Varför pengar till skattesänkningar, men inte till värdesäkrad välfärd?

Personalen är välfärdens viktigaste resurs. Att de som arbetar i vård, skola och omsorg har rätt förutsättningar och kompetens är avgörande för kvaliteten i vård, skola och omsorg.  

Hur har välfärdsjobben utvecklats under de senaste fyra åren? Fler än två tredjedelar av de som jobbar inom vård, skola och omsorg anser att arbetsbelastningen har ökat, i en enkätundersökning som Facken i välfärden har gjort bland sina medlemmar. Nära hälften upplever att deras arbetsplats saknar tillräcklig finansiering för att utföra sitt uppdrag. Över hälften svarar att de har övervägt att sluta jobba i sitt yrke, under det senaste året. Och det trots att de flesta välfärdsarbetare tycker att deras jobb är viktigt och meningsfullt.  

Jag kom och tänka på den undersökningen när jag såg SVT:s utfrågning av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson häromdagen. Åkesson fick frågor om varför SD har stött en regering som har urholkat värdet på de generella statsbidragen till kommuner och regioner med 42 miljarder kronor på fyra år. SVT hänvisade till beräkningar gjorda av Sveriges kommuner och regioner, SKR, som visar att statsbidragen till välfärden inte följt med i kostnadsutvecklingen. Även LO har visat detta i kortrapporten Staten drar sig tillbaka från välfärden.

SVT:s utfrågare Anders Holmberg och Camilla Kvartoft pressade Jimmie Åkesson om att SD hade lovat i sitt valmanifest inför valet 2022 att vara en garant för stärkt välfärd, ändå är resultatet efter fyra år en försvagad välfärd. Åkesson slingrade sig och hänvisade till allt från inflationen, Trump, kriget i Mellanöstern till att politik är att prioritera.

Varför fanns det pengar till skattesänkningar, men inte till att kompensera välfärden för kostnadsökningar, frågade Holmberg. Åkessons svar visar att SD helt har svalt högerns ekonomiska världsbild. Han hävdade att skattesänkningar är tillväxtfrämjande. Han sa också att om regeringen fullt ut hade kompenserat urholkade statsbidrag så hade Sverige inte haft tillväxt. Det är ett häpnadsväckande uttalande som inte stämmer med forskningen om välfärd och tillväxt. Läs till exempel LO-ekonom Niklas Blomqvist som beskriver forskningsläget så här:

”Att investera i välfärden är ett framgångsrecept när det kommer till att få fler att arbeta. Genom välfungerande, offentligt drivna, barn- och äldreomsorgsverksamheter betalade med skattemedel kommer fler kunna arbeta i stället för att vara hemma och ta hand om barn eller en äldre släkting. En välfungerande välfärd är därför av extra vikt för att kunna upprätthålla en hög sysselsättningsgrad bland kvinnor, som är den grupp som drabbas hårdast när det offentliga drar sig tillbaka och lämpar över mer (obetalt) arbete på hushållen. Det är alltså så att om målet är att fler ska arbeta, så är hög skatt och mer resurser till välfärden en mycket kraftfullare lösning än skattesänkningar.”

Den svältkur som Tidöregeringen och Sverigedemokraterna har satt välfärden på är ett hot mot både välfärdens kvalitet och Sveriges tillväxt. Svältkuren bidrar till en negativ spiral där allt färre söker sig till välfärdsyrken och allt fler vill lämna. Det blir svårare att rekrytera och jobbet blir ännu tyngre för dem som är kvar.

I kortrapporten Vad krävs för att välfärdens personal ska vilja jobba kvar och fler söka sig till välfärdsyrken? skriver jag om hur den negativa spiralen kan vändas. Med förbättrade arbetsvillkor och bättre arbetsmiljö inom vård, skola och omsorg kommer flera vilja söka sig till välfärdsyrken och stanna i yrket. För att lyckas med det krävs ökade resurser och mer långsiktigt hållbar finansiering av välfärden som kompenserar för kostnadsökningar. Det kräver att vi byter regering.