Det är ingen tvekan om att risken för klimatförändringar är en av vår tids ödesfrågor. Ju större klimatförändringar desto sämre livsvillkor. Får utsläppen av växthusgaser fortgå blir Jorden en allt sämre plats att vistas på och som kräver ytterligare ansträngningar för att överleva på. Inte önskvärt m.a.o.
Men utvecklingen är inte ödesbestämd. Vi befinner oss numer i den period som kallas Antropocen; Människans tidsålder. Den kännetecknas av att människans påverkan på jorden leder till en betydande förändring för jordens geologi, ekosystem och klimat. Men om människans sätt att förhålla sig till naturen leder till den dystopi som ibland målas upp, så är det också människan som kan förhindra en sådan utveckling. Och det finns alternativ till dystopin, inte minst de som menar att Parisavtalets mål om att begränsa temperaturstegringen kan nås.
Men, återigen, det förutsätter att vi hejdar växthusgasutsläppen. Det kräver såväl förståelse för situationens allvar som ödmjukhet inför hur komplex denna uppgift är. Visst, vi måste sluta använda fossila bränslen men det räcker inte. Förutom att minska utsläppen från andra växthusgaser som metan, måste vi också se hur det påverkar sysselsättning och ekonomi. Därav kravet på en Rättvis Omställning. Det handlar inte om att välja mellan jobb och ekonomisk utveckling å ena sidan och minskad klimatpåverkan å den andra. Det handlar om att uppnå både och.
Utsläppen kommer inte minst från miljontals olika arbetsplatser som alla har sina specifika utmaningar att hantera för att omställningen också ska bli ekonomiskt och socialt framgångsrik. En Rättvis Omställning skulle därför ha störst förutsättningar att lyckas om den sker genom en gräsrotsrörelse. Lokalt blir det tydligt vilka utmaningarna är och hur de kan lösas. På varje arbetsplats borde därför fackföreningar och arbetsgivare gemensamt besvara följande tre frågor och förhandla om förslag till lösningar. Det skulle demokratisera klimatarbetet och samtidigt tydliggöra vad åtgärderna innebär för oss var och en; arbetstagare såväl som arbetsgivare.
3 Frågor för en Rättvis Klimatomställning
- Vilka utsläpp orsakar verksamheten på denna arbetsplats?
- Hur kan vår verksamhet bedrivas utan dessa utsläpp?
- Vilken kompetens kommer de anställda då att behöva ha?
Den första frågan handlar om de direkta utsläppen såväl som de indirekta. De direkta kommer från den egna verksamheten medan de indirekta utsläppen kommer från den energi, de transporter eller de produkter som upphandlas av andra.
Den andra frågan handlar om alternativen för att bli klimatneutrala. Behöver företaget/verksamheten ny teknik för att minska sina direkta utsläpp? I vilken utsträckning är underleverantörerna beredda att bli klimatneutrala? Om inte, finns det alternativa leverantörer?
Den tredje frågan handlar om hur arbetstagarna ska kunna utvecklas i jobbet och erbjudas kompetensutveckling i de fall verksamheten förändras på ett sådant sätt att arbetet förändras.
I relationerna mellan fackföreningar och arbetsgivare finns de frågor som måste besvaras för att en Rättvis Omställning ska bli möjlig. Genom att sätta sig ner och besvara dessa frågor och förhandla fram lösningar skulle fackföreningar och arbetsgivare bli viktiga, kanske de viktigaste, aktörerna för en omställning som kan nå Parisavtalets mål.
Johan, för trettio år sedan och som ett resultat av 1986 års kongress , jobbade LO fram ett yttre miljöprogram, som hade ambitionen att väga samman arbetsmiljö med yttre miljö. Det programmet är säkert inte up to date och hade inget Parisavtal att luta sig mot. Dock i huvudsak med inriktningen om ”suistainanable”.
Hej Bo, Ja LO var tidigt ute. Själv jobbade jag inte då men bra att du påminner om detta.
Tre enkla och bra frågor för att göra något åt planetens uppvärmning där man själv jobbar!
Jo, man ska inte krångla till det. Med dessa tre frågor kan vi konkretisera parternas arbete med att både vli klimatsmarta och stärka arbetstagarna i omställningen.