Alla kan inte jobba till 67 – det behövs en trygg övergångspension

En åldrande befolkning kräver att vi arbetar längre, brukar förespråkare för en höjd riktålder säga. Men en ökad medellivslängd innebär inte att alla lever längre eller får fler friska år. En högre riktålder fungerar inte för utslitna arbetare som inte orkar eller kan arbeta till 67. Det är uppenbart att det behövs en fungerande ventil. För att diskutera detta och lära oss mer om lösningar i våra nordiska grannländer bjöd LO till ett seminarium i måndags.

LO: Trygghetspensionen var ett steg i rätt riktning men systemet har flera brister

År 2022 infördes särskilda äldreregler i sjukersättningen, något som ofta kallas för trygghetspension. Reglerna gäller personer som har mindre än fem år kvar till riktåldern och ska ge ekonomisk trygghet åt dem som är utslitna efter ett långt arbetsliv och inte kan arbeta längre. Arbetsförmågan bedöms då mot arbeten som personen har erfarenhet av under de senaste 15 åren, eller ”annat tillgängligt arbete som är lämpligt”.

LO tycker att införandet av trygghetspension var såklart ett steg i rätt riktning. Men det är fortfarande för svårt att få sjukersättning. Tidningen Arbetet har nyss rapporterat om undersköterskan Helene Wikner som lider av fibromyalgi, artros och spinal stenos efter årtionden av tunga jobb i offentlig sektor. Hon blev sjukskriven 2022 efter att också drabbats av utmattning. 2024 ansökte hon om trygghetspension, men fick avslag. Försäkringskassan pekade på att Helene också haft en liten stroke, och därmed inte var ”färdigbehandlad”. Försäkringskassan hade heller inte tagit hänsyn till att Helene borde bedömas mot de generösare äldrereglerna. Till slut fick hon rätt tack vare hjälp från Kommunal.

Men ska det verkligen vara så svårt?

Lärdomar från Sverige och Norden: slitertillegg, Arnepension, högre riktålder eller något annat?

LO:s seminarium gästades av svenska och nordiska experter för att diskutera frågan om tidig pension för grupper som inte kan eller orkar jobba till riktåldern. Samuel Engblom, direktör på Nordens välfärdscenter som även utredde frågan om sjukersättning under förra mandatperioden reflekterade över vägval i de svenska trygghetssystemen och ”arbetslinjen”.  LO-ekonomen Ragnar Bøe Elgsaas från LO Norge berättade om pensionsuppgörelsen i norska stortinget 2024 som resulterade i en bred enighet gällande flera pensionsreformer, bland annat ett pensionstillägg (slitertillegg) för personer i som går i pension tidigt på grund av ett fysiskt eller psykiskt slitigt yrke, en fråga som LO Norge har drivit. Mattias Tesfaye, gruppledare för danska Socialdemokraterna berättade hur hans parti under valrörelsen föreslog att pensionåldern skulle höjas mer långsamt och att systemet med den omdiskuterade Arnepensionen skulle stärkas. Regeringen Frederiksen III kom sedan överens om att Arnepensionen höjs och att tidig pension ska bli möjligt för flera. Det pågår även en omfattande översyn av det danska pensionssystemet, något som LO kommer att följa med stort intresse.

Seminariet avslutades med en paneldiskussion där riksdagsledamöterna Ola Möller (S), Martina Johansson (C), Ajda Asgari (MP), och Nadja Awad (V)  (som också är nyvald ordförande för socialförsäkringsutskottet) samt Samuel Engblom fick möjligheten att reflektera kring vad som behöver göras under kommande mandatperioden utifrån svenska och nordiska lärdomar.

Vägval: generell eller selektiv, behovsprövad eller universell, pension eller sjukförsäkring

Hur tidig pension ska möjliggöras för dem som inte kan arbeta till riktåldern, samtidigt som pensionsåldern höjs, är en aktuell fråga i både Norden och övriga Europa. Det finns flera möjliga lösningar. I en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen, ISF (2021:7) analyseras olika internationella erfarenheter och lösningar och fem modeller identifieras:

• Tidig pension efter ett långt arbetsliv
• Yrkesspecifika lösningar
• Deltidslösningar eller delpensionslösningar
• För äldre med nedsatt arbetsförmåga, genom sjukförsäkring eller förtidspension
• För äldre arbetslösa eller förlängd arbetslöshetsersättning för äldre

I många länder finns en kombination av flera av dessa modeller. Utmaningen är att utforma en modell som är så träffsäker som möjligt. Generella lösningar som bygger på ålder eller antal år i arbetslivet kan ge stora grupper möjlighet till tidig pension. Det riskerar att bli kostsamt och få personer som hade kunnat fortsätta arbeta att lämna arbetslivet i förtid. För att begränsa kostnaderna stramas därför ofta ersättningsnivåer och villkor åt. Yrkesspecifika modeller kan i stället skapa inlåsning och svåra gränsdragningar. Behovsprövning utifrån arbetsförmåga är mer träffsäker men kräver mer administration och kan innebära att personer med tunga arbeten får stöd först när de redan är helt utslitna.

Övergångspension – en egen försäkring

LO föreslår att trygghetspensionen utvecklas till en övergångspension för att skapa en trygg övergång mellan arbetsliv och ålderspension. LO anser att möjligheten till tidig pension för äldre med nedsatt arbetsförmåga bör dessutom vara en egen försäkring som gäller från en fast åldersgräns – 60 års åldern.

För att beviljas sjukersättning krävs att en persons arbetsförmåga kan anses vara ”stadigvarande nedsatt” – något som ofta i praktiken är omöjligt att bevisa. LO anser att det behövs ett rimligare varaktighetskriterium, att stadigvarande nedsatt ersättas med ”överskådlig tid”.

LO anser att ett behovsprövat försäkringssystem är det bästa sättet att ge ekonomisk trygghet till den som har nedsatt arbetsförmåga och därför inte kan arbeta fram till riktåldern. Även om alla system har för- och nackdelar är behovsprövade system de mest träffsäkra för att nå rätt målgrupp vilket ökar systemets legitimitet.

Samtidigt finns berättigad kritik mot behovsprövade system: ofta måste människor bli helt utslitna innan de kan omfattas av stöd, trots att fortsatt arbete riskerar att försämra hälsan och arbetsförmågan ytterligare. LO anser därför att den föreslagna försäkringen, när arbetet inte kan anpassas, även ska kunna ge förebyggande ersättning. Hur denna bedömningsgrund ska utformas behöver utredas.

Vissa av problemen med de nuvarande äldrereglerna finns redan färdigutredda i bland annat En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet (SOU 2021:69). För en ambitiös politiker med ett intresse för fungerande trygghetssystem finns det därmed många lågt hängande frukter: bland annat föreslog utredningen att förtydliga varaktighetskravet (överskådlig tid istället för stadigvarande), förtydliga kravet på uttömda rehabiliteringsmöjligheter samt att författningsreglera beviskravet (sannolikt att arbetsförmågan är nedsatt).

Seminariet finns att se på efterhand på LO Play!

Läs mer om Övergångspension.

Läs mer om LO:s pensionspaket.