De senaste dagarna har jag på olika sätt följt den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg. Jag kan konstatera att många av debatterna var både livliga och upplyftande. Det gällde inte minst i sjukförsäkringsfrågan. Där var en av de stora stridsfrågorna karensavdragets vara eller icke vara. LO och en rad stora partidistrikt och enskilda motionärer hade inför kongressen krävt ett permanent avskaffande av karensavdraget för alla (läs mer här). Så blev det inte.
I stället ska karensfrågan utredas. Men detta blir inte ett utredande utan styråra. I riktlinjerna konstateras att karensen är orättvis och drabbar dem som inte kan arbeta hemifrån. Det gäller för 93 procent av LO-förbundens medlemmar. Därför vill kongressen se ett mer rättvist system där kostnaderna för försäkringsskyddet bärs solidariskt. Det är alltså frågan om att utreda hur, inte om, karensavdraget ska avskaffas.
För den som lyssnade på kongressdebatten rådde knappast något tvivel om viljeinriktningen hos kongressombuden. I inlägg efter inlägg drev de partiledningen framför sig. Det var glädjande och imponerande att höra så många kongressombud argumentera och lyfta fram sina egna och andras kunskaper och erfarenheter om effekterna av den skadliga sjuknärvaron.
Men jag ska inte ”sticka under stol med” att jag ändå är lite besviken över att kongressen inte orkade gå LO och en stark partiopinion till mötes och, i likhet med exempelvis Vänsterpartiet och Miljöpartiet, bifalla motionskraven om att permanent avskaffa karensen. Jag tror det socialdemokratiska partiet i längden tjänar på att vara extra tydlig i denna fråga.
I övrigt följde kongressbesluten i sjukförsäkringsfrågan väl de förslag som regeringen redan beslutat om eller lagt i höstbudgeten. Det handlar bland annat om att mjuka upp arbetsförmågeprövningen vid sjukförsäkringens snäva och stelbenta tidsgränser, öka tryggheten för de som har osäkra anställningar och de som slitit ett långt arbetsliv och att höja inkomsttaket så att fler får hela sin inkomst försäkrad. Allt detta är viktiga steg i rätt riktning.
Men jag hade ändå önskat att socialdemokratin orkat tänka mer långsiktigt, bortom nästa budget. Det finns ju fortfarande mycket kvar att göra innan vi kan säga att vi har en trygg sjukförsäkring. Inte minst handlar det om att se till att vi är försäkrade i befintligt skick, dvs att sjukförsäkringen fullt ut ska väga in vem vi är och var i livet vi befinner oss. Det är exempelvis orimligt att, utan att ta hänsyn till våra individuellt varierande förutsättningar, ställa samma omställningskrav på den som har en kort utbildning som på den med lång utbildning.
Sedan måste också kravställandet i sjukförsäkringen i grunden riktas om. Idag träffar kraven nästan uteslutande den sjuke, som tvingas till en orimlig uppdatering av läkarintyg som Försäkringskassan allt för ofta på lösa grunder underkänner. Här behövs ett större och tydligare tryck på dem som kan leverera rehabilitering och underlätta återgång i arbete, inte minst arbetsgivarna. Politiken måste effektivare åtgärda de klass- och könsmaktsmönster som har sin rot i arbetslivet och som även uppstått i spåren av övertron på marknadsstyrning, nedskärningar och skattesänkningar.
Folkhälsa, sjuknärvaro och sjukfrånvaro handlar alltså ytterst om makt och politisk vilja. När det offentliga skyddsnätet de senaste decennierna rullats tillbaka har det sociala risktagandet privatiserats. Anhöriga, vänner och välgörenhetsorganisationer har allt oftare tvingats gripa in. Värst drabbade av denna ojämlikhet är kvinnor i LO-yrken. Här finns mycket kvar att göra för den som är progressiv reformist.
Så min sammantagna slutsats är att det socialdemokratiska partiet nu äntligen tar konkreta och viktiga reformsteg i rätt riktning. Men fackföreningsrörelsen måste fortsätta att driva på. Ingen jämlikhetspolitik kommer av sig själv. Inte ens på en socialdemokratisk kongress. Ska vi få ett tryggt och rimligt försäkringsskydd när vi blir så sjuka att vi inte kan arbeta krävs därför att fackföreningsrörelsen fortsätter att hålla uppe trycket i sjukförsäkringsfrågan.
Hej!
Helt rätt och sant. Är man sjuk så borde man vilja bli frisk, inte att dö för att slippa lida. Hade man varit hund eller katt så hade man åtminstone fått Eutanasi.
Mvh J.
Visst blir man lite trött på försiktigheten och att inte tydligt och klart ta ställning för att slopa karensdagen?
Bra informativ text och låt kampen fortsätt!
Väldigt viktig fråga med sjukförsäkringen och allt vad det innebär, med den.
Håller med om karensdagen, det är tufft för många, som blir sjuka.
Tack för bra inlägg!
Bra skrivet Kjell!
Har försökt följa kongressen så mycket man orkat med, många riktigt bra beslut har fattats som kommer göra stor, positiv skillnad för så många i vårt solidariska samhälle.
Men är också lite besviken på just när det debatterades om sjukförsäkringen…
Det va mest debatt om karensavdraget som du nämner Kjell, men nästan ingen debatt om att stärka upp för de med sjukpenning eller sjukersättning.
Ardalan Shekarabi pratar om att laga sjukförsäkringen… Men jag (o säkerligen många till) anser att sjukförsäkringen MÅSTE reformeras från grunden för att ge den trygghet den är menat att vara.
Har själv motionerat om detta till denna kongress och kommer fortsätta driva på o motionera om frågan.
Ska aldrig ge sig förän målet är nått!
Trevlig söndag!
Hej Kjell.
Detta har jag hört sedan början på 2000-talet och ingenting har gjorts för att bevara det som tog 100-yals år att bygga upp och implementera.
Nu står vi här igen med en suddig kanvas och otydliga linjer på tavlan igen.
Känns som att man förflyttats till 1600-talet och får börja om från början.
Jag är innerligt trött på löften som aldrig infrias.
Men heja alla er som orkar “ta striden” mot denna koloss som kallas politik.
Tyvärr får jag väl säga att dem som tar besluten, inte drabbas av densamma själva.
Rättsäkerhet och rättstrygghet är vad man behöver. Inte fagert tal. Att man går från fager tal till verkstad!
Kampen tar aldrig slut, inte ens då den är vunnen!
Hej.Jag jobbade som bussförare i cirka 5år,do blev jag pokörd på min arbbets plats av lastbil.Blev skadat,kunde inte furtsäta som bussförare.Arbetsgivare kasta mej från jobbet,han sa klarar du inte att köra buss do avskeder jag dej.,jag har hundratals förare som ventar job.Sendes aldrig fick någon hjelp fron fakliga heler försäkringar.Efter ett par år lekare behandlingar jag fick beslut att jag kan jobba bara halv tid ett anpasat job efter min skada.Sen jag blev skadat på min arbets plats lever jag på minimi bidrag.För 7år sedan fick på ett fotbolsförening jöb der jag jobar idag på minimi bidrag.
Det Tycker jag absolut att man ska få En Trygghet En Bra Sjukförsäkring när om man blir Sjuk
Inget nytt under himlen … hur många felaktigt ut nollade försäkrade finns sedan 2003.. firnfelen mot försäkrade står tom i strid med röttensgrund avstegen må så vara systenafel .tyvärr vägrar sgi rätta till sgi trots fri bevisbörda ..isf har i sina utredningar dönt ut fk.. rapport 2916.10 även flrvaltingsrötterna har dönt ut FVR 2914 .trots denna kritik så står många helt utan rätt som medborgare försäkrade till nästan till tandradenutför systenet…
Lo TCO rötts skydd varnade 2002, och 2017 artikel om.fk hitte på regler..
Undrar stilla hur länge till försäkrade skall utsättas för denna psykiska misshandel av systemet som får liknas vid häxjakt och tyvärr står utan rättshjälp man säga attverköigen kört ut försäkrade för stupet och vid detta laget så får se eländet som ett redigt bedrögeri mot hela folket, befolkningen .alla kan tyvärr drabbad ,evigt tur att inte etisk vård gett upp ,men betalt ju inte förlusten av sgi helvetet fortsätter