Vårt ömsesidiga beroende

Minnet från konsekvenserna av världskrigens hemskheter verkade ha fallit i glömska när Sverige och Italien gick till val. Likaså verkar politiker som Bolsonaro och Trump behålla sin popularitet bland väljarna, trots galenskaperna de sagt. Att främlingsfientlighet och högerpopulism frodas i tider där vi mer än någonsin är beroende av varandra, trots att historien visat vad det gör med mänskligheten, är för mig en gåta.

Jämlikhet och jämställdhet är vägen till ett fritt, demokratiskt och välutvecklat samhälle. När klyftorna växer sig större så ökar problemen. En ständigt föränderlig arbetsmarknad har medfört att arbeten omvandlats eller försvunnit. Skillnaden mellan låg- och höginkomsttagare har ökat, både i omvärlden och i Sverige. En ökad globalisering ger positiva effekter, men vi får inte blunda för de negativa sidor som också finns, exempelvis genom skattemedel som försvinner då företag flyttar sin produktion utomlands.

Redan hårt ansatta arbetare förlorade sina arbeten till följd av pandemin och arbeten där slimmade organisationer var ett faktum redan redan tidigare fick ännu högre arbetsbelastning, exempelvis inom vården. Vi pratade om nedstängning av hela samhällen i olika länder, men glömde helt bort de som inte kunde stänga ned, utan var tvungna att arbeta för att andra skulle överleva; anställda i matbutiker, kollektivtrafik, sjukvården, sophämtning, skolor osv. De som får våra samhällen att rulla utan att vi sänder dem en tanke i vardagen.

I LOs rapport Makteliten visas hur många arbetarlöner det går på en VDs lön. Om vi tar en anställd i dagligvarubutik som exempel går det 73,1 arbetarlöner på en VD-lön. Med ökande priser på mat, drivmedel och el blir det svårt för en vanlig arbetare att klara sig.

När det ser ut så här hos oss ska vi då verkligen lägga pengar på att hjälpa människor i andra länder? Frågar vi det största partiet på högersidan säger de nej. De vill sänka biståndet till 0,5 procent av BNI istället för dagens en procent. Men bistånd handlar om mer än pengar. Det handlar också om ett engagemang som stärker demokratin och ger bättre levnadsvillkor för människor i nödläge. Sänkt bistånd åtföljs av sänkt svenskt engagemang och ett mer slutet Sverige. Låt mig också påminna om att vi lever i en globaliserad värld. Det ömsesidiga beroendet är ständigt närvarande, oavsett om det handlar om lagstiftning på EU-nivå som påverkar oss här hemma eller matprodukter som importeras för att komplettera vår traditionella tallriksmodell.

Det ömsesidiga beroendet kan jämföras med yrkesgrupper på en arbetsplats som både har ett gemensamt mål och egna mål, men olika arbetsuppgifter för att nå målet. Ta en byggarbetsplats som exempel. Snickarna startar upp, men kan inte börja gjuta plattan innan elektrikerna lagt sina rör för elledningar och rörmokarna dragit avloppen. När snickarna och elektrikerna är klara så kan målarna göra sitt. Alla är beroende av varandra för att nå det gemensamma målet: att färdigställa en byggnad. Det gäller också i samhället som helhet. Vi är alla beroende av varandra för att välfärdssystemet ska fungera, med exempelvis barnomsorg, skola, sjukvård, tandvård och äldrevård. Därför behöver vi alla dra vårt strå till stacken genom att betala skatt och att det finns de som vill arbeta inom dessa branscher.

I EU är vi beroende av varandra genom att de regler vi kommer överens om ska gälla på vår inre marknad stämmer överens med och efterlevs genom nationell lagstiftning. Allt för att vi gemensamt ska skapa ett system där ingen far illa, där mänskliga rättigheter ska råda och vi kan åstadkomma bättre levnadsvillkor för alla.

Blickar vi sedan ut i vida världen så är det omöjligt att bortse från vårt ömsesidiga beroende av stöd för att demokrati ska råda, svält och fattigdom utrotas, inflytande över arbetslivet ska finnas och för att människor ska kunna utbilda och vidareutbilda sig i takt med att arbetslivet förändras. Vi kan dessutom inte flytta svensk produktion utomlands utan att ta ansvar för under vilka omständigheter produktionen utförs, dvs vilka arbetsvillkor som gäller och konsekvenser för miljön.

Från den egna arbetsplatsen, till samhället och sedan globalt är vi alla beroende av varandra. Är det dåligt någonstans så finns risken för att det smittar förr eller senare, likt en pandemi. Vi måste alla ge vårt stöd för den värld vi har att förfoga över, för våra framtida barns skull. Ett sätt att stötta är att fortsätta att engagera sig fackligt lokalt, regionalt och globalt. Fortsätt att prata om möjligheten att påverka dina villkor på arbetsplatsen, för bättre arbetsmiljö och villkor nationellt och internationellt. Arbetare världen över behöver ditt stöd!