Nu har europeiska arbetsmiljöveckan inletts och på onsdag är det Skyddsombudens dag. Alla borde stå upp och hylla dessa vardagshjältar, men icke. Tvärtom motionerar det fackföreningsfientliga SD om att skilja skyddsombuden från facket. De går återigen hand i hand med Svenskt Näringslivs intressen med en extra skruv där de ger sig på även de lokala skyddsombuden.
I Sverige så har vi en modell där arbetsmarknadens parter (arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer) kommer överens om arbetsvillkor såsom lön, arbetstid, ersättning för OB-tillägg mm. Även när det gäller arbetsmiljöfrågor så gäller den svenska modellen utifrån den rådande lagstiftningen i form av arbetsmiljölagen. Frågor såsom delade turer, vikariestopp och hyvling av anställningens omfattning är prioriterade arbetsmiljöfrågor, då det arbetsmiljömässigt bl. a innebär att färre människor får göra fler saker på kortare tid.
Politiker som säger sig stå upp för den svenska modellen och arbetstagares väl och ve, kan inte sedan komma med förslag som helt ifrågasätter arbetstagares inflytande på den svenska arbetsmarknaden.
Sociala medier har uppmärksammat SD:s motion och många inspel är falska. Låt mig därför förtydliga några saker.
Ett av de falska inspel som florerar är att det skulle åligga ett krav på någon som vill bli skyddsombud att vara medlem i Socialdemokratiska partiet. Något sådant finns inte, varken för skyddsombud inom LO-kollektivet, TCO eller Saco. Ett skyddsombuds agerande kan däremot inte stå i strid med fackförbundets stadgar, precis som för vilken annan förening som helst i Sverige.
Följande gäller när ett skyddsombud utses:
• Arbetstagarna väljer ett skyddsombud
• Fackförbundet som är bundet av kollektivavtal utser skyddsombudet som arbetstagarna valt, förutsatt att den är medlem i ett förbund. Finns ingen medlem i något förbund kan arbetstagarna välja annan person, men denne är då inte skyddad av ett fackförbund vid utövandet av skyddsombudsuppdraget.
• Om ingen vill bli skyddsombud på en arbetsplats med kollektivavtal, kan ett regionalt skyddsombud bistå i arbetsmiljöfrågor, utbilda och organisera arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen, samt verka för att arbetsgivaren följer arbetsmiljöreglerna.
Koppling till ett fackförbund är däremot avgörande med tanke på de trakasserier som skyddsombuden många gånger utsätts för, då de agerar för de anställdas säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (se rapport om trakasserier av skyddsombud). Ett skyddsombud som står utan det stöd som ett fackförbund ger kan personligen bli skadeståndsskyldig till en arbetsgivare vid ett felaktigt agerande som kan ha medfört ekonomisk skada. Arbetsgivaren kan hävda att skyddsombudet agerat i ”ond tro” och ställa skyddsombudet personligen till svars. Vid medlemskap i ett fackförbund tar förbundet den risken, samt alla kostnader vid en eventuell rättstvist.
Svårigheten att få skyddsombud vid arbetsplatser bottnar snarare i frågor som exempelvis rädsla för att bli utsatt för trakasserier från arbetsgivaren vid ställningstagande i arbetsmiljöfrågor. På arbetsplatser där osäkra anställningar förekommer kan agerande i arbetsmiljöfrågor leda till att man inte får fortsatt anställning. Dessa frågor är också orsaken till att man som skyddsombud behöver trygghet i stöd från facket för att kunna hantera uppdraget.
De regionala skyddsombuden gör ovärderliga insatser på dessa arbetsplatser där ingen vågar ta på sig uppdraget som skyddsombud. De har den yrkesspecifika kunskapen som en arbetsmiljöinspektör inte har. Att skilja skyddsombud och regionala skyddsombud från det fackliga stödet skulle säkerligen medföra en sämre arbetsmiljö än den vi idag bevittnar på svenska arbetsplatser, då färre skulle våga ingripa och lägga skyddstopp.
De senaste årens bantning av Arbetsmiljöverkets resurser har medfört att färre inspektioner kan genomföras. Samtidigt har det väl undgått få att det fortfarande dör människor på svenska arbetsplatser både på grund av olyckor och arbetsrelaterade sjukdomar. Många är de regionala skyddsombuden som ingriper och därmed undviker fara för liv och hälsa då deras yrkesspecifika kännedom och kunskap gör att de kan upptäcka risker som en arbetsmiljögeneralist, som Arbetsmiljöverkets inspektörer tvingas vara på grund av bristande resurser, inte har kunskap om. Vi måste därför verka för att fler vill ta på sig uppdraget som skyddsombud eller regionalt skyddsombud snarare än att skilja dem från det enda stöd de har idag!
