När oljepriset sköt i höjden och bensinransonering infördes till följd av 70-talets oljekriser blev det med ens väldigt tydligt hur vår handlingsfrihet och ekonomiska utveckling begränsades av oljeproducerande diktaturers egenintresse.
Energiförsörjningen är avgörande för att dagens samhällen ska fungera så som vi vill. Om tillgången stryps eller priset på densamma skjuter i höjden märks det snabbt i försämrad privatekonomi och försvagad ekonomiska utveckling. Man kan säga att energi är den osynliga kraft som håller igång hela det moderna samhället.
Som en följd av OPEC-ländernas agerande beslutade Sverige på 1970-talet att lägga om sin energipolitik och bli mer självförsörjande. Man satsade på elektrifiering och biobränsle varvid kärnkraften liksom fjärrvärmen byggdes ut. Dessutom vidtogs åtgärder för att göra industrin mindre fossilintensiv. Från att ha motsvarat cirka 75% av Sveriges energitillförsel i början av 1970-talet utgjorde den importerad olja ungefär 23% 2018.
Denna politik har gagnat oss väl. Vi är mindre ekonomiskt och politiskt beroende av totalitära oljeländer. Energiimporten belastar bytesbalansen mindre när mer energi produceras inom landet och vi kan välja att importera andra varor istället. Vi har förhållandevis låga elpriser jämfört med andra EU-länder och vi ligger långt framme i omställningen till en klimatneutral ekonomi. Det gör i sin tur att svensk industri behöver köpa färre utsläppsrätter inom EU vilket ger en förbättrad konkurrenskraft. Dessutom har de skadliga luftföroreningarna minskat till gagn för folkhälsan.
Det finns dock delar av samhället som fortfarande är tungt beroende av fossil olja, jag tänker då på transportsektorn. Det är den sektor som har störst andel av klimatpåverkande utsläpp i Sverige (35%). Att elektrifiera fordonssektorn är därför nödvändigt om Sverige ska klara sitt åtagande till FNs globala klimatmål. Men, det finns också andra vinster. El är billigare än olja och skulle bidra till minskade drivmedelskostnader. Elbilar är mer underhållsfria och billigare att äga än bensin och diselbilar. En elektrifiering av fordonsflottan skulle avsevärt förbättra luftkvaliteten. Vi skulle bland annat få kraftigt minskade halter av kväveoxid (NOx) vilket skulle minska risken för astma, KOL samt hjärt- och kärlsjukdomar. Svensk bilindustri ligger långt framme i utvecklingen av elbilar. Det gäller såväl personbilar som tunga och medeltunga lastbilar. För jobbens skull är det därför viktigt att efterfrågan på dessa ökar.
En utfasning av fordonsflottan skulle göra oss än mindre beroende av oljeproducerande diktaturer och ytterligare mindre belasta landets bytesbalans med oljeimport. Det ser vi inte minst nu när priset på råolja stiger kraftigt. Till följd av de visionär politiska beslut som togs på 1970-talet berörs många av Sveriges sektorer mindre av detta men för privatpersoner och företag som är beroende av bensin och diesel blir det desto mer påtagligt.
Hade vi varit lika fossilfria inom transportsektorn som inom övriga sektorer i samhället hade detta inte heller fått så stora konsekvenser. Nu är vi i den situation vi är men det borde vara en väckarklocka för dem som ägnat mer tid åt att fördröja omställningen än att skynda på densamma.
Att jobba för att minska vårt fossila beroende är sunt förnuft och borde ha ett högt prioriterat läge för vårt samhälle
Den tekniska lösningen på detta problem borde ge oss bra konkurrens förmåga och innebära försäkringar för god levnadsstandard i framtiden