Sverige och världen behöver en girighetsdeflation

Ojämlikhetens ande växer och kastar en mörk skugga över Sverige. I takt med att demokratins ställning i världen minskar skär vår högerregering ned på sådant som tidigare framställt Sverige som en solidarisk vän att räkna med, någon att hålla i handen när det stormar i kampen för att stärka demokratin och mänskliga rättigheter globalt. Sverigedemokraterna gnuggar flitigt andens lykta för att, likt Aladdin, frammana anden för att verkställa deras önskemål. I likhet med Faust har högerregeringen sålt sin själ till Sverigedemokraterna och genom Tidöavtalet kan Sverigedemokraterna driva igenom den egna politiken utan att behöva ta ansvar för dess konsekvenser.

Klyftorna ökar och låter därmed missnöjet gro, med ursäkten att nu måste alla dra åt svångremmen, när det egentligen inte längre finns plats för nya hål i den svångrem som arbetare bär. De arbetare som bär upp vårt land. De som gick till arbetet under pandemin, utan extra ersättning trots att de dagligen utsatte sig för en ökad smittorisk i och med att de befann sig mitt i samhället för att du och jag skulle kunna handla mat på nätet, uppsöka sjukvård eller ta oss till jobbet med kollektivtrafik. De som inte har möjligheten att ha ett heltidsjobb för att arbetsgivare har bestämt att det är deltid som gäller såsom vi ser både inom handeln, hotell och restaurang, äldreomsorgen osv.

På 1 maj bar fackliga i Spanien banderoller med texten ”salarios para sobrevivir” (löner för att överleva). En text som talar sitt tydliga språk. De flesta regeringar vill hålla den så kallade arbetslinjen levande, men de glömmer krav på att arbetet ska vara anständigt. Människor utnyttjas å det grövsta, behandlas som utbytbar boskap och får dessutom skylla sig själva om de råkar illa ut. En lön att leva på borde innebära att du ska ha ett anständigt arbete med anständiga arbetsvillkor, dvs en lön som både tillåter ett anständigt boende, mat på bordet, möjlighet att spara en slant och att ha pengar över till åtminstone någon fritidsaktivitet. Anständigt arbete som är en del av Agenda 2030, undertecknades av FN:s 193 medlemsstater 2015.

I det nationella myndighetsgemensamma arbetet där Arbetsmiljöverket, Skatteverket, Migrationsverket, Polismyndigheten m. fl. medverkar är problemet tydligt. För några veckor sedan genomförde Arbetsmiljöverket och Polismyndigheten oanmälda besök på ett 60-tal arbetsplatser på Öland och Gotland (där även Kronofogden och Arbetsförmedlingen deltog). På elva byggarbetsplatser var bristerna så allvarliga att arbetet fick stoppas (Öland och Kalmar), medan man hade 7 omedelbara förbud mot fortsatt arbete på Gotland (av 20 besökta arbetsplatser). Det fuskas inte bara med skyddsutrustning utan även med löneutbetalningar.

De långa leverantörsleden verkar underlätta fusk med både det ena och det andra, något som tydligt framkom både på Gotland och Öland, men nyligen även på rastplatsen Gräfenhausen i Tyskland. Ca 60 lastbilschaufförer (mestadels från Uzbekistan och Georgien) strejkade efter att deras arbetsgivare, det polska företaget Lukmaz, Agmaz & Imperia, inte betalat ut deras löner. Efter fem veckors strejk lyckades de komma överens med företaget om att de skulle betala ut deras innestående löner. Generalsekreterare för European Transport Workers’ Federation, Livia Spera, uttryckte sin frustration över hur underleverantörer använder sig av olagliga metoder och kränker grundläggande mänskliga och fackliga rättigheter inom den europeiska vägtransportindustrin, speciellt för chaufförer från länder utanför Europa.

Alla händelser vi ser som pekar på utnyttjandet av människor, som en sorts förbrukningsvara, borde fungera som en väckarklocka även för Sverige. Tyvärr är inte utnyttjandet något som endast sker ”någon annanstans”. Insatser som stärker arbetares rätt till anständiga arbetsvillkor inkluderar även deras rätt till en säker och trygg arbetsplats.

Girigheten vet inga gränser när det kommer till ekonomiska vinster. Vad Sverige och världen behöver är en girighetsdeflation! Människors värde måste gå före företagsekonomiska överdrivna vinstutdelningar, speciellt vid kriser som den vår globala värld nu genomgår. Människor är inte förbrukningsvaror.

Den 5 juni startar årets arbetskonferens på ILO i Genève. På agendan står diskussioner om brott mot grundläggande mänskliga rättigheter, såsom fängslande och tyvärr ibland avrättningar av fackliga företrädare i exempelvis Myanmar, Kina, Belarus; rättvis omställning mot miljömässigt hållbara ekonomier och samhällen för alla, uppdateringar om arbetsmiljö som grundläggande rättighet, lärlingsutbildningar och diskussioner om strategiska mål för socialt skydd (arbetarskydd).

Då Sveriges regering för närvarande har övergivit feministisk utrikespolitik så hoppas jag att även kvinnors rättigheter för en jämställd arbetsmarknad lyser genom årets arbetskonferens som en röd tråd. Ojämlikheter i lön och anställningsvillkor, osäkra arbetsförhållanden och bristen på lika möjligheter har utgjort utmaningar som kvinnor över hela världen har stått och fortfarande står inför och det är nu dags för medlemsstaterna i ILO att ta stora kliv i rätt riktning för att kvinnor ges lika möjligheter att fatta beslut över sina egna liv, ha lika tillgång till arbetsmarknaden som män, vilket i sin tur ger kvinnor möjlighet till ekonomisk frihet. Låt feministisk politik genomsyra arbetskonferensen och sätta blåslampa på regeringars arbete med att bekämpa ojämlikheten, ge kvinnor en lön att överleva på och anständiga arbetsvillkor för att kunna leva ett anständigt liv!