Idag har riksdagen röstat nej till regeringens förslag om nya bestämmelser i lagen om offentlig upphandling gällande arbetsrättsliga villkor vid fullgörande av kontrakt. Som väntat var det allianspartierna och SD som motsatte sig förslaget.
Förslaget innebär en skyldighet för upphandlande myndigheter att, om det är behövligt, ställa krav på att angivna arbetsrättsliga villkor ska vara uppfyllda för de arbetstagare som utför det upphandlade arbetet. Villkoren ska lägst vara i nivå med lag eller kollektivavtal och avse lön, arbetstid och semester. Förslaget innebär också att eventuella underentreprenörer, oavsett i hur många led, ska uppfylla samma krav som huvudentreprenören. Av lagförslaget framgår vidare att upphandlande myndigheter får ställa sådana krav i andra fall än där det anses behövligt och även ställa andra arbetsrättsliga villkor än lön, arbetstider och semester vid fullgörande av kontrakt.
I den svenska arbetsmarknadsmodellen är det parterna som ska teckna och upprätthålla kollektivavtalen. Statens roll är att tillhandahålla ramarna i form av olika regelverk, exempelvis reglerna om stridsåtgärder. Upphandling inom den offentliga sektorn omsätter varje år omkring 600 miljarder kronor. Trots att det inom EU-rätten sedan lång tid tillbaks har funnits goda möjligheter att ställa arbetsrättsliga krav vid upphandlingar har myndigheterna i Sverige avstått från att använda sig av den möjligheten. Har det skett har det skett i mycket begränsad omfattning. Förfarandet har lett till att underbudskonkurrensen i vissa branscher inom tjänstesektorn, exempelvis städ, vissa delar av byggsektorn och färdtjänst, drivits så långt att det inte längre finns möjlighet för företag som är bundna av kollektivavtal att konkurrera vid dessa upphandlingar. Detta har givetvis drabbat LO-förbundens medlemmar mycket hårt. Lön och arbetsvillkor har successivt försämrats och anställningstryggheten utarmats.
Att det offentliga på sådant sätt underminerar den svenska arbetsmarknadsmodellen och arbetstagarnas villkor är oacceptabelt. Utvecklingen måste vändas i de branscher som redan underminerats och stoppas innan fler branscher drabbas. Sverige har också EU-rättsliga skyldigheter att tillse att det offentliga inte bidrar till oskäliga arbetsvillkor för de som utför tjänster på upphandlade kontrakt.
LO-styrelsen har i sina remissyttranden varit positiv till lagförslagen. LO-styrelsen hade hoppats på mer ingripande förslag men ansåg ändå, med tanke på det i vissa branscher katastrofala läget, att förslagen skulle innebära att upphandlande myndigheter skulle tvingas tillse att de värsta avarterna undveks. Den möjlighet att frivilligt ställa krav på villkor hur ett kontrakt ska fullgöras som funnit länge inom lagstiftningen har tyvärr inte gett något avtryck. LO-styrelsen ansåg därför att det var nödvändigt att ändra lagstiftning så att möjligheterna tydliggörs och skyldigheterna framgår för att få effekt av lagstiftningen.
Regeringens lagförslag skulle, om det realiserats, inneburit en skyldighet för upphandlande myndigheter att stävja den pågående utvecklingen och en möjlighet att uppfylla de EU-rättsliga skyldigheterna att skydda arbetstagare som utför upphandlade tjänster från oskäliga arbetsvillkor.
Det är bara att beklaga att lagförslaget inte blir verklighet. Återigen har borgerligheten tillsammans med SD visat att ordning och reda och skäliga arbetsvillkor får vika för marknadskrafterna.
Nu är det av stor vikt att arbetet med att påverka de politiskt ansvariga i de upphandlande myndigheterna intensifieras så att de använder sig av de möjligheter och skyldigheter som EU-rätten medger att ställa arbetsrättsliga villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Givetvis måste också förbunden fortsätta sitt arbete med att teckna kollektivavtal med de företag som vunnit offentliga upphandlingar i de fall detta är möjligt.
