För ganska så exakt 2 år sedan skrev jag om hur minnet av konsekvenserna från världskrigens hemskheter verkar ha fallit i glömska när Sverige och flera andra länder gick till val under 2022. Det såg inte bättre ut 2023 och inte heller i år. Under 2023 såg vi hur Javier Milei i Argentina fortsatte att behålla och t o m öka sin popularitet bland stora delar av väljarkåren, trots kontroversiella uttalanden och radikala politiska agendor och hur han till sist lyckades vinna valet. I år har vi fått bevittna hur Trump gör samma resa.
I Argentina har Milei sedan dess drivit en hårt högerinriktad politik, med förslag som att avskaffa centralbanken och införa dollarisering av ekonomin. Mileis regering har även genomfört betydande försämringar för arbetare, bland annat genom att försöka försvaga fackföreningarnas roll i arbetslivet, försvaga arbetsrättsliga skydd och genomföra reformer som gör det lättare för arbetsgivare att genomföra uppsägningar och minska lönekostnader. Milei har öppet kritiserat fackföreningar och arbetarrörelsen, vilket har lett till att fackligt arbete blivit svårare och mer riskfyllt i Argentina. I raden av många kritiserade beslut så kan nämnas beslutet att kalla hem representanter för den argentinska regeringen från klimatmötet, COP 29, i Baku och även som första land att dra tillbaka sina FN-soldater från Libanon.
Det är svårt att förstå hur främlingsfientlighet och högerpopulism kan frodas i en tid där vi är mer beroende av varandra än någonsin, särskilt när historien så tydligt visat vilka förödande konsekvenser detta kan få för mänskligheten. När nu USA återigen valt Trump till president, ivrigt påhejad av Elon Musk, som definitivt inte vill öka arbetares inflytande över sitt arbetsliv och Trump dessutom utser Musk till ledare för en ”effektiviseringskommission” med syfte att granska regeringens ekonomi för att sänka kostnaderna och effektivisera de federala myndigheterna, så undrar i alla fall jag var detta ska sluta. Hur kommer arbetsvillkoren att se ut på amerikanska myndigheter i framtiden och hur kommer det i sin tur att påverka arbetares arbetsvillkor såsom lön och arbetsmiljö i framtiden? Hur påverkar det oss? För att Trumps politik kommer att påverka oss kan vi vara säkra på.
Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 har lett till att världen blivit än mer medveten om det globala beroendet av varandra, både vad gäller energi, livsmedelsförsörjning och säkerhet. Sanktioner som införts mot Ryssland och den efterföljande energikrisen i Europa har påverkat arbetare över hela världen. Frågor om social och ekonomisk rättvisa ter sig, med rätta, allt mer centrala. Den globala inflationen som följde på krisen, i kombination med stigande priser på mat, drivmedel och el, har drabbat arbetare särskilt hårt. Fackföreningar, både lokalt, nationellt och globalt, har kämpat för att löner ska hålla jämna steg med inflationen och att arbetsvillkoren ska förbättras, vilket märktes i ett antal länder där flertalet stora strejker genomfördes under 2023, särskilt i sektorer som transport, utbildning och sjukvård.
Konkurser har följt i krisens spår, både på grund av pandemin och av kriget i Ukraina. Putins inflytande över länder som Belarus m.fl. har lett till att fackliga företrädare sitter fortsatt fängslade efter att ha protesterat mot Lukasjenkos regim, anklagade för att vara extremister. En sak är dock säker, att stå upp för arbetares rättigheter är inte extremism, rätten att fritt organisera sig i fackföreningar är en grundläggande mänsklig rättighet.
Det är dock inte bara konkurser som följt i pandemins spår. Många är de vittnesmål om extrema arbetsförhållanden där arbetsbelastningen leder till att exempelvis anställda inom vården flyr yrket. I Sverige vittnar region efter region om svårigheten med att rekrytera och behålla personal. Även om man har försökt att vidta åtgärder för att förbättra arbetsförhållandena så måste vi komma ihåg att redan innan pandemin så pratade vi om slimmade arbetsorganisationer som gjorde att personalen gick på knäna. Det betyder att det är en lång väg innan vi är åter i en rimlig personalstyrka. Dessa vittnesmål är i stort sett desamma vart vi än vänder oss i världen.
Trots försämringen av arbetsvillkor runtom i världen, trots autokratisering och nedmontering av demokratiska rättigheter tillsammans med ekonomiska utmaningar som arbetare möter i form av skenande levnadskostnaderna, ifrågasätter vår regering, med SD som styr politiken med järnhand, internationellt utvecklingsarbete. Internationellt utvecklingsarbete stärker demokratin, bekämpar fattigdom och främjar mänskliga rättigheter. Ett minskat engagemang riskerar att göra Sverige mer isolerat i en tid då vi behöver vara en del av globala lösningar.
Representanter från CTUM, Myanmar vid en demonstration utanför ILO i Geneve.
Globalt sett har den fackliga rörelsen mött nya utmaningar. I länder som Myanmar, där demokratirörelsen och fackligt engagemang brutalt tryckts ner av militärregimen, fortsätter kampen för demokrati och rättigheter under mycket svåra förhållanden. Även i länder som USA och Storbritannien har det skett en våg av arbetsplatsorganisering i techsektorn och serviceindustrin, där företag som Amazon och Starbucks har blivit symboler för arbetarklassens kamp mot otrygga anställningar och låg lön. Det internationella samarbetet mellan fackföreningar är viktigare än någonsin, särskilt när multinationella företag flyttar produktion för att utnyttja billigare arbetskraft i länder med svagare arbetsrätt. Amazon är ett av dessa företag som expanderar till exempelvis Saudiarabien, där arbetare inte har rätt att bilda fackföreningar, migrantarbetare står helt utan rättigheter och utnyttjas å det grövsta. Enligt Amazon så är det nationell lagstiftning som ska gälla där de verkar, vilket leder till att Amazon i länder som Saudiarabien tillåter brott mot mänskliga rättigheter. Det kan tyvärr inte tolkas på något annat sätt, när man erkänner att nationell lagstiftning gäller oavsett hur den är utformad. Läs gärna Amnesty Internationals rapport från oktober 2023 om Amazon. Den ledde till att Amazon i februari i år meddelade att de betalat 1,9 miljoner dollar för att ersätta över 700 arbetstagare som de hade kontrakterat i Saudiarabien, som ersättning för uteblivna löner.
Vi måste komma ihåg att vi alla är beroende av varandra på en global nivå. Det är omöjligt att blunda för att demokrati och mänskliga rättigheter måste skyddas och stärkas. Att flytta produktion utomlands utan att ta ansvar för arbetsvillkoren eller miljön skapar ojämlikhet och förvärrar klimatkrisen. Fackligt engagemang på lokal, nationell och global nivå är ett kraftfullt verktyg för att påverka villkor och se till att vi bygger en bättre värld för våra framtida generationer. Victor Hugos roman Les Misérables (Samhällets olycksbarn) speglar redan i sin utgåva 1862 (20 år efter att den skrevs) ett djupare budskap om vårt ömsesidiga beroende: när en individ lyfts, förbättras hela samhället. Författaren beskriver hur ingen människa kan frikopplas från den kollektiva helheten och att rättvisa och solidaritet är nödvändiga för att ett samhälle ska fungera harmoniskt. Det vore väl sjutton om vi inte har lärt oss mer sedan 1862!
Från arbetsplatsen, vidare i samhället, ut i vida världen – vi är alla beroende av varandra. När inflytandet över det egna livet minskar, när demokratin backar och egenintresset ökar, finns risken att konflikter sprider sig och ökar. Vi måste fortsätta att stödja varandra, både lokalt, nationellt och globalt, och en stark facklig rörelse är nyckeln till att göra det möjligt. Fortsätt engagera dig fackligt, både på arbetsplatsen och internationellt. Arbetare världen över behöver ditt stöd mer än någonsin. Tillsammans kan vi förändra.
Bra. Tack! Men varför så få sådana tydliga röster inom arbetarrörelsen?
Hej Bodil,
Tack för din kommentar. Jag tror att det finns många tydliga röster inom arbetarrörelsen, men tyvärr lyckas vi nog inte alltid nå ut till de som inte redan är ”frälsta”. Det är det viktigaste uppdraget vi har, att organisera oss för att få en starkare röst i samhället och ett större inflytande över våra arbetsvillkor, oavsett om vi jobbar i Sverige eller någon annanstans i världen. Vårt ömsesidiga beroende kommer inte att minska, snarare kommer det att öka. Vi behöver ta ansvar för en helhet, inte bara för delar av den globala arbetsmarknaden.