Demokrati, fred och anständiga arbetsvillkor

Idag, den 7 oktober, så uppmärksammar världens fackföreningsrörelse omvärlden på behovet av arbete med anständiga arbetsvillkor genom World Day of Decent Work. Tyvärr sammanfaller det med årsdagen av terrororganisationen Hamas fruktansvärda dåd för precis ett år sedan. Sedan dess har inget varit sig likt i Gaza, Israel och eller nu Libanon. Våldet eskalerar, oskyldiga liv går förlorade och barn kommer att få växa upp utan sina föräldrar, syskon eller andra nära släktingar. Räddningsarbetare riskerar sina liv när de genomför insatser för att hitta överlevare. Tyvärr har våldet eskalerat även på Västbanken, när illegala israeliska bosättare utövar ett våld som vi inte ens i vår vildaste fantasi kan tänka oss.

När våld, militära konflikter och autoritära ledare ökar runtom i världen, måste vi påminna varandra om att det är en väg vi inte vill vandra. Forskning har gång på gång visat att samhällen där jämlikhet och jämställdhet får råda är samhällen där våld och konflikter inte får fäste. När motsatsen råder så slår det både mot hälsa, ekonomi och möjligheten till autonomi. Även landets produktivitet blir lidande.

Från The Lancet Commission on peaceful societies through health equity and gender equality

Världsfackets ordförande Luc Triangle belyser bland annat situationen i Myanmar, Ukraina och Palestina genom följande uttalande:

”Regeringarna misslyckas med att lösa konflikter genom diplomati, medan arbetstagarna och deras fackföreningar fortsätter att delta i fredliga förhandlingar. Arbetstagarna måste vara delaktiga i freds- och återuppbyggnadsprocesserna om de ska lyckas och skapa de nödvändiga förutsättningarna för varaktig fred och stabilitet.

Vi behöver en fullständig omprioritering från strategisk konkurrens, våld och konfrontation till gemensam säkerhet, förhandlingar och fred. De ökande militärutgifterna leder till att viktiga resurser försvinner från sociala prioriteringar. Över 91 miljarder US-dollar spenderades enbart på kärnvapen under 2023, tio miljarder mer än under 2022. Världens totala militärutgifter uppgår till 2,5 biljoner USD. Föreställ dig fördelarna för människor överallt om dessa pengar investerades i anständigt arbete, utbildning, hälso- och sjukvård och övergången till en grön ekonomi?”

Ja, vad skulle dessa 2,5 biljoner USD göra för världens alla arbetstagare om det istället investerades i anständiga arbetsvillkor, en säker arbetsmiljö och en lön som man faktiskt kan leva ett anständigt liv med? Enligt Global Estimates of modern slavery så levde 49,6 miljoner människor i det vi benämner som modernt slaveri eller på ett mer korrekt sätt, tvångsarbete (forced labour) 2021. 27, 6 miljoner av dessa befinner sig, enligt International Labour Organization, i tvångsarbete, en ökning från 2016 med 2,7 miljoner. 6,3 miljoner tvingas sälja sex och av dessa är ca 3 miljoner barn som befinner sig inom det som kallas commercial sexual exploitation. Mörkertalet är dock enormt.

86 % av de som utsätts för tvångsarbete befinner sig inom privat sektor, mestadels servicesektorn, industri, jordbruk och hushållsarbete, men tvångsarbete finns även inom statlig sektor.

Nu ska vi inte tro att dessa siffror står för verksamhet någon annanstans i världen. 4,1 miljoner befinner sig i Europa (ca 15 %).

Det här har jag nyligen beskrivit i ett tidigare blogginlägg, men det kan aldrig nog upprepas, särskilt idag när vi uppmärksammar World Day for Decent Work (WDDW). Kopplingen till de globala målen ligger nära tillhands och då främst mål 8, där syftet är att uppnå full och produktiv sysselsättning och anständiga arbetsvillkor för alla kvinnor och män senast 2030.

När vi tittar på den statistik som finns tillgänglig så ser det inte ut som att vi kommer att nå målet till 2030, vare sig i Sverige eller i världen. Med tanke på alla de rapporter som dyker i media, så förstår vi att mörkertalet är enormt, både nationellt och internationellt. Bland många andra, beskriver journalisten och författaren Elinor Torp en verklighet som ligger bortom fantasins begränsningar, där människor behandlas som djur i sitt sökande efter ett drägligare liv och möjligheten att ta sig ur fattigdom. Läs gärna boken Vi, skuggorna och dela med dig av din upplevelse till dina nära och kära, för att öka förståelsen för varför anständiga arbetsvillkor och insatserna mot arbetslivskriminalitet är så viktiga. Läs också gärna Linnea Magros blogginlägg om samma ämne.

För att ge ett exempel hur det kan se ut för människor som utnyttjas på svensk arbetsmarknad så vill jag göra en jämförelse. I Elinors bok Vi, skuggorna så beskriver en av de som Elinor har intervjuat hur han, Wilder, och andra som han arbetade tillsammans med levde. Här kommer ett utdrag:

När han flyttade in i garaget fanns varken el eller rinnande vatten. Ingen toalett. Ingen dusch. Fyra vuxna män på sjutton kvadratmeter bakom chefens bilar. Det var nätt och jämt att de rymdes. Men den knappa ytan var inte problemet. Inte heller att de fick laga maten utomhus, eller titt som tätt lurades på lönen. Smutsen var värst. Förnedringen. Att behöva bajsa i skogen och rengöra sig med en slang ute på gården. Hur vattnet om vintern frös. Och när chefen kom med resterna av sin pizza som lön efter femton timmars arbete. Han tittade på honom som om han inte vore människa. Han var inte ens hund i chefens ögon. Han var skräp.

Med ovanstående beskrivning i bakhuvudet så kan vi jämföra med Jordbruksverkets regelverk för grishållning. Där står det att en galt ska ha en ströad liggbox på 6 kvadratmeter och totalarean ska vara på 7 kvadratmeter. Wilder och hans kollegor hade alltså mindre yta per person (4,25 kvadratmeter/person) än en galt. Djurskyddslagen ser alltså ut att skydda djuren bättre än vad Wilders arbetsgivare erbjöd sina anställda. Hur kan det vara möjligt att någon behandlar sina anställda på ett sådant vedervärdigt sätt? Hur långt kan girigheten nå? Är det så här vi når det globala målet om anständiga arbetsvillkor för alla kvinnor och män till 2030? Utnyttjandet av människor måste få ett stopp.