlända med svag förankring på arbetsmarknaden kommer få jobb. De kommer bara bli fattigare och mer desperata. Inte heller finns det belägg för att invandrare kommer välja att immigrera till ett annat land om grundskyddet som de har rätt till stramas åt. Även regeringens egen utredare konstaterar att länders olika välfärdssystem inte påverkar vilket land en invandrare söker sig till.

Konsekvenserna i förlängningen på samhället i stort handlar om att detta är steg bort från välfärdspolitikens grundprincip; idén att gemensamma trygghetssystem och välfärdsförmåner bör omfatta alla som bor i landet. Om logiken att man ska tjäna in till grundskyddet byggs in i socialförsäkringen är risken stor att den logiken utökas, till exempel att bara den som arbetar får barnbidrag. Det skulle underminera tryggheten för alla som någon gång behöver samhällets stöd.

Hur är det med ”Gör din plikt, kräv din rätt” – handlar det om att det bara är de som tjänar över 40 000 kronor som ska ha rätt till barnbidrag?

Nej, knappast enligt den socialdemokratiske agitatorn August Palm, som tillskrivs uttrycket. I talet ”Hvad vil Sosial-Demokraterna?” (1881), talade han om plikten att ”sluta eder samman” och kämpa för arbetares rätt. För rätt till arbete, full sysselsättning, samt rätt till ett socialpolitiskt skydd mot risker som arbetstagare utsätts för i en kapitalistisk ekonomi som arbetslöshet, arbetsskador och fattigdom.

Inte heller för socialdemokraternas socialförsäkringspolitiska talesperson Ida Karkianen som kritiserat förslaget om kvalificering till socialförsäkringen både för att det kommer öka barnfattigdom och för att det kan leda till att ”civilingenjörens barn få barnbidrag men inte undersköterskans barn”.

Det är plikten att organisera sig och kräva sin rätt som byggde Sverige starkt. Inte att försämra det sociala skyddet så att människor blir desperata och pressas att acceptera låga löner.

Mer beskrivning av de olika förslagen i bidragsformen och deras konsekvenser finns i LOs rapport-PM Tidöpartiernas bidragsreform. Läs också LOs remissyttrande angående utredningen SOU 2025:53 En ny modell för kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd för nyanlända och icke-medborgare som ligger till grund för förslagen. Jag har skrivit om August Palm och ”Gör din plikt, kräv din rätt” i artikeln ”Bidragsreformen ger inte fler jobb – bara fler fattiga” i tidningen Rörelsen.

***********************************************************************************************

*Det här är de ursprungliga principerna men flera forskare menar att Sverige rör sig bort från inkomstbortfallsprincipen till ett system mer inriktat mot grundtrygghet, se till exempel SNS seminarium Vägval för den ekonomiska tryggheten. Det är en annan historia, men på något sätt sammankopplad med regeringens och Sverigedemokraternas ambitioner om ett allt mer urholkat grundskydd.