Kränkningar mot fackliga rättigheter

Varje år tas temperaturen på hur det ligger till med fackliga rättigheter i världen och om kränkningar mot dessa rättigheter sker. Rapporten Global Right Index, som presenteras den 28 juni, visar hur den fackliga världen utvecklas eller rent av nedmonteras.

I Sverige pratar vi ofta om den svenska modellen där arbetsmarknadens parter förhandlar direkt med varandra för att tillsammans ta fram arbetsvillkor som ska råda på svenska arbetsmarknad. Vi är inte alltid överens, men vi kommer tillslut fram till något som båda sidor kan leva med.

Årets Global Right Index visar inte bara att i länder som Afghanistan, Myanmar, Palestina och Burundi är det fackliga kränkningarna värst, med förföljelser och fängslanden av fackliga och där mord av desamma är vanligt förekommande. Rapporten visar även att i länder som har goda fackliga rättigheter och möjligheter att organisera sig, som exempelvis Nederländerna, sker ändå upprepade kränkningar av fackliga rättigheter. Enligt rapporten så sker det sporadiskt i Sverige, Finland, Norge, Danmark och Island. I samma nivå finns även Tyskland, Österrike och Italien. Trots lägsta nivån av fackliga kränkningar enligt rapporten, så blev en facklig representant mördad pga. sitt fackliga engagemang i Italien.

USA – som är en demokrati. Medlem i International Labour Organisation och därmed förbundit sig till att följa kärnkonventionerna. En av kärnkonventionerna behandlar rätten att fritt få organisera sig och förhandla kollektivavtal. Den senaste tiden har vi, trots det, kunnat läsa om Amazon, där arbetsgivarna inte vill tillåta de anställda att organisera sig och där man måste rösta fram ett beslut om att bilda en fackförening bland de anställda för att få organisera sig. Eller om Apple som precis har gjort denna process och fattat beslut om att bilda en fackförening trots att arbetsgivarna försökte övertala de anställda om att inte göra det. På Amazon har en fientlig inställning från arbetsgivaren gjort att man inte vågat organisera sig, förutom på ett ställe, tack vare en driven fackligt engagerad (läs om rapparen Chris Smalls i tidningen Arbetet) som lyckades övertyga sina kollegor. Här gäller det att komma ihåg att varje förlorad kamp om att få utöva våra fackliga rättigheter, oavsett var i världen, är ett steg närmare sämre villkor även i de länder där fackliga rättigheter är en självklarhet. Det går att liknas vid att förlora en bit mark, det är inte bara att köpa tillbaka den, någon annan har redan köpt den och kanske inte alls vill sälja. Varje gång vi förlorar i organisationsgrad förloras även vår styrka att förhandla, samtidigt som arbetsgivaren tar ett kliv framåt i ”rätten” att utnyttja arbetskraften. Jämför de länder där organisationsgraden är låg eller rätten att organisera är näst intill obefintlig, så ser vi samtidigt ett ojämlikt samhälle, ofta ett mycket mer ojämlikt samhälle än det vi lever i. Demokratin är dessutom på tillbakagång enligt institutet V-Dems senaste rapport.

Vi behöver inte vända oss till länder som Indien, Bangladesh eller Kina för att finna ett ojämlikt samhälle utan vi kan återigen vända blicken över Atlanten, till det land som ofta omnämns när man pratar om drömmen om ett bättre liv. USA – det land som visserligen är en demokrati, men som nyligen har beslutat att en kvinna inte ska bestämma över sin egen kropp. USA – ett land där arbetsgivaren fortfarande 2022 kan säga till sina anställda att de inte bör starta en fackförening på arbetsplatsen, där vem som helst inte har råd att söka sjukvård vid sjukdom, där du kan behöva ha flera anställningar för att klara av att betala hyra, mat och skola för dina barn. Krasst sett, låg organisationsgrad betyder att någon annan än den anställde fyller sin plånbok.

Tittar man globalt på rätten till demokratiskt inflytande på arbetsplatsen under de senaste 9 åren så har 41 % av länder begränsat eller helt enkelt förhindrat yttrande- och mötesfriheten. Det är en ökning med 14 % sedan 2014. 17 fackliga ledare har hittills i år blivit mördade i länder som Colombia, Ecuador, Guatemala, Irak, Filippinerna och Sydafrika. Utöver det så har fackliga ledare världen över blivit attackerade, trakasserade och hotade. I Colombia har även sex mordförsök gjort samtidigt som 99 dödshot har utförts. I länder med auktoritära regeringar har arbetares rättigheter kringskurits genom lagändringar, där rätten att strejka, förhandla kollektivavtal ifrågasätts eller helt tas bort genom att begränsa mänskliga och fackliga rättigheter.

79 % av länderna globalt har kränkt rätten att förhandla kollektivavtal. 87 % kränkte rätten att strejka, 77 % förhindrade arbetstagare rätten att bilda eller ansluta sig till en fackförening. I 67 % av länderna hade arbetare ingen eller begränsad tillgång till rättvisa.

Tittar vi på Europa så är siffrorna inte så mycket bättre. 72 % av länderna i Europa kränkte rätten att strejka, 41 % förhindrade arbetare att ansluta till eller bilda en fackförening, 54 % kränkte rätten att förhandla kollektivavtal, 15 % begränsade yttrande- och mötesrätten och i 32 % av länderna hade arbetare ingen eller begränsad tillgång till rättvisa. Tilläggas ska att Ukraina och Ryssland inte är med i årets undersökning pga. kriget.

Vad händer om vi slappnar av? Om vi nöjer oss med att ”vi har det ju så bra, 25 dagars semester enligt lag, rätten till föräldraledighet, till studieledighet osv. Vad har vi att klaga på? En lagstadgad rätt kan väl inte bara försvinna? Då säger jag bara: titta på lagstadgade rättigheten till abort i USA.

Bland de fakta vi har på hand så vet vi att högern, tillsammans med Svenskt Näringsliv, vill skilja skyddsombuden från facket. Något som skulle frånta våra skyddsombud skyddet från repressalier och det juridiska stöd som facket kan erbjuda vid eventuella skadeståndskrav från en arbetsgivare. Det innebär en försvagad representation av medlemmars intresse i arbetsmiljöfrågor. Vem tar på sig uppdraget att kritisera arbetsgivaren om man inte har ett starkt stöd bakom sig, oavsett om det handlar om arbetsmiljörätt eller arbetsrättsliga frågor?

Vi måste fortsätta att det fackliga arbetet för att få behålla, utveckla och förbättra våra fackliga rättigheter, här hemma och i världen. Minskar rätten att organisera sig i världen så kommer den även att minska här hemma och för varje kliv bakåt i den fackliga kampen så vinner girigheten ytterligare mark.