Fem arbetsmarknadspolitiska krisåtgärder

Coronaviruset sprider sig som en löpeld över världen och i Sverige. I takt med att beteenden och rörelsemönster ändras och konsumtionen minskar blir det allt svårare för arbetsgivare att hålla igång sin verksamhet. De negativa konsekvenserna är tydligast i hotell- och restaurangbranschen, handeln och rese- och nöjesbranschen, men sprider sig snabbt till fler branscher. Trots kraftfulla krisåtgärder från regeringen är permitteringar, varsel och uppsägningar oundvikliga.

Häromdagen publicerades uppdaterad varselstatistik från Arbetsförmedlingen. Mellan 1 och 22 mars varslades hela 18 400 personer om uppsägning, vilket kan jämföras med 3 300 personer under hela mars 2019.

Men antalet som förlorat jobbet är dessvärre betydligt större än så. Arbetsförmedlingens varselsiffror är nämligen endast toppen på ett isberg, dels eftersom skyldigheten att rapportera in varsel gäller om driftsinskränkningen gäller minst fem arbetstagare, dels för att många med osäkra anställningar inte kallas in till jobbet (de förlorar alltså sina arbetspass även om de i formell mening inte varslats om uppsägning).

Antalet som blir av med jobbet kommer att öka kraftigt under de närmaste månaderna, det är alla bedömare överens om. Swedbank prognosticerar att arbetslösheten kan öka till 10 procent till sommaren (från drygt 8 procent i februari, vilket är den senaste AKU-siffran), medan Anders Borg räknar med hela 20 procent.

Med anledning av det extraordinära läget på arbetsmarknaden arbetade LO och LO-förbunden snabbt ihop ett åtgärdspaket med 35 punkter till regeringen. Åtgärderna, som delats in i en akut fas, kort sikt och medellång sikt, handlar om att mildra de negativa konsekvenserna och hjälpa löntagare, näringslivet och samhället i stort att komma ut stärkta ur krisen.

Allra mest akut är förändringar av arbetslöshetsförsäkringen, så att personer som förlorat jobbet och som inte kvalificerat sig för a-kassan kan få sin ekonomi tryggad och kan betala sina räkningar. Om det inte sker kommer krisen att fördjupas. Stora grupper riskerar då istället att behöva vända sig till redan hårt pressade kommuner för att ansöka om försörjningsstöd. Läs mer om LOs förslag om a-kassan här.

Denna bloggartikel fokuserar på fem andra arbetsmarknadspolitiska krisåtgärder från LOs åtgärdspaket.

1. Ta tillfälligt bort 450-dagarsgränsen för dem som gått in i jobb- och utvecklingsgarantin utan att tidigare haft a-kassa

Det är lätt att glömma att även personer som redan är arbetslösa påverkas av det rådande läget i ekonomin. Situationen gör att arbetsmarknadspolitiska insatser, såsom praktik eller arbetsmarknadsutbildningar, tvingas avbrytas, samtidigt som det blir svårare att påbörja nya insatser. Det kommer sannolikt medföra att även långtidsarbetslösheten ökar.

I slutet av februari deltog 114 000 arbetslösa i paraplyprogrammet Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB). Programmet är designat för att långtidsarbetslösa ska få extra stöd att bryta sin långtidsarbetslöshet genom ”garanterade” aktiviteter.

Personer över 25 år som deltar i JOB:en får skattepliktigt aktivitetsstöd. Om man uppfyller villkoren för a-kassa är beloppet lika högt som a-kasseersättningen. Om man inte uppfyller villkoren får man istället 223 kronor per dag i totalt 450 dagar. Efter detta är ersättningsdagarna slut och individen får vända sig till kommunens försörjningsstöd (om inte familjemedlemmar har tillräckligt hög inkomst för att försörja hushållet). En stor del av dem som tillhör denna grupp är nyanlända som tidigare deltagit i etableringsprogrammet men som inte lyckats komma i arbete. Även personer som haft icke a-kassegrundande anställningsstöd såsom extratjänster berörs.

Genom att tillfälligt ta bort 450-gränsen i JOB:en kan man skjuta upp, och i vissa fall helt undvika, ansökningar om försörjningsstöd. Det skulle bidra till ökad ekonomisk säkerhet för individerna, minska arbetsbelastningen för socialtjänsten och mildra en redan ansatt ekonomisk situation för flera av landets kommuner.

2. Säkerställ att Arbetsförmedlingen har erforderliga resurser för att klara en kraftigt ökad belastning och sätt stopp för reformer av AF så att myndigheten får arbetsro att fokusera på sitt uppdrag

Som nämnts i tidigare bloggartiklar innehöll M-KD-budgeten kraftiga besparingar på Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, vilket tvingade fram stora personaluppsägningar och kontorsnedläggningar under 2019. Arbetsförmedlingen står inte rustad för att hantera ett stort och snabbt inflöde av arbetslösa. Myndigheten begärde, i sitt senaste budgetunderlag, ett tillskott på cirka 800 miljoner årligen på förvaltningsanslaget för att kunna hantera en ökad arbetslöshet. Men denna beräkning gjordes innan stora varsel hade lagts på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen kommer att behöva större resurstillskott än så för att kunna utöka sin personalstyrka och kontorsnät och klara av en ökad arbetsbelastning till följd av Coronakrisen.

Nyligen beslutade regeringen och samarbetspartierna att pausa förhandlingar om reformeringen av Arbetsförmedlingen, till följd av den uppkomna situationen. Det är välkommet! Men Arbetsförmedlingen fortsätter sitt LOV-baserade pilotprojekt Kundval Rusta och Matcha (KROM) enligt plan för att ”dra lärdomar inför reformeringen”. Att nu lägga resurser på KROM framstår som helt fel i tid. I detta läge behöver myndigheten få arbetsro att fokusera på sitt uppdrag och på insatser som vi vet fungerar väl. ”Därför är det rimligt att skjuta upp KROM”, skrev jag tillsammans med andra fackliga arbetsmarknadspolitiska experter i en debattartikel i Arbetsvärlden häromdagen.

3. Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar måste kraftigt utökas och erbjudas tidigt under arbetslöshetsperioden

I slutet av februari 2020 deltog rekordlåga 4 500 personer i Arbetsförmedlingens yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar (23 procent var kvinnor). 3 100 av dem deltog i Jobb- och utvecklingsgarantin, vilket visar på att insatsen erbjuds först efter en längre tid i arbetslöshet. För att även uppsagda till följd av Coronakrisen ska kunna uppgradera sina kunskaper eller omskola sig behöver Arbetsförmedlingen prioritera om sin verksamhet och erbjuda utbildningar tidigt under arbetslöshetsperioden.

Arbetsmarknadsutbildning är ett viktigt och effektivt verktyg, särskilt i tider av ekonomisk nedgång. Som visas i diagrammet nedan har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar satsat resurser för att arbetslösa ska rustas och öka sina förutsättningar att ta jobb som växer fram efter kriserna (notera ökningen av antalet utbildningsdeltagare under oljekriserna på 1970-talet och 1990-talskrisen).

Diagram. Genomsnittligt antal deltagare i yrkesinriktad och förberedande arbetsmarknadsutbildning, 1960–2019

I en rapport om arbetsmarknadsutbildning som publicerades förra året föreslog LO att den yrkesinriktade utbildningen ska byggas ut för att omfatta 30 000 deltagare (en nivå som är lägre än på både 1970- och 1990-talet). Utbyggnaden kräver stora resurstillskott på anslaget 1:3 Arbetsmarknadspolitiska program och insatser som slaktades hårt i samband med M-KD-budgeten. LO anser att regeringen bör återföra resurser så att de åtminstone ligger på 2018 års nivå, det vill säga cirka 4 miljarder kronor mer varje år.

Rapporten visade även att upphandlingarna av arbetsmarknadsutbildning är förknippade med stora komplikationer, inte minst överklaganden av tilldelningsbeslut vilket skapar långa ledtider och försämrar möjligheten att snabbt få nya utbildningar på plats. Upphandlingssystemet får inte försvåra framtagandet av samhällsviktiga utbildningar, såsom vårdbiträdesutbildning. Givet det extraordinära läget bör Arbetsförmedlingen kunna direktköpa utbildningar som fungerar väl och inte fastna i långdragna upphandlingsprocesser.

4. ”Utvecklingstid” för arbetslösa, genom att införa möjlighet för Arbetsförmedlingen att anvisa till reguljära studier, med bibehållen ersättning under ett år

Regeringen planerade, fram till nyligen, att satsa resurser för att få grupper med stark ställning på arbetsmarknaden att ta tjänstledigt från jobbet för att studera, så kallad utvecklingstid. De skulle få ersättning i nivå med a-kassan under ett år. I detta läge är det mer motiverat att rikta resurser till dem som förlorat jobbet.

Det behövs fler verktyg i den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan. De reguljära utbildningssystemen, det vill säga utbildningar på Komvux,Yrkesvux, YH och universitet, behöver i större utsträckning göras tillgängliga som arbetsmarknadsutbildning, det vill säga med bibehållen arbetsmarknadspolitisk ersättning för deltagaren. De utbildningar som fungerar bra och efterfrågas på arbetsmarknaden bör göras tillgängliga för så breda grupper som möjligt. Genom att ge Arbetsförmedlingen möjlighet att anvisa behöriga sökande till reguljär utbildning kan behoven hos arbetssökande med olika bakgrund tillgodoses. Det skulle också öka jämställdheten, eftersom yrkesvux-utbildningar i stor utsträckning riktas mot kvinnodominerade yrken, exempelvis inom vård- och omsorgssektorn.

Om arbetsmarknadsutbildningen ska underlätta för arbetslösa att få ett arbete måste nivån på utbildningen följa arbetsmarknadens krav. Arbetsmarknadsutbildningen bör huvudsakligen inriktas mot yrken där det krävs gymnasieutbildning men, som högst, kort eftergymnasial utbildning. Men den bör också, för att vara relevant, kunna användas som uppgradering eller komplement till längre eftergymnasiala utbildningar. Den behöver därför, i större utsträckning än i dag, riktas mot yrken som kräver eftergymnasial utbildning. Arbetsförmedlingen har idag begränsade möjligheter att köpa in platser eller finansiera studier på yrkeshögskolan, universitet eller högskola. Jämfört med vad som tidigare har varit möjligt är detta en snäv avgränsning.

Genom de förstärkta utbildningsmöjligheterna kan personer som är arbetslösa stärka sig själva och på sikt Sveriges välfärd och konkurrenskraft. Kristiden kan utnyttjas för att människor ska rustas till jobb som växer fram och till yrken som det kommer råda brist på arbetskraft inom under en lång tid framöver.

5. Öka samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och folkhögskolorna för att snabbt utöka kursutbudet av digitala studier och antalet anvisningar

År 2010 inleddes den så kallade folkhögskolesatsningen som innebar att Arbetsförmedlingen och Folkbildningsrådet, till följd av ett regeringsuppdrag, samarbetar kring utbildningar för arbetslösa. Anvisning till utbildningarna görs av de lokala arbetsförmedlingarna i kontakt med respektive folkhögskola. Samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och folkhögskolorna och antalet anvisningar ökade i samband med flyktingvågen 2014–2015. Folkhögskolorna visade sig vara effektiva i att snabbt skala upp sin verksamhet och erbjuda stora grupper av nyanlända meningsfulla kompetenshöjande insatser. För 2018 hade nationella avtal slutits om totalt 15 000 utbildningsplatser, varav 7 000 platser gällde studiemotiverande folkhögskolekurs, 1 000 platser gällde bristyrkesutbildning och 7 000 platser gällde etableringskurs.

En hel del folkhögskolor erbjuder också digitala kurser. En bra åtgärd givet det extraordinära läget på grund av Coronaviruset vore att fördjupa samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och folkhögskolorna, för att öka kursutbudet och antalet anvisningar till folkhögskolekurser, inte minst till de digitala kurserna.