Igår berättade Arbetsförmedlingen (AF) att allt fler av de arbetslösa som är inskrivna vid AF tillhör grupper som står längst från arbetsmarknaden. Det påverkar utflödet till arbete, visar AF:s analys. Arbetslösheten är fortfarande hög och det påverkar inte minst dem som har en svagare ställning på arbetsmarknaden. Det kan exempelvis vara personer med långa perioder av sjukskrivning, som har språksvårigheter eller saknar gymnasieutbildning. Sedan 2008 (samma år som sjukreglerna skärptes) har antalet personer som hör till dessa grupper nästan fördubblats och utgör nu drygt hälften av alla inskrivna hos AF.
Delvis är detta naturligtvis en effekt av nedskärningarna i arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsförsäkringen. Men det handlar också om att fler långtidssjuka utförsäkrats till följd av att de passerat någon av de administrativa tidsgränserna i sjukförsäkringen eller blir av med sin ersättning pga det hårdare regelverket (“rehabiliteringskedjan”). Hittills har ca 70 000 personer utförsäkrats bara av att de passerat den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. De flesta av dem har fattiggjorts och ungefär hälften av dem återvänder relativt snabbt till sjukförsäkringen.
De nya sjukreglerna har också, enligt en rapport från Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF), ökat behoven av försörjningsstöd (socialbidrag). Samtidigt verkar det som att vissa kommuner har skärpt villkoren för att bevilja försörjningsstöd.
Trots det stramare regelverket i sjukförsäkringen har vi svårt att se några positiva jobbeffekter. I slutet av förra året avslöjade exempelvis Dagens Eko att ett år efter utförsäkringen är endast 17 procent i någon form av sysselsättning. Då räknas alla former av anställningar (exemeplvis lönebidrag och Samhallsanställningar) samt alla olika typer av aktivtetsgrad (dvs såväl springvikariat som kortare timanställningar). Då ska man samtidigt veta att ungefär en tredjedel av dem som utförsäkrats hade ersättning på halv- eller deltid. Många av dem arbetade alltså redan när de utförsäkrades…
Fakta kvarstår och sparkar. Sjukskrivningarna har ökat sedan 2010, trots att syftet med alliansens sjukförsäkringsreform (”rehabiliteringskedjan”) från sommaren 2008 tvärtom var att de varaktigt skulle minska. Vad ”rehabiliteringskedjan” möjligen åstadkom var alltså att i cirka två år (2008-2010) förlänga den trend med minskade sjuktal som inletts redan sex år tidigare (2002). I dag är vi, på grund av de senaste årens ökade sjukskrivningar, snart uppe i ungefär samma nivå som gällde innan ”rehabiliteringskedjan” infördes.
Oroväckande är att denna ökning av sjuktalen inte enbart kan förklaras av att många av de utförsäkrade återvänder till sjukförsäkringen, så som Försäkringskassan tidigare trodde. Istället tycks utvecklingen drivas av gruppen anställda, som framför allt drabbats av psykisk ohälsa. Att i det läget skrika på ett ännu stramare regelverk är direkt kontraproduktivt, i alla fall om man ska lyssna till vad de drabbade själva och den medicinska expertisen på området säger.
Men tyvärr tycks det som att dessa personer inte har socialförsäkringsministerns öra. Istället verkar Ulf Kristersson ha drabbats av något som skulle kunna kallas för en statistikrelaterad politisk panikångest (läs mer om detta här). På ”uppstuds” hasplar han därför ur sig en rad dåligt underbyggda hypoteser. Allt för att styra bort uppmärksamheten från sitt eget och alliansens uppenbara misslyckande.
Framtidsutsikterna för Kristerssons politik ser heller inte särskilt ljusa ut. Vi kan exempelvis idag se att allt fler unga får aktivitetsersättning – något som kan ses som första steget mot att förtidspensioneras. Detta riskerar att bli en tickande framtida ”social bomb”. Den grupp som ökar allra mest är också här de som får olika typer av psykiska diagnoser. År 2011 fick ungefär 5000 mellan 19-29 år aktivitetsersättning pga psykisk funktionsnedsättning. Antalet har femfaldigats bara på åtta år. En växande grupp unga vuxna tillhör dessutom idag den grupp som varken arbetar eller studerar, de försörjs av anhöriga eller ingår i det som Svenskt Näringsliv döpt till “de som befinner sig utanför utanförskapet”.
Som om inte detta var nog visar Arbetsmiljöverkets statistik dessutom att antalet anmälda arbetsskador ökade från 82 000 till 89 000 mellan åren 2011 och 2012. Eftersom siffrorna gått upp tre år i rad tycker Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg att det är dags att hissa varningsflagg. Vårt arbetsliv tycks slita ner allt fler.
Uppenbarligen är det många utvecklingskurvor och pilar som pekar åt fel håll just nu. Det gäller i synnerhet för det som alliansen tidigare kallade för utanförskapet. Nu när den denna “kamp” synas närmare framkommer det alltså med önskvärd tydlighet att den knappast kan sägas ha rönt särskilt stor framgång. Tvärtom. Kan det månntro vara detta magra resultat som gör att man numera ytterst sällan hör någon alliansföreträdare, eller ens någon moderat, ta ordet ”utanförskap” i sin mun? Varför är det annars så tyst om ”utanförskapet”?
***********************************************
Läs också: Martin Moberg, Peter Högberg, Alliansfritt Sverige, Johan Westerholm, Aftonbladet 1, Ab2, Ab3, Expr 1, Expr2, DN, SvD, SR Ekot, Martin Moberg, Ola Möller, Roger Jönsson, Leine Johansson, Aktuellt i Politiken, Sydöstran, SvD 1, SvD2, Ab, Olov Abrahamsson, Yonna Waltersson, Eva Franchell, Bengt Silfverstrand, Robert Björkenwall och Lena Sommestad
