Säg att ni är föräldrar som både måste jobba och ta hand om familjen

Säg att ni är en familj med två föräldrar och några barn. Säg att ni båda måste arbeta för att försörja er själva och er familj. Det är rätt så vanligt. En av er har heltidsjobb och jobbar måndag till fredag, vanliga kontorstider. Det är ganska många timmar per vecka, men å andra sidan går det att flexa på mornarna och komma lite senare då och då. Det är inget problem att gå lite tidigare från jobbet heller, om det skulle behövas. Det går ju alltid att jobba in lite på kvällarna, och förresten är det ingen som detaljkontrollerar arbetsuppgifterna. Så länge det flyter på. Eftersom det är en fast anställning så behöver man ju inte vara rädd för att åka ut på stört om man inte presterar på topp. Särskilt inte om man har småbarn.

Den andra av er jobbar deltid. Inte för att få mer tid med barnen utan för att heltidsanställningarna på arbetsplatsen inte räcker till alla som vill ha. Det går inte säger chefen att ha alla på heltid, när kundtrycket ser så olika ut över veckans alla tider och dagar. Det krävs precision för att balansera kostnader och intäkter säger chefen, att ha folk på plats när det verkligen behövs och inte annars. En fast anställning är inget att räkna med. Skulle efterfrågan minska måste chefen snabbt kunna dra ned på antalet anställda, då funkar visstider bäst. Men ändå, tjänsten är på nästan 70 procent och med tillräckligt mycket ob-tid på kvällar och helger så blir lönen helt ok. Och man kan ju alltid jobba extrapass, även om sms:en kommer med kort varsel.

Säg att barnen går på föris. Tyvärr inte på samma föris, det fanns inte plats den här våren. Men till hösten ska det nog ordna sig. Säg att föris öppnar halv sju och stänger halv sex, fast helst ska man hämta lite tidigare. Det är ganska rimliga tider. Längre än så vill man ändå inte jobba. Om man inte pendlar förstås. Eller jobbar kvällspasset. Eller om ni skulle separera. Det är rätt så vanligt. Då måste ni själva lösa hämtningen er vecka oavsett hur ni jobbar.

Det skulle kunna funka för den av er som har heltidsjobbet. Den kan säga till sin chef att den vill gå ned till 75 procent under sina barnveckor och hämta tidigt.  Den föräldern kan bestämma vilka tider den ska vara ledig. Det ger föräldraledighetslagen rätt till och ändå har man sin heltid kvar i botten. Men det behövs nog inte ens, förresten, för det är ok att jobba lite mer en vecka och mindre nästa. Så länge det flyter på.

Det är svårare för den förälder som arbetar deltid. Eftersom tjänsten på papperet är 70 procent gäller inte rätten att gå ned i tid enligt föräldraledighetslagen. Det är 75 procent av en heltid som är gränsen. Det är synd att det inte funkar. Inte för att den föräldern vill jobba och tjäna mindre, men det skulle vara så praktiskt att kunna styra lite bättre över arbetstiderna när man har barnen. Kanske slippa kvällspassen just den veckan. För den enda förskolan som har öppet kvällstid ligger i en helt annan del av stan. Och vem skulle i så fall ta barnen dit från vanliga stället?

Säg att ni sitter vid köksbordet och funderar över vem av er som ska ta det mesta av familjeansvaret. Vem har bäst möjligheter? Vem tar ansvaret i realiteten?

Balans mellan arbete och familj är en ojämnt fördelad resurs. Det måste vi ändra på.

• Fasta heltid måste vara norm på hela arbetsmarknaden
• Föräldraförsäkringen måste individualiseras.
• Det måste finnas barnomsorg när föräldrar arbetar
• Föräldrars möjligheter att styra sina arbetstider under småbarnsåren måste öka

Fotnot: Fyra av tio kvinnor i arbetaryrken har fasta heltider. Sju av tio deltidsarbetande kvinnor arbetar största delen av arbetstiden på kvällar, nätter och helger. Lika många arbetarkvinnor kan varken styra över när det arbetar eller hur snabbt de ska arbeta. Ändå är det kvinnor i arbetaryrken som tar ut längst föräldraledighet, vabbar mest och har huvudansvaret för att hämta och lämna på förskolan.