I staden Geneve, med vackra Lac Leman och Mont Blanc, ägde årets arbetskonferens rum för 112 gången. Arbetet har pågått från morgon till sen kväll, med regn och åska som dundrade i takt med att förhandlingarna intensifierades och frustrationen ibland var svår. Det är ju inte konstigt, med tanke på att årets kommittéer hanterade följande områden:
- IV. Skydd mot biologiska risker (standardsättande, första diskussionen)
- V. En återkommande diskussion om det strategiska målet med de grundläggande principerna och rättigheterna i arbetslivet.
- VI. Anständigt arbete och vårdekonomin (allmän diskussion)
- VII. Upphävande av fyra internationella arbetskonventioner
Årets svenska arbetstagardelegation bestod av Lise Donovan och José Perez Johansson från TCO, Sophie Silverryd från SRAT/Saco samt Lena Persson och undertecknad från LO. Lise och Lena jobbade ibland både dag och natt för att få till en konvention och en rekommendation gällande skyddet mot biologiska risker, José förhandlade hårt för anständigt arbete och vårdekonomin – även där pågick förhandlingar både dag och natt (på tal om anständigt arbete), Sophie höll ställningarna i applikationskommittén där 24 länder stod till svars för deras brott mot ratificerade konventioner. Undertecknad deltog i kommittéarbetet om de fem grundläggande principerna och rättigheterna i arbetslivet. Många och långa diskussioner om tolkning av ord såsom insecure work: hörde det hemma i denna diskussion eller skulle det sparas till nästa år? Varje gång försökte arbetsgivarsidan förändra tolkningar som gällt sedan länge och vi fick ständigt påpeka att ”the language of this house” fortfarande gäller, dvs tolkningar som gjorts tidigare ska inte ändras. Bland annat så försökte arbetsgivarna få in i årets dokument att ILO även är till för att skydda företagare, något som bemöttes med irritation och påpekande om ursprunget till att ILO uppstod från arbetstagarsidan, med stöd från en del regeringar. Det kan fastställas från årets konferens att vi ofta får stöd från EU i arbetet inom ILO.
Årets arbetskonferens krävde som vanligt ett tal från svensk arbetstagardelegat. En mycket klok kollega påpekade för mig innan konferensen att talet är ett sätt att låta alla arbetare få sin röst hörd, något som tål att tänkas på när nerverna gör sig påminda. Här kommer därför årets tal som hölls den 11 juni.
Mr. President, esteemed delegates,
As the delegate of the Swedish Trade Union movement, and representative for the Swedish Trade Union Confederation, I note with sadness that we live in dark times, where democracy is receding rather than advancing. Union representatives are accused of being extremists when representing workers’ legitimate interests. In countries like Bangladesh, Myanmar, Belarus, Ecuador, Guatemala, the Philippines, Eswatini, Tunisia, China, Iran and many more, union representatives are imprisoned, tortured, or even murdered. On Belarus and Myanmar we have resolutions under article 33. Trade unionism is not a crime, it is not extremism, it is a fundamental human right.
Too many governments and companies in the world facilitate union busting, violations of civil liberties and denial of the right to organize and to collective bargaining.
However, in today’s world, as democracy is decreasing, every organization need to step up to contribute to the democratization of the world. Armed conflicts are ongoing in Ukraine and Gaza, and in many other states , and civilians – many of them women, children and workers – are severely affected.
In my own country, trade unions are facing cuts in development cooperation funds and our possibilities to support the creation of strong democratic trade unions in different parts of the world is affected. When democracy is attacked, it affects us all. The trade union movement has an important role in contributing to democracy building.
Women’s rights are deteriorated in several countries. One recent example being Argentina where the government erodes the rights of women and sexual diversity, by closing the ministry of women, gender and diversity, seemingly reducing policies against gender-based violence to mere bureaucratic decoration.
Crises; whether economical, armed conflict or other, shouldn’t be paid by workers. Governments and big companies need to use economic gains from good times to get through tough times and keep skilled workers so as to be prepared for growth after the crisis. Remember: labour is not a commodity.
We must protect and promote fundamental rights everywhere. Only by doing so we can achieve peace and prosperity and, in a world, where autocracies increases and democracies decreases, we need to join efforts more than ever to defend fundamental rights. Again, trade unionism is not a crime, trade unionism is not extremism. Trade unionism is peace, democracy and engagement for a better future for all. Focus needs to be on just transition to meet the challenges of climate change. The foundation of ILO, the social dialogue, must guide us towards a greener world, respecting all fundamental principles and rights for workers.
A just and fair democratic country will not engage in armed conflict, so by promoting decent work, the recommendation of ILO contributes to social justice and equity.
Last year, I delivered the Swedish trade union movement’s message to this forum, and I repeat it this year: Every worker deserves to be treated with dignity and respect, regardless of their origin, gender, sexual orientation, religion, or socioeconomic background, independently of where you live in the world.
On behalf of the Swedish Trade Union Confederation and the Swedish Confederation of Professional Employees, I express our profound solidarity with the workers in Palestine. The illegal occupation must end, an immediate cease-fire in Gaza must be achieved. Supplies of food and medicine must be delivered to secure the lives of Palestinian refugees in Gaza. A plan for reconstruction of infrastructure, homes and vital institutions must be put in place.
We reaffirm our support to international forces that tirelessly continue to work for a lasting and peaceful solution, a two-state solution.
We call on member states of ILO to follow the example of Sweden, Ireland, Norway, Spain and recently Slovenia by recognizing the state of Palestine.
Thank you!
Hear hear