Ett steg i rätt riktning – kvinnors trygghet kan inte bero på nationsgränser

Det finns ögonblick när vikten av rätt politiker på EU-nivå i politiken blir extra tydlig för oss som är kvinnor. Ögonblick då man påminns om varför kampen för kvinnors rättigheter aldrig får tas för given. Beskedet från Bryssel den 26 februari är ett sådant.

Med stor majoritet röstade två utskott i EU‑parlamentet för att EU‑kommissionen ska ta fram ett lagförslag om en gemensam europeisk samtyckeslag. Ett beslut som borde vara självklart år 2026. Ett beslut som bygger på en grundläggande princip: sex utan samtycke är våldtäkt.

Omröstningen i EU-parlamentets två utskott (kvinnoutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter) leder nu fram till krav på att kommissionen lägger fram ett förslag om en gemensam definition av våldtäkt som bygger på frånvaro av samtycke – efter svensk modell. Vi vet vad samtyckeslagen betytt i Sverige sedan 2018. Den förändrade inte bara juridiken – den förändrade normerna. Den slog fast att ansvaret alltid ligger på den som vill initiera en sexuell handling och att tystnad eller passivitet aldrig kan tolkas som ett ja. Att flera EU‑länder fortfarande saknar en sådan lagstiftning är oacceptabelt. Trots att EU anslutit sig till Istanbulkonventionen saknas samtyckeslag i stora delar av unionen. Den utsatta betalar priset och vi vet vilka det är som främst betalar det priset: kvinnor.

Statistik talar sitt tydliga språk när fakta från Sverige granskas:

• Brå visar att antalet fällande domar för våldtäkt ökade från 190 år 2017 till 333 år 2019¹
• domstolspraxis har utvecklats och förtydligats,
• fler utsatta vågar anmäla,
• förövaransvaret har stärkts.

Det betyder inte att Sverige är utan brister. Rättssäkerhet och tydlig bevisprövning är avgörande och måste alltid utvecklas. Det måste ändå förtydligas: samtyckeslagen har stärkt rättssäkerheten för de utsatta – inte försvagat den.

SD:s nej – del av ett mönster

Föga förvånande röstade Sverigedemokraterna emot förslaget, som många gånger förut, då det handlat om kvinnors rättigheter. Ett sådant exempel var resolutionen som krävde laglig och säker aborträtt och att 85 procent av EU:s externa bistånd ska ha genus som signifikant mål. Även när EU fördömde utvecklingen i Polen (abortförbud) så röstade de antingen nej eller avstod i flertalet av omröstningar i den frågan.

SD:s agerande i omröstningen är alltså inte ett olycksfall i arbetet. Det ingår i ett mönster.
Som exempel på det mönstret så röstade partiet tidigare emot Istanbulkonventionen och nu alltså emot en europeisk samtyckeslag. Samtidigt påstår man sig värna kvinnors trygghet, men trygghet utan jämställdhet är ingen trygghet alls. Att kalla en sådan lag ”rättsosäker” när erfarenheten från Sverige visar motsatsen blir bara ännu ett sätt att flytta fokus från det som egentligen står på spel: viljan att ta våld mot kvinnor på allvar – eller bristen på den.

Ett globalt perspektiv – kampen är större än EU

Mäns våld mot kvinnor är en global pandemi. FN uppskattar att en av tre kvinnor i världen utsätts för fysiskt eller sexuellt våld och var tionde minut mördas en kvinna. I många länder finns varken samtyckeslagar, fungerande rättssystem eller skyddsnät för våldsutsatta. Lägg till ojämlikheten på den globala arbetsmarknaden, där många kvinnodominerade arbeten är lägre värderade och ekonomin blir då ett hinder för kvinnor som vill lämna ett våldsamt förhållande.

Tillsammans inom den globala fackföreningsrörelsen jobbar vi, genom villkoren i arbetslivet, för att förflytta positioner mot ett samhälle där kvinnors trygghets respekteras och arbetsvillkoren ska jämställas med männens. Vi vet alla att om en kvinna är utsatt, så påverkas hela arbetsplatsen. I många fall berättas det om våldsamma män som dyker upp på kvinnans arbetsplats och påverkar hela kollegiet. En kvinnas trygghet och ekonomiska möjligheter kan stärkas genom arbetsvillkoren och där är fackföreningsrörelsens arbete avgörande. Ett samhälle där kvinnor inte är trygga kan aldrig vara jämlikt och ett samhälle som inte är jämlikt kan aldrig vara rättvist eller, för den delen, välfungerande.

När vi diskuterar samtyckeslagar i EU gör vi det därför inte i ett vakuum. Vi gör det i en värld där kvinnors rättigheter är under press – från ökat kvinnohat på nätet till reträtter i sexual‑ och reproduktionsrättigheter i flera länder. Det är därför EU:s steg är så viktiga. De sänder signaler långt utanför våra gränser. Genom en gemensam samtyckeslag kan EU sätta en internationell standard, precis som man gjort tidigare i frågor om arbetsrätt, mänskliga rättigheter och dataskydd.

Här har Sverige och fackföreningsrörelsen en tydlig roll att spela. Vi har:

• erfarenhet av hur en modern samtyckeslag fungerar i praktiken,
• forskning och statistik att luta oss mot,
• en stark kvinnorörelse och fackföreningsrörelse,
• utbildningserfarenhet från rättsväsendet,

– och framför allt: politiskt mod att ha gått före. Ett politiskt mod som inte får undermineras eller nedgraderas. Det här är ett tillfälle att använda den erfarenheten för att stödja andra länder. För att bygga praxis, stärka rättssäkerhet och skapa en kultur där kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp inte är beroende av nationsgränser.

En gemensam europeisk samtyckeslag är inte bara lagstiftning. Den är ett verktyg för att:

• förskjuta normer kring makt och sexualitet,
• stärka kvinnors rätt att säga nej – och att bli trodda,
• flytta ansvaret från offer till förövare,
• bekämpa våldtäktsmyter som fortfarande lever kvar,
• ge pojkar och män tydligare ansvar och tydligare ramar.

EU‑parlamentet väntas behandla frågan i slutet av mars. Om hela parlamentet röstar ja, ligger bollen hos kommissionen att ta nästa steg. Samtidigt efterfrågar utskotten ytterligare åtgärder: utbildning för polis och domstolar, jourverksamhet dygnet runt och insatser mot kvinnohat på nätet. Det är saker vi inom arbetarrörelsen står bakom – kvinnors trygghet, i arbetslivet och i samhället, oavsett om det gäller samtyckeslagen eller arbetet mot mäns våld mot kvinnor. LO driver frågan om kvinnors trygghet både nationellt och internationellt och ett litet framsteg är veckans proposition från regeringen om att ratificera konvention 190 om våld och trakasserier i arbetlivet.

För att återgå till frågan om en europeisk samtyckeslag: när konservativa krafter försöker stoppa utvecklingen måste progressiva krafter gå samman. Den europeiska samtyckeslagen är inte slutmålet – men den är ett enormt viktigt steg. Det handlar om kvinnors rätt att säga ja och om rätten att säga nej, om rätten att bli lyssnad på och bestämma över sin egen kropp.

Nu är det upp till EU att göra det som borde varit självklart för länge sedan. Och det är upp till oss att fortsätta hålla trycket uppe – i Sverige, i Europa, i världen.

1. Brå: Den nya samtyckeslagen i praktiken