Den 26 april firar vi ILO 100 år med ett halvdagsseminarium om ILO och dess arbetsmiljöarbete igår, idag och imorgon. Här hittar du en länk till anmälan och program.
Om ILO skapades 1919 har den relevans idag? Behöver vi även en världsarbetsmiljödag? Vad har dessa två gemensamt?
Svaret på den första frågan är enkelt! ILO har i allra största grad relevans idag, då det trepartssystem som ILO är sammansatt av (regering, arbetsgivare och arbetstagare) med medlemmar från 187 länder tillsammans försöker hitta en gemensam väg framåt när det gäller utvecklingen av arbetsmiljö och arbetsvillkor i medlemsländerna. Alla tre parter har lika rösträtt. Gudarna ska veta att vi inte har samma inställning till sakernas tillstånd, men genom att vi tillsammans i Workers’ group (arbetstagargruppen) från alla medlemsländer arbetar fram strategier för att hitta vägar framåt som förbättrar arbetsmiljön, kan vi påverka för arbetstagare världen över. Försämrade villkor i ett land tenderar att smitta av sig, därav vikten av att samordna oss för ett hållbart arbetsliv för alla oavsett land.
ILOs grundläggande mål har varit och är att bekämpa fattigdom världen över och arbeta för att främja social rättvisa. Det görs delvis genom att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor samtidigt som man värnar om föreningsrätten, organisationsrätten och den så viktiga kollektiva förhandlingsrätten. Dessa rättigheter arbetades fram och trädde ikraft 1948 och 1949 i form av konvention 87 och 98. Sverige ratificerade konventionerna 1949 och 1950.
Grundläggande rättigheter som vi idag ser som självklara är det inte för alla. Ett ex är just konvention 98: rätten att organisera sig fackligt och förhandla kollektivt som länge har varit en självklarhet för oss, men så sent som 2018 ratificerade Mexiko konvention 98, med ikraftträdande först 23 november 2019.
Behovet av att uppmärksamma arbetsmiljö och bristerna som behöver åtgärdas är en sak vi har gemensamt oavsett om vi befinner oss i Colombia, Frankrike eller Sverige med olika ingångar, men med samma mål. En arbetstagare ska kunna leva på sin lön och inte bli sjuk eller avlida pga. av sitt arbete! Därav firar vi Världsarbetsmiljödagen den 28 april eller Workers’ Memorial Day som den kallas i resten av världen. I många länder högtidlighåller man minnet av arbetare som dött eller skadats i sitt arbete på denna dag.
Har då ILO relevans idag? Med all säkerhet så uppfyller ILO en mycket viktig funktion i arbetet med att säkerställa ett hållbart arbetsliv för arbetstagare världen över. Två av de senaste exemplen är ramverket för att främja arbetsmiljö (konvention 187) och hushållsnära arbete (konvention 189), varav Sverige så sent som i november förra året bestämde sig för att ratificera den senare och den överlämnades ratificerad av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vid ett högtidligt ögonblick den 5 april till ILOs generaldirektör Guy Ryder, vid en konferens om framtidens arbete på Island.
De senaste årens ökande psykiatriska diagnoser, där stressrelaterade sjukdomar är den största diagnosgruppen visar på vikten av ett aktivt och handlingskraftigt arbetsmiljöarbete. Som om detta inte vore nog så har vi arbetstagare som beger sig till arbetet på morgonen, säger hejdå till respektive och barn för att sedan inte komma hem vid dagens slut. Arbetstagare som drabbas av sjukdom och i värsta fall dör pga. utsatthet för ex kvarts, asbest eller kemikalier. Listan slutar inte hellre där då arbetstagare även drabbas av försämrad livskvalité pga. förslitningsskador.
Som Wilkinson och Pickett så väl beskriver i sin bok Den inre ojämlikheten så har människor i ett jämlikt och jämställt samhälle bättre psykisk hälsa. Därför är det så viktigt att vi förenar oss arbetstagare emellan, både i internationella konstellationer som ex ILO och globala fackförbund (där alla nationella fackförbund inom samma yrken kan organisera sig för bättre arbetsvillkor) för att gemensamt påverka för ett hållbart arbetsliv och ett jämlikt och jämställt samhälle.
Så den gamla devisen håller fortfarande: Kamrater, förenen eder!
