Barn och ungdomar har rätt till avgiftsfri tandvård, medan vuxna betalar en stor del av kostnaden själva. I takt med att det tar längre tid att etablera sig på arbetsmarknaden och att få en fast inkomst finns det därför en logik i att låta tandvården vara avgiftsfri högre upp i åldrarna. Därför höjde regeringarna Löfven och Andersson under åren 2017 – 2019 successivt åldersgränsen till 23 år. Som ytterligare ett argument bakom reformen låg att stärkt tandhälsa och goda vanor i yngre år skulle få långsiktiga effekter i form av bättre tandhälsa och lägre tandvårdskostnader.
Tidöregeringen slog till med en återställare. Sedan 1 januari 2025 är åldersgränsen för avgiftsfri tandvård återigen sänkt till 19 år. Regeringen Kristersson motiverade sitt förslag om dyrare tandvård för unga med två argument:
- Eftersom unga generellt har bättre tandhälsa innebär avgiftsfri tandvård för denna grupp ett avsteg från principen om vård efter behov, samt
- att ta bort avgiftsfri tandvård för unga skulle öka efterfrågan hos privata tandläkare.
Det första argumentet haltar betänkligt eftersom behovsprincipen strängt taget inte gäller inom tandvård för vuxna. Det råder fri prissättning och det är fullt tillåtet för privata tandläkare att säga nej till patienter, oavsett behov.
Regeringens andra argument var att marknaden för tandvård med fri prissättning kommer att öka med nästan 500 000 personer. Genom dyrare tandvård för unga skulle alltså den privata tandvården få tillgång till fler patienter för vilka de själva får bestämma priset. I en färsk Fakta och fördjupning från LO finns mer om hur tandvårdsmarknaden fungerar, vilka olika stöd som finns, var det råder fri prissättning, samt var och hur staten reglerar priset.
Istället för avgiftsfri tandvård hänvisades alltså unga upp till 23 års ålder till en tandvårdsmarknad med fri prissättning, där ett genomsnittligt besök i åldersgruppen kostar 900 kronor. För den som har besvär blir det snabbt stora summor, även om det finns ett högkostnadsskydd. Det är först när det statligt fastställda så kallade referenspriset överstiger 3 000 kronor under en 12-månadersperiod som högkostnadsskyddet träder in och staten successivt börjar ta en del av kostnaden, men det finns inget tak.
Även med högkostnadsskyddet kan det dock bli stora summor för en ung vuxen att betala. Referenspriset fastställs årligen av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, men tandläkaren är alltså fri att sätta ett eget pris. Och det får man säga att tandläkarna gör, särskilt de privata. Det stämmer visserligen som Sveriges Radio rapporterade idag att även Folktandvården tar ut högre priser än referenspriset, men det är väl känt att det är de privata tandläkarna som sticker ut ordentligt.
I Tidöregeringens egen utredning om subventionerad tandvård för äldre, Tiotandvård – ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård (SOU 2024:70), finns en rad exempel på hur privata aktörer genomgående tar ut högre priser än Folktandvården på en marknad som alltså är delvis skattesubventionerad.
Det var för att utöka denna marknad som Tidöregeringen offrade avgiftsfri tandvård för 500 000 unga vuxna.
