Omställningen till ett klimatsmart samhälle innebär att arbetsmarknaden måste förändras. Den globala temperaturstegring som orsakar klimatförändringarna är enligt FNs klimatpanel en konsekvens av mänskliga aktiviteter. Med andra ord: Vad vi producerar och hur vi producerar varor och tjänster avgör hur mycket växthusgaser som släpps ut och därmed hur mycket medeltemperaturen stiger och klimatet förändras.
Eftersom klimatfrågan är existentiell så måste vi pressa tillbaka utsläppen, allt annat vore idioti. Men ska vi lyckas med detta kan vi inte bortse från dagens mänskliga behov och samtidigt skapa alternativa sysselsättningar, varor och tjänster. Det är detta som Rättvis Omställning handlar om. Klimatfrågan ska inte ställas i motsättning till ekonomiska och sociala frågor, utsläppsminskningarna ska ske på ett sätt som skapar acceptans för förändringarna.
En del försöker skapa motsättningar mellan ett hållbart klimat å ena sidan och goda ekonomiska och sociala villkor å dem andra. Det här är en orimlig och destruktiv hållning som inte sällan framförs av grupper som kallar sig konservativa och således ogillar förändring. Det tragiska och ironiska i sammanhanget är att det är just fortsatta temperaturstegringar som skulle orsaka de största förändringarna av våra samhällen och vårt sätt att leva.
Den globala fackföreningsrörelsen har länge varit aktiv i arbetet med att ta fram internationella överenskommelser som hejdar klimatförändringarna. Vi introducerade också begreppet Rättvis Omställning i klimatsammanhang och drev på för att få med det i Parisavtalet. Som fackföreningar ser vi det som särskilt angeläget att det planeras och investeras för en omställning med full sysselsättning och där kostnaderna för omställningen fördelas rättvis.
För att detta ska bli möjligt måste vi få en klarare bild av hur arbetsmarknaden i Sverige kan komma att se ut om vi ställer om till en klimatsmart ekonomi. Vilka jobb kan tänkas försvinna, förändras eller tillkomma och inom vilka branscher ser vi dessa förändringar? Dessa frågor måste vi börja leta svar på. Tillsammans med tankesmedjan Global Utmaning och forskningsinstitutet IVL – Svenska miljöinstitutet har vi därför tagit fram en rapport om detta: Färdplan sysselsättning.
Det är naturligtvis svårt att förutspå framtiden och olika scenarier ger olika uppskattningar om hur många jobb som tillkommer och försvinner. En vanlig slutsats är dock att den gröna omställningen kommer att skapa fler jobb än de som försvinner. För Sveriges del skulle det handla om 100 000 till 250 000 nya arbeten inom exempelvis förnybar elproduktion, energieffektivisering av bostadsbestånd och utbyggnad av ny infrastruktur, ny industriell produktion av exempelvis batterier och vätgas, och inom reparationer och andra livsförlängande åtgärder för produkter. En annan slutsats är att både antalet arbeten som försvinner och som tillkommer är relativt litet, men att en stor andel av jobben på olika sätt kommer att förändras. För svensk del är förutsättningarna för många sektorer relativt gynnsamma, bland annat beroende på en energimix med låg andel fossila bränslen. Industrin är i flera fall långt fram med exempelvis fossilsnål ståltillverkning (HYBRIT) och batterifabriker. Dessa sektorer kan därför klara omställningen utan alltför dramatiska effekter på sysselsättningen.
Det är dock viktigt att det fattas strategiskt viktiga beslut av såväl politiker som företagare. Sveriges ekonomiska framgångar sedan 1900-talet har kommit sig av att vi legat i framkant med ny teknik och nya varor och tjänster. På så sätt har vi kunnat erbjuda något exklusivt och kan undvika att konkurrera med låga löner och sämre arbetsvillkor. Det här är en tradition väl värd att fortsätta och med Parisavtalet kan vi se att världen är enig om att ställa om till att bli miljö- och klimatsmart. Då kommer det behövas ny teknik och nya varor och tjänster för att tillgodose ett ökat sådant behov.
Att hejda denna utveckling och bli stående med gammal teknik som skapar såväl sämre klimat som sämre löner och arbetsvillkor samt i förlängningen sämre livsvillkor är inte ett attraktivt val för fackföreningsrörelsen.
