I serien Skolfakta publicerade Almega utbildning idag en text där de påstår att det inte råder fri etableringsrätt för skolhuvudmän. Deras ärende tycks vara att måla upp en bild av att kritiker av friskolesystemet, som vill avskaffa den fria etableringsrätten, inte har koll på hur systemet fungerar. Det är en dimridå. Låt mig förklara. Och låt oss skilja på grund- och gymnasieskolor. Det gör inte Almega i sin text, men det är faktiskt nödvändigt för en seriös diskussion.
Den fria etableringsrätten innebär när det gäller grundskolor att den som betalar för verksamheten – vi alla tillsammans – saknar inflytande över var, när och hur stora friskolor som etableras. Gymnasieskolor är en annan sak, låt mig återkomma till det.
En kommun är enligt lag är skyldig att se till att alla barn får en utbildning, och att det finns en grundskola inom rimligt avstånd. Poängen med friskolesystemets fria etableringsrätt är att en kommun inte ska ha något inflytande över planering och dimensionering av friskolor i grundskolan. Lagkrav och erforderliga tillstånd behövs dock ändå, men det har strängt taget mycket lite med fri etableringsrätt att göra.
Ingen skulle till exempel hävda att restauranger ska få starta utan att uppfylla krav på fettavskiljare och personalliggare, eller erforderliga tillstånd för livsmedel, uteservering eller alkohol. Friskolor skiljer sig inte från detta. Så länge en verksamhet uppfyller gällande myndighetskrav så kan inte politiker stoppa en etablering. En restaurang får etablera sig om de uppfyller krav på livsmedelshantering, en bilverkstad om den klarar gällande plan- och miljökrav, och en grundskola får starta om den uppfyller de krav som Skolinspektionen ställer. Almega utbildnings försök att påstå att det inte råder fri etableringsrätt för friskolor är inte sannare än att påstå att det saknas fri etableringsrätt för bilverkstäder.
Som Almega påtalar finns det dock sedan 2019 ett litet undantag från detta, men Almegas beskrivning är inte korrekt. I texten skriver Almega att ”Om etableringen bedöms innebära påtagliga negativa följder för elever eller för skolväsendet kan ansökan avslås”.
Så står det inte i skollagen.
För att godkännande ska lämnas krävs, utöver det som anges i andra-fjärde styckena, att utbildningen inte innebär påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna i den kommun där utbildningen ska bedrivas. (Ur Skollagen 2 kap. 5 §)
Nyckelorden här är såklart på lång sikt. Det är mycket svårt att visa för en kommun och Skolinspektionens exempel visar att detta gäller endast i mycket specifika fall.
Sedan skriver Almega om att 47 av 50 ansökningar under 2025 avslogs av Skolinspektionen. Det här stämmer inte heller. Om vi ska vara noga (och det ska vi väl?) så var det 36 ansökningar som avslogs, i resten av fallen drog friskolan tillbaka sin ansökan eller så beslutade Skolinspektionen att ansökan inte skulle prövas på grund av formella fel eller att ansökningsavgiften inte betalats. De 50 ansökningarna avsåg dessutom både grund- och gymnasieskolor, och då måste vi ta hänsyn till olika regelverk.
Låt oss se på grundskolorna först: Där handlar det om 30 ansökningar om nyetablering. 20 av dessa fick avslag, och 2 godkändes. Resten drogs tillbaka eller avvisades.
Frågan är då hur många av de 20 besluten om avslag som berodde på att kommunens bedömning av påtagliga negativa följder begränsade den fria etableringsrätten? Det handlade bara om fyra fall. Av de 30 grundskolor som Almega räknade med här lyckades alltså någon kommun påverka fyra. Dominerande avslagsgrund är annars Skolinspektionens bedömning av skolans egen elevprognos. Där handlade det om 12 avslag. Häng med på skillnaden här:
- Elevprognosen handlar om att bedöma hur det kommer gå för friskolan,
- påtagliga negativa följder handlar om att bedöma konsekvenserna för de kommunala skolorna.
Att kommuner lyckas påverka friskoleetableringar är ovanligt. Av 75 ansökningar om att etablera en ny fristående grundskola under de senaste tre åren beviljades tillstånd att starta för 17. Många fick alltså avslag, men endast 5 av dessa berodde på att en kommun hävdat påtagliga negativa följder.
Det är alltså väsentligt vanligare att en friskola får nej på grund av sin egen prognos eller ekonomi, än på grund av vad en kommun säger om etableringen.
Men gymnasieskolorna då? Ja, här blir det faktiskt märkligt. Almega låtsas, och försöker påvisa en motsättning som inte finns. För gymnasieskolor råder nämligen inte längre fri etableringsrätt, utan där finns sedan den förra S-regeringen ett regelverk som kallas Planering och dimensionering. Det innebär, lite förenklat, att tillstånd för nya utbildningar ges om utbildningen ifråga kan anses fylla ett behov. Under 2025 behandlades 19 ansökningar om nyetablering. En av dessa godkändes, 16 avslogs och två avskrevs. Av de 16 som avslogs handlade det i nio fall om regelverket för Planering och Dimensionering och i sju fall om skolans egen elevprognos. Det är värt att notera att propositionen om att begränsa den fria etableringsrätten för gymnasieskolor röstades igenom med brett stöd i riksdagen, och stöd från Svenskt Näringsliv, trots Almegas protester.
Frågan om begränsad etableringsfrihet för grundskolor kallas ofta för kommunalt veto, men trots många års debatt har den ännu inte utretts. Inför valet har Socialdemokraterna annonserat en utredning. Dimridån från Almega får ses i ljuset av detta.
