I helgen krävde TCO i en artikel på DN-debatt att jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen ska vara kvar. Det är förvånande att man väljer att lägga så mycket krut bakom en åtgärd som visat sig vara helt verkningslös. Det är inte ekonomiska incitament inom ramen för försäkringen som kommer att leda mot en jämnare fördelning av föräldraledigheten. Andra faktorer väger tyngre.
LO och TCO är överens om flera saker när det kommer till fördelningen av föräldraledighet och behovet av förändringar inom föräldraförsäkringen.
- Det är ett problem att så få föräldrar delar föräldraförsäkringen förhållandevis jämnt mellan sig. Vi vet att den fördelning av omsorgen om barn mellan föräldrarna som sätts i och med hur föräldrar delar föräldradagarna mellan sig hänger kvar mycket längre och påverkar resten av tiden i arbetslivet
- De reserverade månaderna i föräldraförsäkringen är oerhört viktiga. Individualiseringen av ersättning är det som främst drivit utvecklingen mot en jämnare fördelning av föräldraledigheten.
Däremot gör LO och TCO olika analys av vad som ligger till grund för den ojämna fördelningen. Det är helt rätt, som TCO skriver, att de ekonomiska argumenten är det absolut vanligaste när föräldrar ska förklara varför kvinnor tar den stora delen av föräldraledigheten. Men att det är det vanligaste argumentet ska inte förväxlas med att det är den viktigaste orsaken till att mammor tar den absolut största delen av ledigheten.
Som jag tidigare beskrivit i en LO-blogg visar Försäkringskassan att det inte mäns stora andel av hushållets inkomst och det ekonomiska avbräck som föräldraledighet å deras sida skulle som är avgörande när föräldrar delar föräldraledigheten mellan sig. Så här skriver Försäkringskassan i rapporten De jämställda föräldrarna (och här är det för tydlighetens skull befogat med ett längre citat):
Resultaten visar dessutom att sannolikheten för ett jämställt föräldrapenningsuttag påverkas olika beroende på om det är mamman eller pappan som förvärvar hushållets inkomster. När mamman har en hög inkomst som samtidigt utgör en majoritet av den totala hushållsinkomsten är det möjligt för familjen att avvara en betydande del av hennes inkomst för att hon ska vara hemma en längre tid. När papporna är i motsvarande situation är paren i låg utsträckning beredda att avvara hans inkomst. Detta ifrågasätter argumenten om att det är mäns höga inkomster i sig och deras andel av hushållsinkomster som är anledningen [till mäns låga andel av uttaget]. Huruvida du är mamma eller pappa är av större betydelse för hur ditt föräldrapenningsuttag än vilken inkomst och andel av hushållets inkomst som du har. […] Resultaten ger också en indikation om varför politiska åtgärder som inkluderar ekonomiska incitament för att öka mäns uttag har haft svårt att uppnå önskad effekt.(s. 6)
Det är väl känt att jämställdhetsbonusen inte alls givit det resultat politikerna förväntade sig. Som bäst kan man tänka att föräldrar som redan valt att dela lika på ledigheten får mer pengar i plånboken. Gott så, men det var väl inte riktigt det som var syftet?
Vad är det då som har betydelse för att föräldrar ska dela mer lika på ledigheten? Enkelt uttryckt, mammors anknytning till arbetsmarknaden och position i arbetslivet är viktigare än inkomsten. Försäkringskassan igen:
Det [är] av relevans att föräldrarna har jämbördiga positioner. [Resultaten visar] att ju högre utbildning och ju högre inkomst som mamman har desto större sannolikhet för ett jämställd uttag. Att stärka mammans position på arbetsmarknaden verkar således vara betydande om man vill uppnå ett föräldrapenningsuttag som är mer jämställt.
Med andra ord, att vara väl etablerad på arbetsmarknaden, ha goda villkor i och inflytande över sitt arbetsliv bidrar till att mammor går tillbaka till arbetet tidigare efter en föräldraledighet. Kvinnor som inte åtnjuter samma trygghet, inflytande och makt över sitt arbetsliv, oftare kvinnor i arbetaryrken, har inte samma bas att utgå från när ledigheten fördelas.
Därför – jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas igen – är ett fokus på att kompensera mäns inkomstbortfall ett improduktivt sätt att driva förändring inom föräldraförsäkringen.
Vill man vara djävulens advokat skulle man å andra sidan kunna argumentera att om vägen till en jämställd fördelning av föräldraledigheten går via arbetslivet så gör förändringar inom föräldraförsäkringen varken från eller till. Och dessutom, om det är kvinnors position på arbetsmarknaden som avgör så faller ju hela tanken om förändringar i föräldraförsäkringen ska leda till att kvinnors makt i och över arbetet ökar. Det skulle betyda att det familjepolitiska projektet för strukturell förändring i arbetslivet är verkningslöst och att det bara är välutbildade, väletablerade kvinnor som kan förvänta sig ett jämställt arbetsliv.
Så enkelt är det ju, som vanligt, inte. Som vi visar i LOs Jämställdhetsbarometer samverkar villkoren i arbetslivet och regleringar inom familjepolitiken till att skapa ramarna för kvinnors och mäns möjligheter att vara ekonomiskt självförsörjande. Politiken måste få upp ögonen för att det finns stora skillnader beroende på klass och kön, och se till att åtgärderna sätts in där de gör störst nytta.
Här är den enkla att-göra-listan:
Gör heltid till norm på hela arbetsmarknaden.
Gör slut på de otrygga anställningarna.
Rigga en god arbetsmiljö, även i kvinnodominerade arbeten.
Betala vad kvinnors arbete kostar.
Individualisera föräldraförsäkringen
Men strunta i jämställdhetsbonusen. I alla fall till dess allt annat är gjort.
