Nej till höjd pensionsålder nu

Politiker i alla läger har allt för länge suttit still i båten istället för att genomföra vad som behöver göras för att förlänga och förbättra arbetslivet och därmed bidra till högre pensioner. När de äntligen kom till skott så visade det sig att skottet enbart siktade mot högre pensionsålder för oss som arbetar. Högre avsättningar till pensionen, generösare regler för förtidspension, ökade resurser till arbetsmiljö och omställning, sådant som politikerna kan besluta om ifall viljan finns, lyser med sin frånvaro.

Därför säger LO i nuläget nej till en höjning av åldersgränserna i pensionssystemet.

LO har ända sedan den första pensionsåldersutredningen lade sitt förslag 2013 argumenterat för att det inte enbart går att fokusera på höjda åldersgränser i pensionssystemet. Politiker och arbetsgivare måste också göra sin del i arbetet att skapa förutsättningar för ett längre och mer hållbart arbetsliv. Tyvärr kan vi konstatera att ingenting i den riktningen har genomförts på de sex år som passerat sedan dess. Det är sex förlorade år som skulle kunna förvaltats bättre.

Istället tävlar politiker från främst högerkanten om att genomföra förändringar som går helt på tvärs mot vad som behövs. Här är några exempel.

Det är absolut nödvändigt att göra större avsättningar till pensionen. Efter 45 års heltidsarbete får en kommunalarbetare med snittlön, och andra yrkesgrupper med samma lönenivå, så låg total pension så att 50 kronor kommer från grundskyddet i form av garantipension. Om inte 45 års heltidsarbete räcker till mer än så är det något som är fundamentalt fel!

• Inga partier utom (V) har dock varit helt tydliga med att större avsättningar är en väg för att höja pensionerna. Alla andra partier pratar istället främst om att jobba längre är den enda vägen till högre pension.

Det behövs större möjligheter att få förtidspension för de grupper som på grund av hälsoskäl inte kan arbeta så länge som behövs för att få en rimlig pension. Det är orimligt att ställa samma krav på omställning på en utsliten 63-åring som på en 43-åring. Därför behöver Försäkringskassan ges möjligheten att ta hänsyn till ålder när de bedömer rätten till sjukersättning (förtidspension).

• Alliansregeringen införde istället under sin första mandatperiod OECD-världens tuffaste krav för att få förtidspension och de borgerliga partierna har effektivt sett till att alla försök att ändra på detta senare har gått i stöpet.

Staten måste tillhandahålla en robust stödstruktur för omställning som gör det reellt möjligt för alla att orka och kunna få jobba ett helt arbetsliv. När staten drar ner på sina resurser är det de med störst behov som drabbas. De har sällan samma ekonomiska förutsättningar att få tillgång till utbildning och omställning på annat sätt, medan de med minst behov har större möjligheter att finansiera sådana insatser på egen hand.

• Alla de borgerliga partierna har nu, på olika sätt, istället tvingat fram stora ekonomiska och organisatoriska försämringar av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Ansvaret faller tungt på dessa partier för de negativa effekter detta får på människors arbetsmöjligheter och pension.

Förbättringar av arbetsmiljön är avgörande för att fler ska kunna arbeta längre med bibehållen hälsa. Istället ökar antalet som dör på jobbet och antalet som uppger att de mår fysiskt och psykiskt dåligt av sitt arbete ökar istället för att minska. Eftersom allt för många arbetsgivare uppenbarligen inte tar det ansvar de har för arbetsmiljön så behöver Arbetsmiljöverket ha kraftigt ökade resurser för sitt tillsynsarbete.

• Under Alliansregeringens mandatperioder minskade istället anslaget till Arbetsmiljöverket katastrofalt vilket omöjliggjorde för myndigheten att bibehålla kvaliteten i tillsynsarbetet. (S) och (MP) ambitioner att ändra på detta har gått om intet i budgetförhandlingarna.

Trygga anställningar på heltid är avgörande för att den som arbetar ska ha möjlighet att tjäna ihop en rimlig pension i dagens pensionssystem. Behovs- och visstidsanställningar, deltid och hyvling får stora negativa konsekvenser på lön och löneutveckling, vilket ger en lägre pension. Kvinnor har oftare än män denna typ av anställningsformer vilket bidrar till att bibehålla eller till och med förstärka inkomstgapet mellan kvinnor och män som pensionärer.

• Alliansregeringen införde istället ”allmän visstidsanställning” som anställningsform under sin första mandatperiod, vilket har bidragit till en ökning av antalet otrygga anställningar. Arbetsgivarna har istället börjat ”hyvla” arbetstiden för oss med fasta anställningar och på detta sätt skapat ökad otrygghet för alla anställda. Trots det är de borgerliga partierna inte nöjda utan anser att anställningstryggheten behöver försämras ytterligare!

Som ni ser så har vi en hel drös med goda skäl för varför vi säger nej till en höjning av åldersgränserna i pensionssystemet nu. Utvecklingen går i alla väsentliga delar åt helt fel håll. Och tyvärr har jag svårt att se, givet det politiska läget, att det kommer finnas förutsättningar i närtid att ändra detta beslut.