I dag fredag den 15 mars genomförs klimataktioner runt om i hela världen. Aktionerna är en angelägen påminnelse om att vi måste agera nu om vi ska klara Parisavtalets mål. I höstas presenterade FNs klimatexperter i IPCC sin rapport om förutsättningar att nå 1,5 graders målet.
Enligt dem krävs att koldioxidutsläppen minskar med 45 procent till år 2030 jämfört med år 2010 och att övriga växthusgaser som metan minskar drastiskt. Omkring 2050 måste de globala utsläppen vara netto-noll, dvs inga ytterligare växthusgaser får nå atmosfären.
Det är möjligt att nå 1,5-gradersmålet men det kräver politiska beslut som snabbar på omställningen. De åtgärder som världens länder hittills har presenterat för att minska sina utsläpp är otillräckliga och innebär att temperaturstegringen överstiger 1,5 grader. Vi behöver därför se samma engagemang bland dagens beslutsfattare som den yngre generationen visar idag för att hejda utvecklingen. Det är vi också skyldiga till. Det är framtidens generationer som får leva med de problem som uppstår om vi inte bromsar utsläppen och hejdar den globala temperaturstegringen, men det är dagens beslutsfattare som kan göra något åt det.
Det finns många skäl till att hålla ner den globala medeltemperaturen så mycket det går; existentiella, ekologiska, sociala och ekonomiska. För att uttrycka det enkelt: Klimatförändringarna gör det svårare att leva de liv som vi har vant oss vid. Ju högre temperaturstegring desto sämre livsvillkor.
Kostnaderna tycks vara det som är svårast att hantera. Vi behöver ställa om nu för att slippa kostnaderna längre fram. En omställning är inte gratis men kostnaderna för ett skenande klimat är ännu dyrare. Det handlar då om att tvingas lägga resurser på att anpassa våra samhällen för den torka som uppkommer på vissa håll, de översvämningar som uppstår på andra platser, de sjukdomar som sprids och de flyktingströmmar som följer i dess fotspår. Effekter som vi kan undvika om vi nu tar de kostnader som gör det möjligt att ännu nå Parisavtalets mål.
Att hantera klimatförändringarna är en politisk fråga i ordets rätta bemärkelse. Individuella initiativ är inte oviktiga för att hejda utvecklingen men framförallt behövs det politiska beslut och åtgärder som gör det möjligt att på ett naturligt och enkelt sätt leva klimatsmart.
En begränsning av växthusgasutsläppen gör det möjligt för alla att få ett bättre liv i framtiden. Samtidigt är omställningen större och mer kostsam för de regioner, branscher och yrkesgrupper som idag är i stort behov av fossila bränslen. Ska vi lyckas krävs därför en rättvis omställning. Eftersom alla får del av omställningens förbättringar måste vi alla dela rättvist på kostnaderna som gör den möjlig.
Ett första viktigt steg är att alla länder tar Parisavtalet på allvar och visar vad som krävs för att de ska minska sina utsläpp till hållbara nivåer. FN-systemet bygger på nationella åtaganden. Samtidigt förutsätter Parisavtalet att alla drar sitt strå till stacken. Parisavtalet klarar inte av friåkare. Men det innebär också att det skapas ett förtroende länderna emellan för att varje land faktiskt gör det som krävs. En transparent redovisning med möjlighet att kontrollera ländernas åtaganden och dess resultat är därför nödvändigt. Det motstånd som vissa länder uppvisade mot en sådan transparens inför senaste klimattoppmötet i Katowice visar på en småaktighet som inte är värdig politiker med ansvar för en sådan allvarlig fråga som klimatförändringarna. Mer kraft och energi borde ha ägnats åt att ta fram nationella planer som levererar utsläppsminskningar i paritet med parisavtalet men det gjordes inte. Men som sagt, ännu är det inte för sent att hålla temperaturstegringen inom rimliga nivåer.
Ps. Missa inte Europafackets film om klimatförändringarna. Ds.
“Det motstånd som vissa länder uppvisade mot en sådan transparens inför senaste klimattoppmötet i Katowice visar på en småaktighet som inte är värdig politiker med ansvar för en sådan allvarlig fråga som klimatförändringarna.” Just så. Bra Johan!