Jag kan inte låta bli att reagera över att en så liten tid av gårdagens partiledardebatt ägnades åt att beskriva den situation som vi idag har på arbetsmarknaden. Den är nämligen alarmerande. Vi kan just nu mycket tydligt se hur allt fler fråntas framtida möjligheter att försörja sig själv på förvärvsarbete (se den senaste rapporten från Arbetsförmedlingen).
Drygt 400 000 personer är idag inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen och ca 60 procent av dem tillhör gruppen med en utsatt position på arbetsmarknaden. Det handlar här om arbetslösa med enbart förgymnasial utbildning, födda utanför Europa, funktionsnedsatta samt äldre (55-64 år).
När det gäller samtliga inskrivna vid Arbetsförmedlingen har det skett en ökning från augusti 2012 till augusti 2013 med 18 231 personer. Drygt 70 procent av denna ökning beror på att gruppen med funktionsnedsättning ökar. Det handlar oftast om att personer som utförsäkras från sjukförsäkringen nu i stor omfattning förs över till Arbetsförmedlingen. Få av dem har idag en chans på den reguljära arbetsmarknaden. Som jag och Tobias Baudin nyligen visade i en artikel i Dagens Arena är alliansens utförsäkringspolitik av allt att döma kontraproduktiv, dvs färre är i jobb efter utförsäkringen än före.
Sjuka som tidigare fick ersättning från sjukförsäkringen blir nu alltså placerade på Arbetsförmedlingen. Totalt har antalet inskrivna personer som har en funktionsnedsättning bara på ett år ökat med ca 7 procent eller drygt 12 000 personer. Det totala antalet inskrivna hos AF med en funktionsnedsättning var den sista augusti i år 194 588 personer. Aldrig tidigare har så många personer med ohälsa långtidsparkerats i arbetsmarknadspolitiken, ofta som öppet arbetslösa eller som deltagare i olika lågkvalitativa program (Fas 3). Här finns också en av de viktigaste förklaringarna till varför långtidsarbetslösheten ökat så kraftigt sedan alliansen tillträdde 2006.
Samtidigt som allt fler kastas ut från sjukförsäkringen drar regeringen ner på rehabiliteringen och företagshälsovården. Stödet till företagshälsovården tas i praktiken bort i nästa års budget. De ca 360 miljoner som regeringen förra året planerade att satsa på företagshälsovården ersätts med ett bidrag på 30 miljoner, pengar som riktas direkt till arbetsgivarna.
Precis som LO:s expert på företagshälsovård Sven Bergström visat kan man på goda grunder hävda att regeringen bryter mot ILO-konventionen 161, som Sverige ratificerade 1986 och då åtog sig att steg för steg bygga ut företagshälsovården. Antalet arbetstagare som har tillgång till företagshälsovård har sedan dess minskat kraftigt. Från att i slutet på 80-talet legat på 86 % är siffran nu nere under 65 %.
Ska den stora majoritet av de arbetslösa som, enligt AF, befinner sig i en utsatt arbetsmarknadssituation i framtiden ha en chans att komma tillbaks måste regeringen göra precis tvärtom mot vad den gör idag. Staten måste öka insatserna, inte minst utbildningsinsatserna, för dessa personer så att de bättre kan svara upp mot de krav som arbetsgivarna ställer. Vad som krävs är att statsmakten stimulerar parterna på arbetsmarknaden att ingå en bred rehabiliterings- och omställningspakt, där företagshälsovården har en viktig roll att spela.
LO vill omvandla dagens snäva och orimliga tidsgränser i sjukförsäkringen till stödjepunkter, där individen istället rustas med konkreta rehabiliteringsrättigheter. Detta skulle skapa en rimligare balans i kravställandet och samtidigt sätta press på de aktörer som verkligen kan leverera rehabilitering.
Men detta är inget som hittills intresserat regeringen. I gårdagens partiledardebatt väljer statsminister Reinfeldt istället att släta över den besvärliga verkligheten. De nya moderaterna har blivit de nöjda moderaterna. Reinfeldt vägrar se att den förda politiken de senaste åren fattiggjort tiotusentals långtidssjuka och kontinuerligt lämnar kvar allt fler i långvarigt bidragsberoende (varaktigheten i socialbidrag ökar kraftigt). När Reinfeldt dessutom avbryter, såväl programledarna som sina meddebattörer, och hånler när andra pratar framgår den sociala arrogansen bakom allianspolitiken med önskvard tydlighet.
Statsministern tycks ha tröttnat på sitt otacksamma folk, som inte längre ser det geniala i den politik hans kompetenta regering för. Opinionssiffrorna rasar. Av allt att döma har också folket tröttnat. De har tröttnat på en politik och en m-ledare som bara har ett svar på alla problem, d.v.s. ytterligare skattesänkningar. Då spelar det ingen roll om Reinfeldt försöker ikläda sig rollen som bister och ansvarstagande statsman eller aggressiv och hånleende oppositionspolitiker. Det är dags att byta politik i valet 2014!
****************************************
Läs också: Martin Moberg, Karin Pettersson 1, Karin Pettersson2, Peter Högberg, Hans Bülow, Alliansfritt Sverige 1 och Alliansfritt Sverige2, Roger Jönsson, Anna Dahlberg, Hans Hjälte, Piteå-tidningen, Sydöstran, Dagens Arena, Ab 1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6, SR Ekot, Dagens Opinion, Östran, SVT 1, SVT2, SVT3, SVT4, SvD 1, SvD2, DN 1, DN2, DN3, DN4, DN5, Expr, Expr2, GP, SR, SVT,
