LO-kollektivets sjuka arbetsbelastning och bristande återhämtning kräver handling
Arbetsolyckorna minskar bara marginellt samtidigt som arbetssjukdomar kopplade till hög arbetsbelastning ökar kraftigt. Arbetsmiljöverkets statistik om arbetsskador och arbetsrelaterade sjukdomar ger en tydlig bild. För LO:s medlemmar betyder det att gamla risker ligger kvar medan nya läggs ovanpå. Att orka fram till och bortom pension blir alltmer utopiskt. Åtgärder och drivkrafter måste vända trenden. Det är inte individens stresstålighet som ska förbättras bortom rimlighetens gräns. Det är arbetet som måste organiseras så att människor håller.
Arbetsmiljöstatistiken visar på nya trender
Under 2025 anmäldes på svensk arbetsmarknad 38 939 arbetsolyckor med sjukfrånvaro enligt Arbetsmiljöverkets statistikrapport om Arbetsskador 2025. Det var 3 procent färre än året före, men nivåerna är fortfarande höga inom bygg, industri, transport, lager, renhållning, städning, vård och omsorg. I mansdominerade arbetaryrken handlar olyckorna ofta om förlorad kontroll över verktyg, maskiner eller fordon. Bland kvinnor är fallolyckor och belastningsbesvär vanliga.
Samtidigt ökade det totala antalet anmälda arbetssjukdomar med 29 procent jämfört med året innan, till 17 353 fall. Anmälningarna kopplade till organisatoriska och sociala faktorer ökade ännu mer – med 40 procent – och stod för 55 procent av samtliga anmälda arbetssjukdomar. Särskilt hög arbetstakt och hög arbetsbelastning stack ut, med 4 799 anmälningar.
Hög arbetstakt och hög arbetsbelastning är en viktig del bakom den kraftiga ökningen av anmälda arbetssjukdomar. Det fysiskt krävande och riskfyllda arbetet består, medan tidspress, underbemanning, bristande återhämtning och lågt inflytande tillkommer.
För kvinnor stod organisatoriska och sociala faktorer för 62 procent av arbetssjukdomarna. En tydlig faktor som driver ohälsan inom kvinnodominerade välfärdssektorn. Bland både män och kvinnor, tjänstemän och arbetare. Organiserandet av arbetet och bristande inflytande och stöd i ett hårt styrt arbete med ständig bemanningsbrist är ett känt problem. Resursbristen som inte åtgärdas av politiken gör att problemen för arbetsmiljö, hälsa och kvalitet aldrig investeras bort utan istället satsas på effektivisering genom digitala lösningar som ofta innebär fler kontrollerande arbetsuppgifter, högre tempo, lägre meningsfullhet och manöverutrymme för de anställda att använda kompetensen på rätt sätt. Forskningen har påvisat vilka behov och åtgärder som behövs för att vända trenden men kunskapen hos politiken brister och med det viljan. Enligt min analys. Alltför många på positioner som skulle kunna ta beslut som förbättrar är för okunnig om sin okunskap. Jag önskar en stor utbildningssatsning för alla politiker på kommun, region och riksdagsnivå inom organisatorisk och social arbetsmiljö och hur det hänger ihop med anställdas hälsa och produktivitet. Och medvetenheten om att man som kommun och regionpolitiker även är arbetsmiljöansvariga.
Åter till Arbetsmiljöverkets statistik om arbetsskador och arbetsrelaterade sjukdomar. För män uppgick andelen organisatoriska och sociala faktorer bakom arbetsrelaterade sjukdomar till 38 procent – och faktorerna blev för första gången den vanligaste exponeringen, knappt före ergonomisk belastning. Utvecklingen skär alltså genom hela arbetslivet. I de mansdominerade yrkena med många tunga lyft, repetitiva rörelser, rörliga maskiner med hög olycksförekomst riskerar stress och utmattning öka de ergonomiska grundriskerna ytterligare. Det blir särskilt allvarlig där människor redan arbetar tungt, skift, har obekväma tider, hårt styrt arbete genom algoritmer som styr arbetet och med små möjligheter att själv kunna påverka arbetets upplägg. Risken är att utslitningstakten ökar och att skadorna och sjukdomarna blir kraftigare.
LO-kollektivets behov syns bakom siffrorna
Arbetsmiljöverkets statistik redovisar inte facklig tillhörighet. LO-perspektivet måste därför sökas i yrken och branscher där arbetare är många. Där framträder ändå ett tydligt mönster. Av de sysselsatta uppger omkring 630 700 personer att de alltid har för hög arbetsbelastning. Bland LO-yrken är andelen särskilt hög inom kvinnodominerade yrken som undersköterskor, 29 procent, och för barnskötare och elevassistenter, 20 procent. Även inom vissa mansdominerade yrken finns en liknande utveckling: lastbils- och bussförare pressas av slimmade tidtabeller, leveranstider och liten möjlighet till pauser; byggnadsarbetare av snäva tidsplaner; industrioperatörer, montörer samt lager- och terminalarbetare av högt produktionstempo med repetitiva rörelser, skiftarbete som påverkar dygnsrytm och kroppens hormoner och prestationsstyrning.
Arbetsmiljöundersökningen pekar ut de kvinnodominerade yrkena som arbetar med oss medmänniskor som högst när frågan gäller att alltid ha för hög arbetsbelastning. Det är som sagt inget nytt. Så har det varit gräsligt länge nu med ständiga rop efter mer arbetskraft för att lindra underbemanningen. Något måste göras nu, helst igår. Underbemanningen måste lösas, rätten till återhämtning under och mellan arbetspassen måste säkerställas. Ingen ska behöva bekosta sin arbetsanpassning genom att gå ner i tid för att orka jobba alls. Men ingen verkar våga ta de beslut som krävs för att få till detta. När nu Arbetsmiljöverkets statistik på en liknande trend i de mansdominerade arbetaryrkena inom privata näringslivet där belastningsergonomi och vibrationssjukdomar varit dominerande undrar man om samma passivitet i beslut att åtgärda problemen även gäller för vinstdrivande produktion. Lösningen är inte att arbetare ska arbeta mer och hårdare som Svenskt Näringslivs ordförande Wallenberg sa för en tid sedan. Med Arbetsmiljöverkets statistik som facit i hand var det ett sällsynt arrogant uttalande. När för hög arbetsbelastning och bristande återhämtning ökar sätter sig anspänd stress i muskler och i hjärnans kognitiva funktioner försämras och leder till en förstärkning av de redan stora olycks- och säkerhetsriskerna i arbetaryrkena. För hög arbetsbelastning och bristande återhämtning är raka motsatsen till en lösning mot allvarliga arbetsolyckor och dödsfall.
Bakom procenttalen finns de återkommande arbetsdagarna när bemanning, tid och resurser inte räcker till de produktionskrav arbetsgivaren ställer. Undersköterskor, personliga assistenter, städare, barnskötare, lagerarbetare, förare, industriarbetare och byggnadsarbetare möter ofta en dubbel belastning: kroppen utsätts för lyft, fallrisker, buller, maskiner eller ensidiga rörelser, samtidigt som hjärnan pressas av ett högt tempo, detaljstyrning, emotionella krav och oförutsägbara scheman.
Behovet är därför inte fler råd om individuell stresshantering. Även om det kan lindra symptomen och få den enskilde att kanske pressa sig själv ännu längre över gränsen för det sunda. Problemet åtgärdas dock inte. LO:s medlemmar behöver tillräcklig bemanning, realistiska tidsramar, säkra arbetsmoment, fungerande raster och pauser, vila mellan arbetspassen och förutsägbara scheman som möjliggör ett fungerande privatliv och ett reellt inflytande över sitt arbetes utförande. De behöver också arbetsanpassning och rehabilitering som sätts in tidigt – inte en situation där den enskilde tvingas gå ned i arbetstid och själv betala för en ohållbar arbetsorganisation genom lägre lön och pension.
Arbetstid och återhämtning avgör om människor håller
Återhämtning måste vara möjlig både under arbetsdagen och mellan arbetspassen. Kvälls-, natt- och helgarbete kan vara nödvändigt, men kort dygnsvila, täta skiftbyten, delade turer, långa pass och sena schemaändringar förstärker belastningen. Ett schema är därför inte bara en bemanningsfråga utan en central arbetsmiljöfråga.
Detta kräver samspel mellan kollektivavtalsarbetet och skyddsorganisationen. Fackliga företrädare, skyddsombud och arbetsgivare behöver gemensamt följa hur bemanning, arbetstakt, scheman, tillbud, sjukfrånvaro och arbetsskador utvecklas. En del saker kan lösas i samverkan inom ramen för arbetsmiljöarbetet medan en del andra saker som kan lösa arbetsmiljörisker kanske passar bättre kollektivavtalsvägen, som exempelvis arbetstidsavtal.
Skyddsombudens kunskap om det faktiska arbetet och förutsättningarna måste in tidigt i samverkansarbetet med arbetsgivaren – innan nya arbetssätt, teknik, AI eller organisationsförändringar är beslutade. Långt innan MBL förhandlingar börjar planeras. Arbetsmiljölagens samverkankrav är tänkt att värna arbetstagarnas inflytande över sin arbetsmiljö redan på planeringsstadiet långt innan MBLs informations och förhandlingskrav kommer. Lagstiftaren var fiffig där. Om man följer den tänkta arbetsgången blir ofta den plan som mejslas fram i samverkan både kvalitetsmässigt bra för verksamheten och för arbetstagarnas arbetsmiljö och därmed uppnås en positiv utveckling för produktionen. Då har man även kapat trösklarna för motståndet mot förändringen och rent av bytt det mot en förändringsvilja. Det blir bättre för alla. Win win!
Så låt oss se årets arbetsmiljövecka som veckan då vi tar gemensamma krafttag för att bryta den illavarslande trenden. Låt oss samverka bättre och samtala med varandra, arbetsgivare och fack, chef och skyddsombud om lösningar på arbetsmiljöproblem och hur vi konkret kan jobba tillsammans i arbetsmiljöarbetet och i förhandlingsarbetet för att hitta lösningar till en bättre arbetsmiljö som inte gör folk sjuka eller skadade utan kan och orkar jobba ett helt arbetsliv och dessutom har ork och hälsa kvar till ett bra pensionärsliv.
Förslag som gör konkret skillnad för LO:s medlemmar
- Gör bemanning till en arbetsmiljöfråga. Riskbedöm krav, bemanning, kompetens och tidsramar tillsammans. När resurserna inte räcker ska arbetsuppgifter prioriteras bort – inte skjutas över på arbetstagarnas hälsa.
- Säkra återhämtning i praktiken. Bemanna raster, möjliggör pauser och mikropauser och följ upp om de faktiskt tas. Ingen ska behöva arbeta ikapp efter sin rast.
- Bygg hållbara scheman. Ge lång framförhållning, respektera dygnsvilan, begränsa långa pass, delade turer och täta skiftbyten samt minska ständig kvälls-, natt- och helgbelastning.
- Ge skyddsombuden bättre förutsättningar. Säkerställ tid, utbildning, information och tidig medverkan. Arbetsmiljöverkets tillsyn måste stödja lagens krav på samverkan vilket innebär att myndigheten bör efterfråga skyddsombudet och informera arbetsgivare om skyddsombudets uppdrag och samverkansskyldigheten. Även om det är facket som har tvisterätten om en arbetsgivare hindrar ett skyddsombud.
- Följ hela riskbilden. Koppla ihop olyckor, ergonomi, arbetsbelastning, arbetstid, sjukfrånvaro och arbetsanpassning i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Följ grundorsaken till arbetsmiljöbristerna för att åtgärda.
- Använd företagshälsovården förebyggande. Upphandla bred multidiciplinär medicinsk, ergonomisk, organisatorisk och psykologisk kompetens utifrån en partsgemensam behovsanalys – för att minska skador och arbetssjukdomar.
- Ställ skarpa krav i upphandling och entreprenadkedjor. Begränsa antalet underentreprenörsled, följ upp arbetsmiljövillkor och utestäng oseriösa aktörer som konkurrerar med arbetares säkerhet och underbemanning.
- Gör regelbrott kännbara. Arbetsgivare som inte fullgör sitt ansvar ska möta sanktioner som faktiskt förebygger försummelser. Samtidigt bör karensavdraget avskaffas så att arbetstagare inte pressas till sjuknärvaro som driver på ohälsan.
Slutsatsen är enkel: ett längre arbetsliv kan inte byggas på högre tempo och mindre återhämtning. Om människor ska kunna arbeta tryggt och friskt fram till pension måste arbetslivet anpassas till människors förutsättningar. Att fortsätta på inslagen väg är inte ett hållbart alternativ varken för arbetstagare eller arbetsgivare.
Källor
Arbetsmiljöverket (2026), Arbetsskador 2025. Occupational accidents and work-related diseases, Arbetsmiljöstatistik Rapport 2026:05. Läs rapporten.
Arbetsmiljöverket (2025), Fokus på för hög arbetsbelastning, baserad på Arbetsmiljöundersökningen 2024. Läs rapporten.
Arbetsmiljöverket (2023), Utvärdering av föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö, del 2, rapport 2023:3. Läs rapporten.
Regeringen (2026), En god arbetsmiljö i ett föränderligt arbetsliv – regeringens arbetsmiljöstrategi för 2026–2031, skrivelse 2025/26:266. Läs strategin.
Statistiken avser anmälda arbetsskador. Eftersom källorna inte redovisar facklig tillhörighet bygger LO-perspektivet på identifierbara arbetaryrken och arbetartunga branscher; branschsiffror kan inte utan vidare tillskrivas enbart LO-kollektivet.
