Timbro vill pressa lönerna

Det finns få saker Timbro gillar så mycket som att skriva om ”forskningskonsensus om a-kassan”. De gillar det så mycket att de skrivit om denna konsensus i två debattartiklar och en replik, som alla publicerats i närtid. Men vad består då denna konsensus av? Det finns inte särskilt många empiriska studier gjorda på hur a-kassan påverkar arbetslösheten i Sverige. De två senaste visar på helt olika resultat, där den ena inte hittar någon effekt på arbetslösheten av att höja a-kassan medan den andra finner att högre a-kassa leder till högre arbetslöshet. Detsamma kan sägas om tidigare svenska studier, där den med starkast metod återigen inte finner några effekter på arbetslösheten medan andra finner att arbetslösheten ökar.

För att vara konsensus är den ganska svag. I USA har nya forskningsartiklar kommit ut som mätt effekten av att kraftigt höja arbetslöshetsersättningen i spåren av pandemin (men efter vaccinationerna och återgången till arbete) och finner väldigt svaga effekter på arbetslösheten av de höjda ersättningarna.

Men det är inte bara en fråga om riktning, utan om storlek. 38 000 fler arbetslösa, hävdar Timbro, av att höja a-kassan med 30 procent. Dessa siffror ska inte accepteras rakt av – tidigare generaldirektören för IAF och tidigare analyschefen på Arbetsförmedlingen har sågat uträkningen – men även om vi accepterade siffrorna så kan de jämföras med effekten av aktiv arbetsmarknadspolitik.

Ett experiment, utvärderat av IFAU visar att förstärkta förmedlingsinsatser kan minska arbetslösheten med 13 000 personer – förmodligen mer om förmedlingsinsatserna förstärks mer än vad som gjordes i experimentet. Förbättrade kontroll- och sanktionssystem har visat sig minska tiden det tar för arbetslösa att hitta ett arbete med 5-12 procent. Liknande effekter har påvisats för arbetsmarknadsutbildningar, med bonusen att dessa också leder till högre löner. David Card, Jochen Kluve och Andrea Weber (2017) har gjort en grundlig genomgång av forskningen kring aktiv arbetsmarknadspolitik och har, även de, funnit att både förstärkta förmedlingsinsatser och arbetsmarknadsutbildning har goda resultat när det kommer till att minska arbetslösheten.

Varför ta upp dessa studier? Jo, för att Timbro begår samma fel i sin replik som ibland begås av både forskare och andra debattörer när de lyfter ut a-kassan ur sitt sammanhang, vilket är den aktiva arbetsmarknadspolitiken, trygghet för löntagare och en politik för ökat välstånd. A-kassan ska ses som en del i en helhet. Att försämra a-kassan är inte det enda sättet att påverka arbetslösheten på, men väl ett av de sämsta. Arbetslösheten kan åtgärdas via både aktiv arbetsmarknadspolitik, vilket beskrivs ovan, och mer offensiv finanspolitik. En generös a-kassa är det bästa sättet att skapa en inkomsttrygghet för miljoner löntagare, vilket gör det dumt att ge sig på a-kassan om man vill ge sig på arbetslösheten. Är man däremot mer intresserad av att föra en låglönelinje, och pressa löntagares villkor för att försöka höja företagens vinster, blir Timbros attacker på a-kassan lättare att förstå. Det är olyckligt att det finns partier som hörsammar dessa krav på ökad otrygghet, när alla borde vara överens om att det är bättre att göra det mer lönsamt att arbeta.

För vi ska inte glömma bort att en bättre a-kassa leder till högre löner, vilket i sin tur leder till ökad produktivitet och ett högre och mer jämlikt fördelat välstånd. En generös a-kassa leder också till ett ökat arbetskraftsdeltagande, vilket är en förutsättning för att Sverige ska fortsätta vara ett land som präglas av hög sysselsättning. Ekonomiska nedgångar, likt de vid finanskrisen 2008 och Covid-pandemin nu, dämpas av en generös a-kassa som upprätthåller den ekonomiska efterfrågan även i svåra tider, vilket i sin tur leder till lägre arbetslöshet. Dessa positiva effekter av en välfungerande a-kassa glöms alltför ofta bort i debatten.