Ska principen om likabehandling gälla för arbete när företag levererar tjänster över landsgränser på den inre marknaden som EU utgör? Det skulle man kunna tro var en självklarhet, eftersom EU bygger sin grund på idén om likabehandling. Men inte alla tycker att det är bra. Det har blivit tydligt i arbetet med att ta fram EESKs yttrande om kommissionens förslag till förändringar i direktivet om utstationering av arbetstagare.
EESK antog sitt yttrande vid plenarmötet onsdag den 14 december efter en lång debatt för och emot likabehandling av utstationerade arbetstagare och lokalt anställda.
Yttrandet SOC/541 om översyn av direktivet om utstationering av arbetstagare innebär att EESK välkomnar kommissionens åtagande att arbeta för en fördjupad och mer rättvis inre marknad, som en av de främsta prioriteringarna under mandatperioden. EESK stöder i princip kommissionens förslag till omarbetning av direktivet om utstationering av arbetstagare. Principen om lika lön för lika arbete på samma plats är en hörnsten för sociala rättigheter i Europa. EESK anser att kollektivavtal ska utgöra riktmärket för lönenivåerna. EESK vill se ett tydliggörande i direktivet om utstationering av arbetstagare om att direktivet anger en minimistandard och inte en övre gräns. Därför måste den rättsliga grunden utvidgas.
Jag var en av två föredragande. Den andra föredraganden representerar arbetsgivarna och kommer från Tjeckien. Skillnaden i synsätt mellan oss och vad vi representerar har varit tydlig ända sedan vi påbörjade vårt arbete i våras. Vid arbetsgruppens första möte sade jag att jag stöder principen om likabehandling i den form som kommissionens ordförande Juncker har sagt att han vill se den: rätt till lika lön för lika arbete på samma ställe. Det bemöttes av att vissa i arbetsgruppen sade att det är att gå för långt; det är en utopi, och därmed kunde det inte antas. Vidare sade jag att jag vill främja kollektivavtal för att motverka social dumpning. Detta tyckte vissa andra var “fula ord” som absolut inte kunde användas.
Under våren, sommaren och hösten har arbetsgruppen inom EESK strävsamt jobbat på för att få fram ett yttrande, som är balanserat givet de olika ingångsvärdena vi har och som ändå ger lagstiftarna vägledning. Vid plenarmötet hade en grupp arbetsgivarföreträdare lagt fram ett motyttrande, som motförslag till den version som antogs med stor majoritet vid sektionsmötet i november. I debatten i plenum framkom de olika åsikterna igen, men med fler toner på skalan. Alla fackliga företrädare sade förstås att vi vill ha rätt till likabehandling. Förespråkare för motyttrandet sade att företag från låglöneländer måste få möjlighet att tillhandahålla tjänster där priset varierar. Men vissa arbetsgivare talade till stöd för den linje som jag och den fackliga gruppen företrädde; den för likabehandling, eftersom lokalt verksamma företag drabbas av illojal konkurrens när företag från låglöneländer konkurrerar med lönenivåer som är långt under vad som krävs för en skälig levnadsstandard i arbetslandet. En av dem sade retoriskt att det handlar om vilket Europa vi vill ha. Nu finns det utstationerade arbetare som sover i sina bilar och äter i soppkök som drivs av välgörenhetsorganisationer, och det är ingen värdig tillvaro. En facklig representant från Storbritannien sade att EUs framtid hänger på att vi kan säkra rätten till likabehandling. Om principen om lika lön för lika arbete på samma ställe, oavsett om man är utstationerad eller lokalt anställd, skulle Storbritannien ha blivit kvar som medlem i EU, enligt honom. En konsumentrepresentant från Grekland talade också för likabehandlingslinjen med argumenten att vi tampas med starka destruktiva krafter; social dumpning, låga löner som ger låg köpkraft. En finsk facklig företrädare sade att kommissionens förslag är en avsevärd förbättring av arbetstagarnas ställning och medför bättre rättssäkerhet för både arbetsgivare och arbetstagare. Jag sade bland annat att EUs inre marknad inte får bygga in regler som leder till obalanser och ökade spänningar.
Sammanfattningsvis är EESKs yttrande om förslaget till ny lydelse av utstationeringsdirektivet ett stöd för fortsatt strävan efter likabehandling, skydd mot diskriminering och social dumpning – för en mer rättvis konkurrens, vilket är bra för både företag och arbetare och för sammanhållningen i EU.
