Den senaste tiden har vi i media fått otaliga vittnesmål från enskilda försäkrade som helt uppenbart är för sjuka för att kunna arbeta men som Försäkringskassan tycker är för friska för att få sjukpenning.
De systemfel som länge funnits i sjukförsäkringen har återigen ställts i blixtbelysning när personer som stått i fronten i kampen mot Covid-19 själva smittats och blivit långtidssjuka och drabbats av Försäkringskassan strama bedömningar och fått sin sjukpenning indragen.
Mitt i pandemin fick vi också rapporter om att andelen avslag för dem med sjukpenning fortsatt att öka och att fler sjuka fattiggörs på orimliga grunder (läs mer här!). Kraven på förändringar av det hårt kritiserade regelverket har ökat och politikerna i riksdagen har haft svårt att försvara dagens lagstiftning.
Förra veckan togs därför ett litet steg i rätt riktning. Den nya undantagsregel (”övervägande skäl”) som ska gälla från och med mars nästa år räddar en del långtidssjuka från den prövning mot en fiktiv arbetsmarknad som de annars skulle råka ut för (läs mer här!). Ingen ska dock luras att tro att den nya undantagsregeln i sig löser de allvarliga och grundläggande systemfel som finns i sjukförsäkringen.
Men det som framkom när riksdagens socialförsäkringsutskott i torsdags diskuterade frågan var att det nu även finns en riksdagsmajoritet för huvudförslaget i Claes Janssons utredning (SOU 2020:6), dvs att införa ett krav på Försäkringskassan (FK) att de vid sjukdag 180 måste ange vilken typ av arbeten de prövar arbetsförmågan mot. Centerpartiets riksdagsledamot, Solweig Zander, markerade detta till och med i ett eget utskottsinitiativ.
Tillsammans med S, MP och V har Centern och Zander majoritet i riksdagen för att driva igenom också denna del av utredningsförslaget. Om de vill. Nu återstår att se om regeringen tänker använda denna riksdagsmajoritet och lägga fram en proposition i frågan eller om det interna motståndet i regeringen är allt för stort.
Det som talar för att det till slut blir en proposition är att 3,5 miljoner fackligt organiserade löntagare i LO, TCO och Saco och tunga remissinstanser som exempelvis Arbetsförmedlingen tydligt markerat att de anser en sådan lagändring är viktig och nödvändig (läs mer här). Vänsterpartiet säger också att de fått löften om detta av regeringen. Socialförsäkringsministern har gjort uttalanden i den riktningen. Om det blir så återstår dock fortfarande att se.
Beskedet i förra veckan om den nya undantagsregeln och uppmjukningen av den stelbenta 180-dagarsgrönsen går i den riktning LO länge kämpat för. Precis som LOs andre vice ordförande, Lisa Bengtsson, skrev i förra veckan i Arbetet vill LO att FK ska väga in att de försäkrade har en individuellt varierande omställningsförmåga (läs hela artikeln här).
Vad det handlar om för LOs del är att återupprätta principen om att vi ska vara försäkrade i befintligt skick (läs mer här!). Detta har tidigare definierats av den så kallade arbetsförmågeutredningen (SOU 2009:89): ”Man kan i den allmänna försäkringen sägas vara försäkrad ´i befintligt skick´, dvs. att bedömningen görs av den person man är och inte i förhållande till en ´normal´ person eller i än mindre grad till en särskilt socialt eller kompetensmässigt gynnad person. Att någon hänsyn tas till vem man faktiskt är och var i livet man befinner sig är en viktig del av försäkringens själva grundidé. Det är ´skadan´ som försäkras och skadan uppstår i relation till den man tidigare var.”
Utredaren, Anna Hedborg, som formulerade sig på detta sätt om grunderna i sjukförsäkringen är långt ifrån ensam om sin uppfattning. Också andra tidigare utredningar har lyft fram just detta, se exempelvis sjuk- och arbetsskadekommittén (SOU 1995:149): ”Om tillämparen vid sin bedömning nödgas inskränka sig till att bedöma enbart sjukdomens inverkan på arbetsförmågan, utan att rimliga hänsyn även tas till vissa individuella förutsättningar, riskerar betoningen på ´social´ i ordet socialförsäkring att helt försvinna.”
Även om de förslag som idag ligger på riksdagens bord inte fullt ut lever upp till dessa grundläggande socialförsäkringsprinciper måste FK helt klart på ett betydligt bättre sätt än idag underbygga sina beslut. Därför är förslaget i Claes Janssons utredning (SOU 2020:6), om att fler bör beviljas rehabiliteringsersättning och därmed undantas från den stress som uppstår vid 180-dagarsgränsen när oron för att gå miste om sin sjukpenning riskerar att försvåra eller spoliera rehabiliteringen, så viktig. Förhoppningsvis kommer besked om detta också i den proposition som socialförsäkringsministern utlovat ska komma efter årsskiftet.
Men även andra delar av de förslag som utredaren Claes Jansson fört fram måste komma på plats. Försäkringsvillkoren för de med korta och osäkra tidsbegränsade anställningar måste förbättras (se SOU 2020:26). I dag gör den ekonomiska otryggheten vid sjukdom att de ofta tvingas gå till jobbet med symptom, trots den pågående pandemin.
Detta är också skälet till att LO anser att karensavdraget borde avskaffas helt och hållet och permanent (läs mer här). Det skulle motverka den skadliga sjuknärvaron och minska smittspridningen. Det är inte rimligt att Sverige, som enda nordiska land, ska ha en smittspridningsmekanism inbyggd i sjukförsäkringen.
Men reformbehoven inom sjukförsäkringen stannar inte där. Att förbättra villkoren för de som ansöker om sjukpenning är viktigt, men för att de långtidssjuka ska få ökad trygghet krävs även relativt omfattande förändringar av regelverket rörande sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare benämnd ”förtidspension”). Anna Hedborgs arbetsförmågeutredning konstaterade för ca 10 år sedan att Sverige sannolikt har OECD-världens hårdaste kvalifikationskrav för sjukersättning (se SOU 2009:89, s. 277).
Sedan dess har inga justeringar i regelverket för sjuk- och aktivitetsersättningen skett. Detta är naturligtvis fullständigt orimligt. Det inser idag de flesta av oss. Därför har regeringen utsett TCOs samhällspolitiske chef, Samuel Engblom, att se över lagstiftning (läs mer här). Jag representerar LO i utredningens referensgrupp och till sommaren nästa år ska utredningen lägga ett förslag på regeringens bord.
Detta var bara ett axplock av reformbehov på sjukförsäkringens område. Det som hände förra veckan var alltså en delseger för oss som vill se en rimlig och trygg sjukförsäkring. Nu behöver fler och större steg tas för att reparera detta viktiga trygghetssystem. Därför är det så viktigt att fortsätta hålla uppe trycket i sjukförsäkringsfrågan!
Det var ju bra att alla dem som sliter ont och drabbas av pandemin och sjukdom i får upprättelse:)
Men hur hjälper detta alla dem som fått arbetsskador för 10 – 20 år sedan och blivit kränkta och illa behandlade av lagstiftning och handläggare på försäkringskassan och lever på knappt existensminimum?
Man betalar en försäkring men den gäller inte och som arbetsskadade får du ingen uppbackning från “vackra ord” när du går in i en konflikt med FK eller AFA – Försäkring.
Det känns bra att alla dom som nu får arbetsskador kanske får hjälp men detta är 20 år försent utan att man gjort något överhuvudtaget som lämnat påtagliga märken efter sig.
Det går närmare 150 000 människor i Sverige idag med arbetsskador som inte blivit utredda eller beviljade sin rätt. Varför?
Jag och säkert många andra med mig vill ha upprättelse och stora skadestånd för vårt lidande.
Håller med Kjell .
Det finns fortfarande mycket jobb som återstår innan vi får en sjukförsäkring värt namnet.
En sjukförsäkring som finansieras av löntagarna och går med ordentligt överskott som skall användas till att förbättra sjukförsäkringen och ersättningarna enligt beslut på den Socialdemokratiska kongressen och LO-kongressen.q
Shekarabi behöver all hjälp han kan få ifrån Sveriges Facliga organisationer och dess medlemmar för att bilda oppinon och förbättra sjukförsäkringen.
I en perfekt värld hade detta redan funnits eller att den försäkring som tecknas hade tänder så att den bet när man skadas på jobbet! Försäkringen/försäkringarna runt arbetsskador skall försäkra den skadade så att den får en jurist/advokat i priset. Alltså en heltäckande försäkring.
Var har ni varit dom senaste 20 åren när arbetsskadade skrikigt, ropat och gråtit efter adekvat hjälp, stöd och en arbetsskadeförsäkring som verkligen biter och inte lämnar arbetsskadade i sticket.
150 000 av era medlemmar går mot fattigpension då arbetsskadeförsäkringen inte har varit god nog. Och ingen av dessa som fått godkänd arbetsskada erhåller heller ingen livränta.
Så vad är en arbetsskadeförsäkring egentligen värd för den skadade?
Hej o Tack!
Mycket upplysande i mörkret. I dagens system är inte människan mycket värd.
Mvh Johnny.
Hoppas att politikerna vågar ta ett bra beslut. 180 dagarsgränsen verkar vara en mur ist för att lugnt o säkert jobba vidare med rehabilitering minst mot
360 dagar, längre om vården inte hinner med.
Men hur gör vi med dem som nekas nu och några månader framåt.
Tack vare Covid19 TYVÄRR och många offer i pandemin har det väckt upp socialförsäkringsfrågan vare sig politikerna vill eller inte, och tack vare forskare/författare Niklas Altermark och utredare ClaesJansson går det inte längre att blunda för det faktiska läget.
Lagen är densamma men FK har modifierat om den i sin myndighetsutövning på sitt alldeles egna sätt, fritolkat lagen utan lagstöd. Kanske borde också Polismyndigheten och samtliga myndigheter i Sverige inkluderat Regeringskansliet , Sveriges domstolar m fl modifiera om lagen som “fritt valt arbete” eftersom FK som enda myndighet har den möjligheten.
Varför inte ?
Håller verkligen med om att Fk tolkar lagar och förordningar helt unikt, när verkligheten är i motsats till deras intentioner hittar de på, läser mellan rader och möblerar om i intyg, klipper ooch klistrar så att hela ursprungsmeningen vantolkas. De struntar i domar, tillochmed sin egen vägledning. Fk:s inställning vad gäller människor är skrämmande empatilös. Efter att i åratal blivit utsatt för deras illvilja känner jag att det enda som kanske hjälper är att stänga ner hela myndigheten och starta en ny med helt nya människor. Dagens Fk har helt misslyckats med att sköta vår allmänna sjukförsäkring.