Barn arbetar istället för att gå i skolan – barn blir sjuka, skadas och hindras att utvecklas till fria och självständiga individer – trots FNs konvention om barns rättigheter och ILOs konvention mot barnarbete – är det fortfarande vardag för många miljoner pojkar och flickor som tvingas till farligt och skadligt arbete.
När SVT nyligen rapporterade om hur barn tvingas ner i gruvor för att få upp material till ögonskugga och puder som vi köper i affären, är det bara toppen på en produktionskjedja som är svår att överblicka. Qatar, Bangladesh, Kina och Vitryssland är bara några av många länder som hänsynslöst utnyttjar barn och unga vuxna.
Varje gång ett barn tvingas arbeta istället för att gå i skolan förlorar inte bara den enskilda individen sitt hopp om framtiden och samtidigt riskerar sin hälsa. Det blir också en förlust för det samhälle som strävar efter att bygga upp sin ekonomi och sin demokrati med hjälp av en ung generation. Därför krävs att länder går samman och pressar de stater och kriminella producenter att upphöra med sin verksamhet och leva upp till de grundläggande mänskligarättigheterna i arbetslivet.
ITUC (Internationella fackliga samorganisationen, IFS) prioriterar kampen mot tvångsarbete genom att uppmana till att stoppa all handel med företag och länder som utnytjar slav och barnarbete. Under parollen “End coporate greed” uppmanar ITUC till företag och länder att stoppa sin rovdrift på människor och klimat för att uppnå kortsiktiga vinster utan hänsyn till sin omgivning.
Det är därför avgörande att välutvecklade demokratier och ekonomier som den svenska går före och visar vägen. Norska LO rapporterade förra veckan hur regeringen valt att ratifcera ILOs protokoll mot tvångsarbete, inte främst för att det behövs för att bekämpa tvångsarbete i Norge, utan för att visa solidaritet med alla vuxna och barn som tvingas till slavarbete runt om i världen och för att visa hur viktigt ILO är för förbättra abetsvillkoren och skapa en rättvis arbetsmarknad för alla. LO i Sverige uppmanar den svenska regeringen att skyndsamt anta protokollet och stå upp för grundläggande villkor i arbetslivet.
Ett tungt ansvar ligger på producenterna och företagen, det räcker inte med ramavtal om uppförandekoder, det krävs att produktionen också ständigt kontrolleras och utvecklas. Arbetsgivare som som uttnyttjar barn till arbete, använder inte bara arbetskraften till produktion utan också på ett mycket cyniskt sätt för att sätta press på vuxnas löner och villkor för att öka sin egen vinst. Det försätter inte bara barn i en mycket utsatt situatione utan det förstör också förutsättningarna för konkurrensneutralitet och hållbara produktionsmetoder.
En viktigt väg framåt för att utrota slav och barnarbete är att reglera produktionskjedjorna. Nästa år kommer det inledande arbetet inom ILO att påbörjas för att arbetsgivare, regeringar och arbetstagare ska komma överrens om hur en vara ska kunna identfieras från produktionen till slutgiltlig försäljning, det kommer också att gälla tjänster. Parterna står långt ifrån varandra och det kan komma att bli svårt att komma fram till en lösning som faktiskt gör skillnad.
FNs medlemstater enades för ett par veckor sedan om nya mål för en bättre värld, Agenda 2030, det inger hopp, men för att det ska ske något måste medlemsländerna gå från ord till handling, ett sådant intiativ är den svenska regeringens “Global Deal” som antogs förra veckan av ITUC, som gjorde den till sin politik – det utgör ett litet hopp för de mest utsatta barnen. Global Deal är ett sätt att jämna ut de globala orättvisorna och för att globaliseringens effekter ska komma fler till del, men det krävs att fler regeringar och arbetsgivare ställer upp på ett globalt handslag för en mer rättvis värld utan barn och slavarbete.
Mer än 250 miljoner barn världen över arbetar. 170 miljoner av dessa barn utför arbete som på något sätt är skadligt för dem, det måste få ett stop.
Det kan inte vänta, det måste ske nu.
FN:s konvention om barnets rättigheter säger att barn ska skyddas från ekonomiskt utnyttjande och från arbete som sannolikt är skadligt. Skadligt arbete kan vara arbete som hindrar barnets utbildning eller har negativa effekter på barnets hälsa, psykiska, mentala, andliga, moraliska eller sociala utveckling.
Barnkonventionen säger också att alla länder ska fastställa en eller fler minimiåldrar som reglerar arbetstid och arbetsvillkor.
Enligt International Labour Organization (ILO) är minimiåldern för arbete 15 år. För skadligt arbete gäller 18 år. Fattiga länder med dåligt utbyggda skolsystem kan dock inledningsvis ha minimiåldern 14 år. Om arbetet är lätt och inte inkräktar på skolgången är det tillåtet från 13 år (12 år i länder där minimiåldern är 14 år).
