Med livet som insats

I Sverige handlar allt om stigande elpriser, drivmedelspriser och livsmedelspriser, få ordning på brotten, begränsa invandringen och språktester. Alla tävlar om vem som ska vinna väljarnas gunst den 11 september. Samtidigt som partiledare tävlar om att få mest utrymme i media, så är sedan den 3 augusti 10 gruvarbetare instängda i kolgruvan El Pinabete, i delstaten Coahuila i norra Mexiko. Arbetet med att försöka få ut dem har hittills varit förgäves och hoppet om att hitta överlevande är ute. Tusentals kubikmeter vatten från floden Sabinas svämmar över i den rasade delen av gruvan och försvårar räddningstjänstens arbete. 23 dagar har förflutit sedan raset och gruvarbetarnas nära och kära har slagit upp tält i närheten av gruvan i väntan på att få hem sina makar/pappor.

Raset i El Pinabete är inte den första dödliga kolgruvolyckan, varken i Mexiko eller i världen, och ingen är heller förvånad. Den mexikanska organisationen MCCI (Mexicanos Contra la Corrupción y la Impunidad: mexikaner mot korruption och straffrihet) har varnat om att gruvverksamheten i El Pinabete är full av “oegentligheter” och saknar nödvändiga säkerhetsåtgärder.

Delstaten Coahuila är viktig för den mexikanska kolproduktionen då den står för 99 % av den nationella produktionen och har ett antal gruvor och utvinnningsgropar.

Sedan den första registrerade dödsolyckan i en mexikansk kolgruva i slutet av 1880-talet har 3 103 arbetare dött, fram till 2017, fördelat över 310 olyckor. Inräknat i statistiken är alltså inte arbetsrelaterade sjukdomar, utan enbart dödsolyckor. Trots de höga dödstalen och trots intensiva försök från arbetare att organisera sig för säkrare arbetsmiljö och hälsa, så dröjde det till 2021 innan delstatskongressen tillsatte en kommission som ska övervaka att regler om säkerhet och hälsa inom gruvindustrin i delstaten Coahuila följs och om oegentligheter upptäcks så ska en sanktionsavgift betalas.

Trots detta så har utredningen om El Pinabete-olyckan avslöjat försummelser från Myndigheten för arbete och social prevention. Bland annat har oegentligheter kring ansökningar om ändring av markanvändning som godkänts av kommunen, total avsaknad av miljökonsekvensbedömningar för en gruva som är bedömd som instabil (bl. a. på grund av sin närhet till Sabinasfloden) upptäckts. Samtidigt upptäcktes ett nätverk av bulvaner som döljer de verkliga ägarna till gruvkoncessionerna, vilka har mångmiljonkontrakt med den federala elbolaget: Comisión Federal de Electricidad (CFE).

Utifrån de otaliga dödsolyckorna inom gruvindustrin har olika föreningar uppstått, bl.a. organisationen Familia Pasta de Conchos som sedan 2006 har arbetat oförtrutet i delstaten Coahuila för att kräva att kropparna av de 65 gruvarbetare som omkom 19 februari samma år i Pasta de Conchos-gruvan (den yngste endast 19 år gammal), ska grävas ut samtidigt som de kräver bättre säkerhetsförhållanden för gruvarbetarna i området. Organisationen har även, tillsammans med Heinrich Böll Stiftung, tagit fram en rapport över vad de kallar “Carbón Rojo” – röd kol, med undertiteln “Här slutar tystnaden”. Det kallas röd kol för att ägarna inte bryr sig om att investera i säkerhetsåtgärder som skyddar arbetarna, utan tvärtom, gör allt för att minska omkostnaderna för utvinningen av kolen.

De fakta som analyserats i rapporten gör det möjligt att avslöja ett ideologisk rättfärdigande som åtföljer utvinningen av “rött kol”. Stärker utvinningen regionen? Rapporten kan inte finna något sådant samband. Det handlar snarare om ekocid, förvanskning av historien och stöld från nationen. Eller skapar det arbetstillfällen? Förvisso, men de arbetstillfällena resulterar i en avskyvärd exploatering av gruvarbetare i de flesta gruvor, eftersom det längst ner i gruvans mörker finns en gruvarbetare som lever under ohygieniska och osäkra arbetsförhållanden, utan säkerhetsutrustning och utan social trygghet. Det handlar inte om påhittad fiction: röd kol är synonymt med kriminella arbetsförhållanden.

Tilläggas kan att organisationen Familia Pasta de Conchos utsattes för flera statliga revisioner under Enrique Peña Nietos regering och flera av dess medlemmar avlyssnades med ett spionprogram kallat Pegasus.

Medan vår planet brinner och vi behöver ställa om till grön energiproduktion fortsätter den korrupta kapitalismen och girigheten i Mexiko att utvinna kol och använda arbetare som vilken förbrukningsvara som helst!

Con peligro de vida

En Suecia, todo se trata de los precios altísimos de electricidad, los precios del combustible y los precios de los alimentos, hacer reducir la delincuencia, restringir la inmigración e introducir pruebas de idioma. Todos los políticos compiten para ver quién se gana el favor de los votantes en las elecciones el 11 de septiembre.

Mientras los líderes de los partidos políticos compiten por obtener la mayor cobertura mediática, 10 mineros han quedado atrapados desde el 3 de agosto en la mina de carbón El Pinabete, en Coahuila en el norte de México. El rescate ha sido hasta ahora en vano y la esperanza de encontrar sobrevivientes ya se acabó. Miles de metros cúbicos de agua del río Sabinas se desbordan en la parte derrumbada de la mina, complicando el trabajo de los servicios de rescate. Han pasado 23 días desde el derrumbe y los seres queridos de los mineros han instalado tiendas de campaña cerca de la mina esperando para poder llevar a sus maridos / padres a casa.

El derrumbe de Pinabete no es el primer accidente fatal de la minería del carbón, ni en México ni en el mundo, y la verdad es que nadie debería sorprenderse. La organización mexicana MCCI (Mexicanos Contra la Corrupción y la Impunidad) ha advertido que las operaciones mineras en Pinabete están llenas de irregularidades y carecen de las medidas de seguridad necesarias.

El estado de Coahuila es importante para la producción mexicana de carbón, ya que representa el 99% de la producción nacional y tiene una serie de minas y pozos de extracción.

 Desde el primer accidente mortal en una mina de carbón mexicana registrado, a finales de la década de 1880, han muerto 3103 mineros, hasta 2017, en los 310 accidentes occuridos. A pesar del alto número de muertos y de los intensos esfuerzos de los mineros por organizarse en busqueda de obtener un trabajo más seguro que no afecte la salud, hubo que esperar hasta 2021 para que el Congreso estatal nombrara una comisión que vigilara el cumplimiento de las normas de seguridad y salud en la industria minera del estado de Coahuila. En caso de detectar irregularidades, el dueño tendrá que pagar una multa.

A pesar de ello, la investigación sobre el accidente de Pinabete ha descubierto negligencias por parte del Departamento de Trabajo y Prevención Social. Entre otras cosas, se han descubierto irregularidades en relación con las solicitudes de cambio de uso del suelo, aprobadas por el municipio, y la ausencia total de evaluaciones de impacto ambiental para una mina considerada inestable (debido en parte a su proximidad al río Sabinas). Al mismo tiempo, se descubrió una red de prestanombres que oculta a los verdaderos dueños de las concesiones mineras, que tienen contratos multimillonarios con la Comisión Federal de Electricidad (CFE).

A raíz de las innumerables muertes en la industria minera, han surgido diversas asociaciones, entre ellas la organización Familia Pasta de Conchos, que desde 2006 trabaja incansablemente en el estado de Coahuila para exigir la exhumación de los cuerpos de los 65 mineros fallecidos el 19 de febrero del mismo año en la mina Pasta de Conchos (el más joven de sólo 19 años). Esto al mismo tiempo que exige mejores condiciones de seguridad para los mineros de la zona. La organización también ha elaborado, junto con la Heinrich Böll Stiftung, un informe: “Carbón Rojo”, subtitulado “Aquí termina el silencio”. Le llaman carbón rojo porque los propietarios no se dan la molestia en invertir en medidas de seguridad para proteger a los trabajadores, sino que, por el contrario, hacen todo lo posible para reducir los gastos generales de la extracción del carbón.

Los hechos analizados en el informe permiten revelar una justificación ideológica que acompaña a la extracción de “carbón rojo”. ¿La extracción fortalece la región? El informe no puede encontrar tal conexión. Más bien, se trata de ecocidio, distorsión de la historia y robo a la nación. ¿O crea empleos? Ciertamente, pero esos trabajos resultan en la explotación atroz de los mineros en la mayoría de las minas, porque en el fondo de la oscuridad de la mina hay un minero que vive en condiciones de trabajo antihigiénicas e inseguras, sin equipo de seguridad y sin seguridad social. No se trata de ficción inventada: el carbón rojo es sinónimo de condiciones de trabajo criminales.

Se puede agregar que la organización Familia Pasta de Conchos fue sometida a varias auditorías estatales durante el gobierno de Enrique Peña Nieto y varios de sus miembros fueron interceptados con un spyware llamado Pegasus.

Mientras nuestro planeta está en llamas y necesitamos cambiar a la producción de energía verde, ¡el capitalismo corrupto y la codicia de la industria minera de carbón de México continúan extrayendo carbón y utilizando trabajadores como si la vida humana fuera un bien de consumo!