Stressen, denna arbetslivets bödel

avatar

Idag har antagligen var och en som läser den här bloggen en egen erfarenhet av en arbetskamrats, en anhörigs- eller sin egen resa av stressrelaterad ohälsa. Om bland annat stressens betydelse för den arbetsrelaterade dödligheten belyser Arbetsmiljöverkets nya kunskapssammanställningar om Arbetsrelaterad dödlighet, delrapport 1 och 2. Forskarna som tagit sig an att sammanställa rådande kunskapsläge beskriver både dagsläget och trender som ger en vink om framtidens effekter av dagens arbetsmiljö. Forskarna presenterar en rad lärorika fakta om vilka riskfaktorer arbetslivet behöver åtgärda för att minska den arbetsrelaterad dödligheten. Du som likt mig vill fördjupa dig ytterligare kan titta närmare här: https://www.av.se/press/stress-vanligare-orsak-till-arbetsrelaterad-dodlighet-i-framtiden/)

Syftet med kunskapssammanställningarna är att uppskatta antalet arbetsrelaterade dödsfall i Sverige. Vi har dels den plötsliga döden på jobbet i form av tragiska och onödiga dödsolyckor, som alltför ofta beror på missade säkerhetsrutiner som troligtvis i förlängningen hänger ihop med brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön som stress och kommunikation. Framförallt är det LO- kollektivets arbetare som drabbas av arbetsolyckor, med såväl livslånga skador som död.

Dels har vi den långsamma döden av jobbet, den som orsakas av både dagens och gårdagens exponeringar av riskfaktorer. Stora riskfaktorer bakom den långsamma döden är främst exponering av stress, skiftarbete, asbest, svetsrök, motoravgaser och passiv rökning. Det här är samband som är statistiskt säkerställda har effekt på ökad dödlighet, men forskarna betonar att det även finns rapporter som pekar på att kraftigt buller och ihållande fysiskt tungt arbete, är faktorer som är minst lika betydelsefulla som de tidigare nämnda.

Forskarna har samlat in underlag som visar att stress, skiftarbete, motoravgaser, buller och ihållande tungt fysiskt arbetet vardera orsakar mer än 500 dödsfall/år. Vi pratar alltså om mer än 2500 dödsfall/år. Lägg sedan till det andra riskfaktorer de studerat som asbest, damm, kvarts och passiv rökning som var för sig står för 100-500 arbetsrelaterade dödsfall/år.

Och så var det då stressen, denna arbetslivets bödel. Stressen som uppstår när arbetsbelastningen varit för hög för länge. Den obalans mellan krav och resurser som skapar stress är välkänd. Stress förorsakar i sig direkta sjukdomstillstånd som utmattningssyndrom och utmattningsdepression och ökar även suicidalrisken. Som att det inte är hemskt nog leder den långvariga stressen även till medicinska dödsorsaker som stroke och hjärt- och kärlsjukdomar. I Sverige beräknas den arbetsrelaterade stressen ligga bakom cirka 770 arbetsrelaterade dödsfall/år inom kategorin stroke, hjärt-kärlsjukdomar. I Japan har det sedan 70-talet varit känt och benämns som ”karochi” – dead by overwork. Utöver de dödsfall arbetsrelaterad stress är direkt orsak till kan vi göra starka antaganden att det även finns en hel del indirekta dödsfall som kategoriseras till andra riskfaktorer än just arbetsrelaterad stress.

Stressens olika symptom påverkar uppmärksamhet, minnet, koncentrationen, reaktionsförmågan, risktagande etc., vilket kan bidra till att den sjukt stressade missar säkerhetsskydd och inandas hälsofarliga kemikalier som förorsakar såväl cancersjukdomar som lungsjukdomar (KOL), eller en arbetsolycka som slutar med döden. Med en rimlig arbetsbelastning är det högst troligt att den arbetsrelaterade stressen minskar och med den arbetsrelaterad dödlighet. Det är inte bara rimligt, det kan tyckas självklart. Men ändå ser vi att istället för att arbetsgivarna gör insatser för att minska stressen på arbetsplatsen så skruvas det lite ytterligare i arbetets upplägg för att öka verksamhetens effektivitet ännu mer.

I praktiken betyder det ofta som bekant att mer arbete ska utföras på kortare tid av lika många, eller färre arbetstagare. Forskarna bakom Arbetsmiljöverkets kunskapssammanställningar bedömer att stressen kommer fortsätta att öka i arbetslivet. Det känns ju tämligen dystopiskt när det redan idag är så pass illa. Jag tänker att vi måste kunna bättre. Med all teknik och kunnande vi idag har måste vi väl kunna vända trenden, om viljan finns? Och det finns inspirerande arbetsgivare i Sverige som går före och återigen väljer att involvera arbetstagarna, fackliga ombud och skyddsombud i sin verksamhetsutveckling för att få en hållbar och säker arbetsmiljö i verksamheten. Där tas arbetstagarna och skyddsombudens kunskaper och erfarenheter tillvara och arbetsmiljön kan förebyggas och vara så säker och hälsosam som möjligt. Där skapas ömsesidig lojalitet och lärande mellan ledning och arbetstagare och det bidrar i allmänhet till en hållbar verksamhet över tid. Det är lätt att måla fan på väggen, men vi behöver även hopp och mod att se att framtiden kan påverkas i en annan riktning än den dystopiska versionen. Vad skapar vi annars för arbetsliv för kommande generationer, våra barn och barnbarn?

Kunskapssammanställningarna kan verkligen vara till nytta för den som funderar över vad som kan göras för att utveckla verksamheten så att arbetsmiljön blir bättre så att arbetstagarnas hälsa och säkerhet ombesörjs av ett förebyggande arbetsmiljöarbete. Vad kan vi då lära av de forskningsresultat och de prognoser som forskarna presenterade?

Bra arbetsmiljö med låga sjuktal uppstår inte av en slump. Det ligger ett medvetet systematiskt arbetsmiljöarbete bakom, som är förankrat och prioriterat av verksamhetsledningen. Att förstå och tillämpa och arbetsmiljölagen och inse att den finns där för att den är bra för såväl arbetstagares säkerhet och för att guida arbetsgivaren att prioritera rätt insatser för hållbar effekt.

Följs föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö kommer arbetsplatserna tillrätta med den sjuka stressen. Att involvera och löpande samverka med arbetstagare, fackliga ombud och skyddsombud. Då blir det oerhört mycket smidigare att utveckla verksamhet och dess arbetsmiljö. Det är inte rocket science direkt, och inget quick fix, men det fungerar. Det handlar om uthållighet och humanism bakom prioriteringarna.

Det goda arbetslivet där vi alla ska få möjlighet att kunna arbeta och utvecklas ett helt arbetsliv, förutsätter att vi får bukt med stressen på arbetsplatserna. Tillsammans kan vi göra skillnad!

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,