Nu får det banne mig vara nog, Svenskt Näringsliv!

avatar

I skrivande stund samlas arbetsgivarrepresentanter, arbetsmiljöexperter och fackliga företrädare på en arbetsmiljökonferens i Wien om vikten av det preventiva arbetsmiljöarbetet för att undvika arbetsolyckor och sjukdomar till följd av arbetet. Samtidigt, i svensk press, attackeras regionala skyddsombudsverksamheten återigen av Svenskt Näringsliv. Denna gång genom en debattartikel i SVD där Svenskt Näringsliv anser att det är ”fel att ge fack mer makt över arbetsmiljön” för att det riskerar att ”underminera det lokala arbetsmiljöarbetet”.

Jag måste erkänna att jag ser rött när jag läser inledningen till deras debattartikel, då den dels innehåller rena faktafel, dels baseras på åsikter som hör hemma i medeltiden!

Först och främst, de 110 miljoner kronor per år som ”plöjs” ner i de regionala skyddsombudens verksamhet av staten har visst utvärderats. Detta skrev jag om redan i juni, när Svenskt Näringsliv uttalade sig i radion på samma tema. Ekonomistyrningsverket har sett till att utvärdering sker på det sätt som de anser lämpligt och användningen redovisas varje år till Arbetsmiljöverket och till regeringen. Så att påstå att transparensen är låg verkar enbart märkligt i sammanhanget. Där borde nog Svenskt Näringsliv ta del av de redovisningar som görs årligen.

Att sedan påstå att de regionala skyddsombudens verksamhet skulle ”underminera det lokala arbetsmiljöarbetet” är rent ”hittepå” då de få konflikter som uppstår mellan arbetsgivare och regionala skyddsombud på de 50-60 000 besök utförda varje år är lätta att räkna. Antal besök per år, utbildning, rådgivning per telefon, mail etc,  för regionala skyddsombud i jämförelse med Arbetsmiljöverkets 3 000 besök/år är i slutänden mycket kostnadseffektivt. Lägger vi sedan till den kostnad som varje förbund lägger till för arbetsmiljöarbetet och regionala skyddsombudens verksamhet så kan var och en förstå att det vore förödande om detta skulle tas bort. Min fråga blir istället: vad gör Svenskt Näringsliv för att få bukt på dålig arbetsmiljö? För att aktivera det lokala arbetsmiljöarbetet?

Det är också viktigt att poängtera att det regionala skyddsombudet får sin roll genom lagstiftning. Lagstiftning som Sveriges Riksdag beslutar om. En del i rollen som regionalt skyddsombud är att aktivera det lokala arbetsmiljöarbetet och verka för att ett lokalt skyddsombud utses. Att utöka tillträdesrätten för regionala skyddsombud medför möjligheten att ett arbetsmiljöarbete kan aktiveras just genom att ett kunnigt regionalt skyddsombud informerar om lagstiftning, föreskrifter och möjligheten att arbeta aktivt och preventivt med arbetsmiljön. Med dagens rörliga arbetsplatser, speciellt inom LO:s branscher, så kan den arbetsplats som idag saknar medlemmar, ha ett antal medlemmar nästa dag, då andra yrkesgrupper ska in för att göra sitt jobb. Ta en byggarbetsplats där det ena dagen kan vara betongarbetare, snickare, andra dagen elektriker osv. För att inte tala om när en byggnadsställning ska byggas. Där är det ointressant om det är ett lokalt skyddsombud som känner arbetsplatsen eller inte, det viktigaste är att säkerställa att byggställningen uppförs på rätt sätt så att inga olyckor kan ske. Olyckor som vi på senaste tiden har blivit varse om genom ett antal olyckor, varav alltför många tyvärr lett till döden. Det är inget vi kan acceptera på svensk arbetsmarknad och något vi knappast åtgärdar genom att frångå ett system där regionala skyddsombud kan säkerställa att arbetsgivaren uppfyller sitt ansvar eller genom att verka för att det lokala arbetsmiljöarbetet aktiveras. Proaktiva insatser istället för reaktiva!

I ett läge där Arbetsmiljöverket får minskade resurser, så blir den bransch- och yrkesspecifika kunskap i kombination med praktisk tillämpning som de regionala skyddsombuden besitter, än viktigare.

Just när det gäller avsaknaden av lokala skyddsombud är vi dock överens. Det behövs fler! Tyvärr tvekar många av dagens anställda att ta på sig den rollen, då de vet med sig att de riskerar att få en stämpel som ”jobbig” när de påpekar att den rådande lagstiftningen gällande arbetsmiljön faktiskt ska följas. Om nu Svenskt Näringsliv tycker att det är ett problem så borde de prata med sina medlemmar om att de ska sluta upp med att trakassera skyddsombud, omplacera dem när de ställer krav enligt rådande regelverk eller låta dem stå tillbaka när det gäller löneutveckling pga uppdraget som skyddsombud. Många är de exempel där företag (och vi pratar inte enbart små företag) har flyttat på ett skyddsombud för att de har ansett att de är för krävande, trots att de enbart påpekar det som arbetsmiljölagen och dess föreskrifter stipulerar.

Just för att det saknas lokala skyddsombud så är de regionala skyddsombuden extra viktiga. De kan stötta, rådge, utbilda i arbetsmiljöfrågor och borde ses som ett stöd istället för ett hinder för arbetsgivaren. Många gånger står det regionala skyddsombudet för utbildning som arbetsgivaren egentligen borde betala för, så här är återigen det en kostnadseffektiv insats att ha facket och regionala skyddsombuden till hjälp och stöd. Vi får inte glömma att många arbetsgivare faktiskt uppskattar samverkan som de kan ha med de regionala skyddsombuden, där de får gratis rådgivning som de annars skulle ha fått betala dyrt för om de anlitat konsulter på stan.

Påståendet att de regionala skyddsombuden blandar ihop sin roll som stöttande i det lokala arbetsmiljöarbetet med rollen som facklig förtroendeman med uppdrag att värva medlemmar är befängt. När en anställd frågar om man kan få hjälp med saker som ligger utanför arbetsmiljölagens ramar (som till exempel arbetsrättsliga frågor) vid regionala skyddsombudets besök och man talar om att det kan man inte svara på utan man måste vända sig till sitt fackförbund, så är det inte mer än en upplysning. Samma upplysning som arbetsgivaren ger sin anställde vid exempelvis omorganisation där arbetsbrist uppstår: vänd dig gärna till ditt fackförbund för rådgivning. Vi kan även vända på det och ta exemplet där facket talar om för arbetsgivaren att man bör vända sig till sin arbetsgivarorganisation för arbetsrättslig stöttning/rådgivning.

När sedan Svenskt Näringsliv raljerar över de 110 miljonerna som ”plöjs” in i den regionala skyddsombudsverksamheten från regeringens sida och föreslår att de istället ska gå till oberoende rådgivare för att de ”frustrerade arbetsgivare, oavsett om de har kollektivavtal eller inte, saknar bra rådgivning kring hur de ska arbeta med arbetsmiljöfrågor”, så undrar jag över hur de tänker att de 110 miljonerna ska räcka till det? När dagens finansiering inte räcker till för att täcka hela verksamheten för de regionala skyddsombuden utan alla fackförbund lägger en stor del som egeninsats för att få det att fungera. Tänker Svenskt Näringsliv finansiera de resterande 106 734 627 (2018) som fackföreningsrörelsen plöjer in i regionala skyddsombudsverksamheten?

Svenskt Näringsliv, återkom i frågan den dag våra medlemmar inte dör i arbetsolyckor eller arbetsrelaterade sjukdomar!

 

2 reaktion på “Nu får det banne mig vara nog, Svenskt Näringsliv!

  1. avatarSten Gellerstedt

    Svenskt näringsliv ser kampen mot facket viktigare än arbetarskyddet. Fackets förmåga att utbilda och skydda de regionala skyddsombuden (RSO) sticket dem i ögonen. Att facket genom åren bär kunskap om effetivt arbetarskydd ser de som ett hot mot principen om vinstmaximering. Svenskt näringsliv ser hellre att RSO-medlen ska subventionera konsulter. Min uppfattning är att det behövs både medel till fackliga RSO och stöd till utbildning av konsulter inom arbetsmiljö.

    Svara
  2. avatarGeorg Carlde

    Eftersom aldrig ansvar utkrävs vid arbetsskador, så blir utveklingen därefter,Det kostar inte ett dugg att låta mäniskor skadas i arbetet.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *