Nyligen hade den spanska fackliga centralorganisationen Unión General de Trabajadores y Trabajadoras (UGT) sin kongress i Barcelona, staden där organisationen grundades 1888 av Pablo Iglesias.
Mycket av det som diskuterades på kongressen kändes igen av de internationella gästerna, då oavsett var i världen du befinner dig är goda arbetsvillkor såsom arbetsmiljö, lön och arbetstid högst upp på arbetstagarnas agenda. Tillsammans antog den globala fackföreningsrörelsen på plats i Barcelona därför en deklaration under kongressen. En deklaration som kort sammanfattat påminner oss om vart vi har hamnat idag, trots de enorma framsteg som mänskligheten gjort inom teknologi, sociologi och politik, förblir världen splittrad av ojämlikhet och ett ekonomiskt system som fortfarande bygger på en skarp klassindelning mellan kapitalister och arbetare.
Exploateringen har förvärrats och spridit sig till nya geografiska och digitala sfärer. Detta har gett upphov till fenomen som ”techno-feodalism,” där teknologiska monopol skapar nya former av beroende och utsatthet, där kopplingen arbetstagare – arbetsgivare anses oklar, många gånger trots att det finns någon som fördelar arbetsuppgifter och någon som mot betalning utför dessa. Ett klassiskt arbetstagar-arbetsgivarförhållande.
Techno-feodalism är ett begrepp där slutet av ordet inte smakar riktigt bra i ett modernt fritt samhälle. Missförstå mig inte, jag är absolut inte emot teknisk utveckling, utan tvärtom är jag för en utveckling som gynnar människan och naturen. Det jag vänder mig emot är när individen, i det här fallet en arbetare, utnyttjas för någon annan vinnings skull, utan att själv få ta del av en lön som går att leva på. Utan att kunna betala mat, hyra och andra förnödenheter som man kan tänkas behöva.
Låt oss stanna vid ordet techno-feodalism en aning och se vad tekniken kan erbjuda om vi jämför den del av det sammansatta ordet med ordet gig-arbetare. Jag ställde därför följande fråga till en av de AI-funktioner som erbjuds gratis online: ”Gör en jämförelse mellan feodalismen och dagens gig-arbetare” och jag fick följande svar: ”En jämförelse mellan feodalismen och dagens gig-arbetare belyser intressanta paralleller mellan två till synes olika socioekonomiska system. Båda bygger på hierarkiska relationer där en mäktigare part kontrollerar resurser och möjligheter, medan en underordnad part bidrar med sitt arbete i utbyte mot begränsade fördelar.” Så långt är det ju inget konstigt, AI beskriver enkelt det system som ligger till grund för dagens arbetsmarknad. När sedan AI ska göra en lite grundligare jämförelse när det kommer till ägande och beroende börjar det bli intressant. AI delar upp feodalismens ägande och gig-arbetarnas beroende med följande exempel:
”Ägande och beroende”
- ”Feodalismen: Bönder och livegna var direkt beroende av feodalherren, som ägde marken och resurserna. Bönderna arbetade för att få tillgång till mark att bruka och kunde behålla en del av skörden, men deras frihet var starkt begränsad.”
- ”Gig-arbetare idag: Plattformar som Uber eller Deliveroo fungerar som digitala ”feodalherrar”. De äger inte mark, men de kontrollerar infrastrukturen — appar, algoritmer och kundnätverk — som gig-arbetare är beroende av för sin försörjning. Arbetarna äger ofta sina verktyg (t.ex. bilen eller cykeln) men har liten eller ingen makt över arbetsvillkoren.”
Feodalismens begränsning av böndernas frihet innebar med andra ord att de inte kunde sluta att bruka sin jord, då man helt enkelt miste både boende, inkomst och därmed möjligheten att ställa mat på bordet till sin familj. Med andra ord var möjligheten att säga upp sig näst intill obefintlig och rädslan för att feodalherren skulle bli missnöjd låg som en våt filt över böndernas liv och leverne.
Tittar vi sedan på hur AI definierar gig-arbetarnas beroende idag så blir likheten med feodalsamhället slående. En gig-arbetare saknar oftast trygghet i sin anställning, såsom sociala rättigheter, sjukförsäkring, pensionsförmåner och arbetslöshetsskydd. I Sverige, liksom inom EU, saknar en gig-arbetarande självständig uppdragstagare kollektiva rättigheter och är därmed utsatt för företagets nyckfullhet. Visst, du har en viss flexibilitet som gig-arbetare (något som kan upplevas som frihet), men du är ständigt styrd av algoritmer som talar om för dig när och var, arbete är lönsamt. För den som har ett gig-jobb som extrainkomst, exempelvis bredvid studier, kan den upplevda flexibiliteten vara en fördel, men för den som har det som enda inkomst blir det tyvärr ingen fördel alls. I förlängningen innebär det istället en oregelbunden inkomst och ett tvång att ständigt jaga nästa gig. Där kollektivavtal finns, finns en grundtrygghet, men analyserar vi läget globalt är kollektivavtal inom gig-sektorn få eller i stort sett obefintliga. Där tillhör gig-arbetare den stora informella sektorn, där utnyttjandet av billig arbetskraft är snarare regel än undantag.
Framväxten av sådana så kallade prekära anställningsförhållanden ökar globalt, men Globala syd har hittills drabbats hårdast. Fortfarande fast i ett neokolonialt grepp som förvärrar fattigdom och tvångsarbete, där krig och konflikter används som verktyg för att ytterligare befästa elitens makt, alltför ofta med hjälp av desinformation och polarisering via medier. Forskning påtalar svårigheten i att få fram siffror på hur många som arbetar inom plattformsekonomin, men mellan 40 – 60 miljoner tros befinna sig inom plattformsekonomin i globala syd. Det bör tilläggas att det här är siffror från 2019 (Richard Heeks, University of Manchester’s Centre for Digital Development).
För arbetstagare i EU kanske plattformsdirektivet kan trygga villkoren för de som bedöms befinna sig i ett anställningsförhållande, men världen är ju större än EU. ILO har därför påbörjat ett arbete för att globalt försöka åstadkomma trygghet för världens gig-arbetare, men det går långsamt. Trygghet behövs nu!
Bild lånad från nätet med reklam för två av de största budfirmorna för matleverans i Storbritannien.
Utifrån diskussionen kring världsläget mellan oss alla internationella deltagare på kongressen, kan man inte undgå att se den historiska ironin som uppenbarar sig: trots att mänskligheten aldrig varit rikare, är denna rikedom koncentrerad till ett fåtal, medan miljontals arbetare lider av osäkra arbetsvillkor och saknar grundläggande rättigheter. Globalt kapital styr institutioner och demokratiska mekanismer, urholkar solidariteten och splittrar samhällen genom populistisk retorik och hatdiskurser.
Jag menar därför att behovet av en stark fackföreningsrörelse som står för facklig solidaritet, för fred och demokrati, för goda arbetsvillkor och möjligheten till en trygg och säker anställning, oavsett var du befinner dig, aldrig har varit större. Tillsammans kan vi förändra den egocentriska värld som håller på att byggas, till en värld där jämställdhet och mänskliga rättigheter står högst upp på agendan igen.
